onsdag 31 oktober 2012

Något är det

Jag är en sekund från att börja gråta. Det gör ont i mitt öra. Väldigt ont. När jag gick i affären för att handla inför den kommande långhelgen, då vi får besök från Gävle, gjorde det så ont att jag bara ville lägga mig ner och gråta. Det gör ont att svälja, både i hals och på tungan och i örat. Något är det, inflammation eller annat virus, kanske en elak liten bakterie.

Eller så är det helt enkelt så att jag började slappna av när köket väl var klart och då hoppade allt möjligt på mig. Jag skulle så hemskt gärna vilja be om att få slippa detta nu. Tack, snälla.

Jo, ögonen är bättre.

Förväntningar

Jag är en svårlärd gammal hund. Sänk förväntningarna! Fokusera på det som finns. Se på andra. Gör inte som andra. Inspireras av andra. Var inte som andra. Var dig själv.

Tre dagar in i veckan, tre härdsmältor. Fyra dagar kvar. Nu kör vi. Bort med förkylning, ont i örat, ont i halsen och besvärliga ögon. Ge mig styrka att klara av den lille tonåringen vi har här hemma.

Sänk förväntningarna. Glad Halloween. Det enda spöket här hemma är jag och det är nästan så att spegeln skriker när jag går förbi.

Morgonstund

Jag är alldeles stubbig på benen. Slänga sopor, hämta tidning, titta på istäckta vattenpölar, soluppgång och krispiga löv och bli kall om benen. Sånt ger stubb, både av kyla och av njutning. Frostmorgnar, vackert.




tisdag 30 oktober 2012

Men, hur ser du ut människa?

Jag är helt på det klara med att mörkerkörning inte är för mig just nu. Lämnade familjen strax före middagen för att köra till apoteket och hämta ut kortisondropparna. Fy, min syn är usel. Allt blir suddigt och varenda strålkastare blir till stjärnfall framför ögonen. Det kändes riktigt bra att parkera bilen hemma i garaget igen. Jag håller mig till dagsljus och håller mina tummar för att kortisondropparna gör verkan snarast.

Utsikt från en bensinstation

Månen.

Tungan rätt i mun


Jag är ledsen för dotterns skull. När sotaren kom hit drog han igång dammsugaren och skrämde upp dottern så att hon ville gå upp på ovanvåningen. Knappt halvvägs upp i trappan snubblar hon till, jag hinner inte fånga henne, och slår ansiktet i ett trappsteg. Blod, blod och tårar. Ett rejält hack i tungan, fläskläpp och småsår här och var i munnen. Jag kunde inte se någon skada på tänderna eller känna att något var löst. Däremot har jag torkat blod och tårar i flera timmar. Såret i tungan är djupt och går upp lätt och då gör det såklart väldigt ont. Stackars liten.

måndag 29 oktober 2012

Tar det inte slut?

Jag är insnurrad i någon slags sjukdomsrace. Feber i kroppen, ont i halsen och öronen, och ögonen börjar protestera nu när dagen blivit lång.

För att det inte ska kännas rakt igenom trist bjuder jag på en vacker bild från trädgården i morgonskrud med solen som spotlight.
Solen färgar morgonen.

Imorgon tänker jag vakna och känna mig som en nyponros med smått grusiga ögon. Vi har höstlov och det ska ju vara kul och spännande. Baka kanelbullar och hoppa i höstlöv och fika gott när näsor och händer blivit kalla. Eller hur?

På tur i vården

Jag är diagnostiserad. Ett tidigt samtal till vårdcentralen gav mig en akuttid hos läkaren klockan halv tio. Ingen praktik idag inte. Läkaren kunde inte se vad som var fel, men med tanke på min nedsatta syn ringdes ögonmottagningen i Ystad upp. Med remiss i handen satte jag mig i bilen och körde från Sjöbo till lasarettet i Ystad. Diverse undersökningar klargjorde att jag är allergisk mot mina månadslinser. Det hade jag aldrig kunnat gissa. Glasögon i en månad innan jag börjar med linser igen, engångs istället för månadsvarianten. Det är antagligen proteinet i linsen jag inte tål.

Kortisondroppar på recept, tyvärr fanns de inte på apoteken i Tomelilla så jag får vänta till imorgon eftermiddag. Använder slut den första antibiotikakuren så länge. Så fort allergireaktionen gått över kommer jag att börja se normalt igen. Skönt.


Lilla tösen börjar få långt hår, det syns på bilden. Vi tog en snabb gungning på lekplatsen innan det blev hemfärd. Det är en kall dag då det regnar småspik. Nu njuter vi i soffan med fika och Pippi. Kaminen gör oss varma och gosiga.


söndag 28 oktober 2012

Pumpapapapa

Jag är nöjd. Äntligen är den ena pumpan utskuren. Sonen har tjatat och längtat och tjatat. Han skar och jag höll pumpan och instruerade. Den blev riktigt fin och jag fick till slut lov att "busa" till det en minut. Pumpa som kräks är urkul. Sonen tyckte att det var urtrist.

"Jag mår illa."
Den andra pumpan står på vågen i köksfönstret. Den skär vi ut på onsdag eller torsdag så att farmor och farfar får ett skrämmande välkomnande sent på torsdag. Ja, vi får finfrämmande i flera dagar. Ett efterlängtat besök.

 

"En, tå, te, yra..."


Jag är stolt. Dottern räknade alldeles nyss till tio. Bara så där, felfritt. Happy days! Två år gammal tös.

Se på mig (känslig bild på mitt öga)

Jag är mycket bättre i ögonen idag. Det är fortfarande oskönt, torrt och ljuskänsligt men jag har varit igång en massa. Imorgon tar antibiotika-kuren slut och det är dags att ta sig iväg till Simrishamn. Håll tummarna för att jag kan se vägen ordentligt och att solen håller sig bakom molnen.

Bindhinneinflammation, återhämtning.

lördag 27 oktober 2012

Inte mer

Jag är trött på att vara trött och sjuk i ögonen. Det är tunga ögonlock, torra och illröda ögon och svårt att både se och blunda. Snälla, rara någon, jag vill så gärna bli kry snarast. Tack.

Vackert, kallt, gott och skönt

Jag är tillbaka i soffan efter en fin utflykt med familjen. Natten var urtrist och sömnlös, månens sken till trots. En krispig frostmorgon med tillhörande solsken övergick i en lika härlig förmiddag. Vi satte oss i bilen och körde till Lillehem där kött köptes, grisar beundrades och korv åts. Kallt som sören om våra fingrar och tår. Vidare till Tomelilla där två affärer avverkades innan vi till slut kom hem igen. Barnen var trötta och lessa på att åka bil och sitta still. Jag var trött i ögonen och av alla intryck. Maken håller ihop gänget och stretar på, finaste mannen.


Frosten ligger kvar på vissa ställen och solen lyser lika obehindrat från en klarblå himmel. I kaminen knastrar brasan och på ovanvåningen sover tösen gott i sin stora säng. Far och son har åkt hem till morfar för att hjälpa till att flytta en varmvattenberedare. Jag har dragit igång kvällens middag så smått. Revbenen kokas mjuka tillsammans med kryddor och lök. De ska ugnsstekas med bbq-sås och ätas med stor njutning.

Än så länge tänker jag ligga kvar i soffan och vila ögonen. Försöka åtminstone.

fredag 26 oktober 2012

Busväder


Jag är lite lagom blåst efter att ha tagit mig till postlådan och hem igen. Skönt att komma ut, det haglade lite på mig den första minuten, sen försökte vinden blåsa sönder mina ögon. Det är väldigt vackert ute, solstrålarna förtrollar alla naturens färger.

torsdag 25 oktober 2012

Greta Garbo?


Jag är som en kändis här hemma. Solglasögonen är på näsan hela tiden och när vi idag var ute en sväng för att titta på målade köksluckor hade jag både hatt och solglasögon. Garbo-style.

Stora barn, stora sängar


Jag är, trots synproblem, såklart nödgad att blogga om en stor dag i barnens liv. Sonen har fått fullstor säng och kan nu breda ut sig ordentligt på nätterna. Dotterns spjälsäng är utslängd ur hennes rum och hon har istället fått storebrors fina juniorsäng. Det lär bli en spännande natt.

De små stunderna


Jag är lycklig! Ögonen är fortfarande i dåligt skick men de rinner inte lika mycket längre och allt ser inte ut att vara kalejdoskop-igt längre. Lycklig är jag för att min familj är så fin. Tokig men ack så fin. Se bara på bilden. Lövlek i stunden. Det sparar jag bakom ögonlocken och njuter av när ögonen ska vila sig. Som nu, det värker hur jag än gör.

onsdag 24 oktober 2012

Vem kan man tro på egentligen?


Jag är äntligen trodd på. Två samtal med sköterskan på vårdcentralen kändes mest som att jag gnällde för småsaker. Fick till slut en akuttid och visst hade jag rätt. Kraftig bindhinneinflammation i båda ögonen och antibiotikakur är inledd. Ser nästan inget alls, mest glitter och sudd. Ont har jag också. Stackars mig. Längtar efter att se som vanligt och slippa ligga ner och vila. Vila är just vad jag måste göra nu.

tisdag 23 oktober 2012

Ynklig


Jag är ynklig och ser knappt någonting. Inflammation i båda ögonen och maken måste stanna hemma från jobbet för att ta hand om dottern. Bra för landet att den som arbetar måste vara hemma när den som är arbetslös är så sjuk att den inte kan ta hand om barnen.

måndag 22 oktober 2012

Äppelmust


Jag är vitaminerad. Sonen och jag har gjort äppelmust tillsammans. Det blir inte mycket, men oj, vad gott det är. Planen var att göra paj, jag lägger ner det. Ögat stökar och för mycket ansträngning gör att det bultar och gör ont. Must och kvällsmat får räcka idag.

Ögoninflammation

Jag är hemma idag. Vaknade med ett igenklibbat öga och kände igen symptomen från när jag var liten - ögoninflammation. Ont i ögat, svullet och kladdigt. Sonen måste ha smittat mig på något vis, han hade samma sak i sina ögon förra veckan. Jag har ringt till Simrishamn och meddelat min frånvaro. Helt plötsligt fick jag en tyst dag i hemmet. Ett färdigt kök, något så när städat hus, en påfylld vedlår att göra värme av, inga störande ljud och en sovande katt i soffan. Vilket perfekt tillfälle att bara ligga ner och vila och blunda, länge.


Årets höst måste vara den vackraste på åratal. Det fullkomligen glänser och bländas ute. Träd och buskar använder sina sista krafter till att pumpa ut överbliven färg i löv och blad. Jag förundras och gapar och njuter. Och fotograferar och fräser till när bilden på skärmen inte överensstämmer i färg med verkligheten. Men, viktigast är att jag ser verkligheten och kan njuta av den. Nu är det tråkiga över (läs kök) och kvar finns vardagen och allt det vackra. Och lugna.

söndag 21 oktober 2012

Lille katt

Jag är uppe i varv och ser fram emot att ta en varm dusch, dricka en kopp te och se klart filmen vi påbörjade igår. Slappna av och bli blank så att en helt ny vecka kan tas emot på bästa sätt.


Att stå i trappan och lyssna på dotterns sista krafter skänker lycka. Lilla tvååringen ligger i sängen och sjunger Lille katt, alla verserna. Det är en riktig musiktös vi har här hemma. Hon sjunger så fort chansen ges och hon minns texter på en gång. Underbart.

Renaissance


Jag är barnsligt förtjust i riktigt rökig whisky från Islay. Idag firar jag att det faktiskt inte är fel på spisen, inte ur säkerhetssynpunkt åtminstone. Min fina pappa har varit här och tittat på den och kollat spänning och annat. Det är veckans bästa, pappa kommer hem från en jobbresa i Polen, sätter sig i bilen och kör hem till oss för att kolla säkerheten på vår spis. Världens bästa pappa!

Så jag firar spis och kök och överlevnad med en Ardbeg Renaissance. Och jag tittar ut genom köksfönstret för att se de eldfärgade löven på träden. Slainte.

Lite närmare

Jag är irriterad på att spisen inte fungerar. Samtidigt är jag så glad för att diskmaskinen är inkopplad. Och att köksbord, stolar och kökssoffa är på plats. Vi åt nyss glass i köket. Långsamt som en snigel går det, vägen till vårt nygamla kök. Fast egentligen går det fort med tanke på att vi haft ett stort hål i köksgolvet i 2,5 månad.

Trevligt är att det nu går att se matrumsbordet så som det ska ses. Lugn och harmoni letar sig så sakteliga in i huset. Jag längtar faktiskt lite efter jul. Lite.


På bilden syns två vackra pappersrosor sonen gjort i skolan. Den svarta fick jag. Kärlek.

lördag 20 oktober 2012

Så smått


Jag är glad för sovmorgon till nästansju. Stökig morgon som övergick i stökig förmiddag. Till slut kom vi iväg till Ystad där det skulle hämtas linser och provas benskydd. Fika på bästa Snuggles och sen vidare till Bo Ohlsson för att köpa färg till köksskåpen. De flesta julsakerna var uppackade så det blev en tur där med lyckligaste sexåringen. "Julen är min bästa tid på året."

Hem och natta övertrött tvååring och sen hände en hel massa bra för huset. Äntligen står kökssoffan i köket istället för inpetad framför ett element i vardagsrummet. Hallmattan är tillbaka och det mesta byggdammet är bortstädat.

Eftersom spisen är en samhällsfara tillagades kvällsmaten på grillen. Baconlindade färsbiffar, marinerade kastanjechampinjoner och minibaguetter (som blev smått brända av att ligga på grillen istället för i ugnen).

Barnen sover och vi föräldrar sitter som två urvridna trasor i soffan. Tystnad, tack. Jag förstår inte hur vi kunde få så högljudda barn. De förstår nog inte hur de kunde få så tråkiga föräldrar.

fredag 19 oktober 2012

Have you heard about Murphy's?


Jag är smått tom i bollen efter den här dagen. Vi hoppades på att få sova till kvart i sju men dottern fick för sig att vakna kvart i sex och börja sjunga i sängen. Maken var nerskickad i soffan eftersom hans hemska hosta höll mig vaken, trots att jag hade hörselproppar i öronen. Inte kunde jag få tösen att somna om heller. Nej, det blev så synd om henne och till slut fick hon följa med mig in i stora sängen istället. Där låg hon och petade mig i ögonen, näsan eller på munnen i fyrtiofem minuter. Sen ropade sonen från sitt rum, han tyckte minsann att det var dags för morgon. Vad bra att vi gick upp då, en stund senare knackade hantverkarna på dörren. De fixade till det sista i köket och nu har vi tackat dem för hjälpen och resten ligger på oss.

Dottern passade på att göra sig illa under morgonen. Hon är mycket för att slå, både på oss och på saker. Idag slog hon på en stiftpenna och det resulterade i ett sår i handflatan. Det såret plus trötthet har gett dagen en något skev tillvaro. Till slut kom vi i alla fall iväg på dagens utflykt, Ikea. Först hämtades släpet hos mina föräldrar och sen var det en timmes färd till Malmö. En god fika efterföljdes av sängprovning och irrande efter lådor och lådfronter och gnissel och trötthet. Efter många om och men satt vi i bilen igen och mellanlandade på en hamburgerrestaurang i Staffanstorp. (Jag såg tyvärr inte Tiffany.) Barnen fick varsin bok, varav en är "Sagan om det röda äpplet", som jag läst för första gången i mitt liv idag. Rolig bok, jag förstår att den är en given bok i barnbokhyllorna.

Vi blev så modiga under gårdagen att vi bestämde oss för att köpa gråa lådfronter istället för vita. Så när köket väl är klart, målat och allt annat, kommer vi att ha vita dörrar och grå lådor. Det gråa går bra ihop med kakelfogarna. Färg ska alltså köpas och dörrar ska slipas och målas. Sen ska det vara klart. Bortsett från att alla saker ska bäras tillbaka och torkas av och hållas på med. Men sen så.

Nja, nu är det så att Murphy varit här och hållt oss sällskap en längre tid. Bara för att hantverkarna lämnat byggnaden betyder det inte att Herr M lämnat oss. Spisen larvar sig. Igår körde jag bake-off på vitlöksbröd och de blev nästan kolsvarta. Idag kördes ugnen igång igen för att baka potatis åt oss. Det tog inte lång tid förrän hela utsidan på spisen och lådorna intill var genomvarmt. Inte bra. Något är fel. Antingen felkopplat (hantverkaren säger sig ha kopplat som det var tidigare) eller så har spisen bestämt sig för att lägga av nu när vi rotat runt för mycket. F_a_n! Min käre far är dessutom utomlands så han kan inte komma med goda råd eller kolla på eländet.

Vi kan åtminstone äta mikromat och smörgåsar och köra disk i maskinen. Det är vad jag kallar omväxling mot att bara ha en spis och en duschkmaskin. Vi kan dessutom ligga på vårt nya fina golv och dricka vin och äta vindruvor.

Allt är så vackert!


Jag är alldeles nipprig i kroppen så fort jag kommer utanför dörren. Just nu är det så vackert i naturen att det nästan gör ont. Just i detta nu är min önskan att få gå i en gyllene lönnskog när solen gör färgerna till något alldeles extra. Gå och titta på träden och alla dess löv samtidigt som jag får sparka kring bland de löv som redan fallit till marken. Älska hösten!

Allt på en gång

Jag är just nu inne på Ikeas hemsida och kollar på olika saker. Idag blir det Ikea igen. Vi glömde köpa vissa saker häromdagen och den här gången tar vi släp med oss och köper säng åt sonen på en gång. Gofika i restaurangen och ta dagen som den kommer.

(Idag blir köket klart.)

torsdag 18 oktober 2012

No more duschkmaskin


Jag är glad! I köket, som inte är riktigt klart än, står en fullpackad diskmaskin och brummar. Andra omgången. Ljudet är som kärlek i öronen. Både jag och maken går och småmyser över vårt snart iordningställda kök. Vi har rinnande vatten och diskmaskin. Hej nutid.

Ovanpå allt det andra

Jag är hemma igen från dagens pass. Trött i huvud, axlar och nacke. Glad för att vädret är underbart vackert och faktiskt varmt. Sol och vita moln och färggranna träd. Lika rosa som morgonhimlen var är nu de röda eller gula löven på träden. Jag är nästan en trafikfara när ett vackert träd uppenbarar sig någonstans där jag susar fram. Fram med kameran och ner med rutan och klick.


Allt det där vackra lägger sig som en puderlätt hinna ovanpå allt det andra. Idag kan jag se det och ta det till mig. Dels för att dagarna går och saker görs undan. Men också för att hjärnan hinner smälta och ta till sig det viktiga i allt det stora svåra. Som att solen går upp och färgar himlen förförande rosa. Som att barnen skrattar åt fåniga saker de hittat på. Som att jag faktiskt snart kommer att kunna laga mat i köket igen. Och använda diskmaskinen. Och möblera köket och tända ett ljus på bordet. Och att faktiskt hitta en stund i nuet och känna att allt är bra, om än fruktansvärt trött i kanterna.

Den där morgonturen


Jag är inte utsövd, inte försedd med ett stort leende och inte lugn. Men, jag är tacksam över att komma ut en stund varje morgon. Vara i allt det vackra och här och nuet. Jag är också tacksam för att köket blir mer och mer färdigt. Undrar hur det ser ut ikväll?

onsdag 17 oktober 2012

Golvad

Jag är, mitt i allt som händer och som jag inte riktigt hänger med i, oerhört glad för det vackra laminatgolv vi valt till köket. I eftermiddags låg det klart och vi har känt med fötterna, händerna, ögonen och njutit av det mjuka underlag vi nu har att gå på. Klockan sju på morgonen igår fanns det fortfarande ett stort hål i golvet. Idag klockan tre på eftermiddagen låg det ett vackert golv i köket. Ett nytt rum på något sätt.
Pergogolv.


Det händer för mycket i mitt liv. Varken kropp eller hjärna hänger med. Orden ramlar bort och jag blir oerhört provocerad av ljud. En stor del av den energi jag har att spendera varje dag har under tre dagar gått åt till att hålla mig själv i balans istället för att gå av någonstans på mitten och låta tårarna välla ut. Jag skrattar agressivt och suckar frustrerat åt minsta lilla smula. För länge sedan sa en vis man "Även detta är övergående" och det är något jag återkopplar till under sämre dagar. När det blir alldeles för mycket kan jag inte återkoppla till något utan sugs istället rakt ner. Rakt ner och utan verktyg för stunden. "Backa tillbaka och se vad som finns nu och vad som behövs nu." "Swoosch" - rätt ner!

Imorgon kör jag till Simrishamn för det andra passet på praktiken/arbetsträningen. Jag andas djupt och är säker på att det blir en fin dag imorgon.

Sneak peak


Jag är i smygartagen. Det är golv på gång i köket. Bank och gnissel och brrr, så hörs det när karlarna jobbar. Golv.

tisdag 16 oktober 2012

Återhämtning


Jag är kvar i samma läge. Ligga i soffan och göra så lite som möjligt. Maken gjorde te och jag låg kvar i soffan. Han är den finaste människan jag vet. Finaste och bästa, min man.
Ett steg kvar, sänggående. Sova hela natten och därefter vara redo för morgondagen.

Mot mål

Jag är försedd med en järnring runt skallen. Det gör ont att titta. Alldeles strax ska jag blunda.

Det finns inte längre ett hål i vårt köksgolv. Imorgon finns det ett laminatgolv ovanpå det gamla. Snart finns det monterade och fästa köksskåp längs med väggen. Det händer, helt plötsligt. Jag kan inte hantera allt. Men ikväll har jag fått ett verktyg att arbeta ned hjälp av.


Nu ska jag blunda och vänta på att värktabletten ska börja verka.

måndag 15 oktober 2012

Det ena och det andra


Jag är så inåt skogen trött och less nu. Idag började praktiken, det gick bra. Sämre gick det på ditvägen. Tre kraftiga nysningar fick mig att tappa fästet mot verkligheten och det blev tre stopp längs vägen. Det kändes som att jag stod upp i bilen samtidigt som jag satt bredvid mig själv - samtidigt som jag skulle hålla bilen på vägen. Otäckt.

När jag kom hem efter timmarna i Simrishamn fanns det ungefär ingen ork kvar i kroppen. Lagom till det var dags att möta barn vid skolbussen och hämta barn på förskolan bröt jag ihop och tårarna vällde fram. Så blir det.

Rörmokaren har varit här idag och satt nya rör i badrummet på nedervåningen. Vi har varit i Sjöbo och tittat på golv. Vi har stödhandlat i mataffären. Jag och maken har varit på föräldramöte på förskolan och sen har vi tömt köket på all lös inredning.

Imorgon kommer vår byggare hit för att påbörja golvläggning. Imorgon ska jag köpa golv och köksskåp ska köpas. Imorgon ska jag på möte när det blivit kväll och maken är på plats i huset.
Inatt ska jag sova. Jag ska inte slappna av förrän jag sover. Jag ska inte gråta. Inte. Jag håller. Jag ska inte oroa mig för dottern vars mage strulat rejält under eftermiddag och kväll. Jag ska segla bort i drömmarnas land och studera stjärnor som bara finns i det landet. God natt.

söndag 14 oktober 2012

O kök, where art thou?

Jag är smått pirrig i kroppen. Imorgon kommer H hit för att kolla på köket och göra beställningar så att vi kan påbörja vägen tillbaka till köket. Väldigt snart kommer hålet i golvet att vara lagat och jag kan släppa oron för att någon ska dratta ner bland sand och skräp och uppstickande skruvar. Snart kan barnen springa runt hela nedervåningen utan att behöva tänka sig för något speciellt. Ganska snart kommer vi att ha en diskbänk med fungerande vattenkran - och en inkopplad diskmaskin! I november övergår duschmaskinen till att vara enbart dusch. Smått pirrig!

Picknick i gamla hönshuset


Jag är lite kall om fötterna. Familjen har haft picknick i det gamla hönshuset. Egentligen skulle vi suttit i skogen och ätit men ett stort regnväder har lagt sig över landskapet. Himlen mullrade för en kort stund, vi förstod inte direkt att det var åska.

Varmt klädda med smörgåsar, ägg och kaffe och varm choklad, satt vi på en presenning och en picknickfilt på det kalla stengolvet. Den lilla lyktan jag tagit med ut ville inte alls ge oss en extra myskänsla, värmeljuset gav en minimal låga. Trots det tyckte jag att det blev en ovanligt trevlig lunchpicknick. Nöjdast av alla var sonen. Ända sen han gav upp Mulle har han velat att familjen ska komma ut i skogen en gång varje helg. Det är inte alltid genomförbart men vi försöker. Idag såg vi dungens träd genom de gamla fönsterna när vi åt.

Det känns fint att göra något extra av det som finns. Som att picknicka på golvet i gamla hönshuset.

lördag 13 oktober 2012

Teriyaki-lax i skogen


Jag är imponerad! Köket i skogen är fullt utrustat, bortsett från diskmaskin. Alltså var det väldigt trevligt att stå där och fixa till en två-rätters för fem personer. Friterade minivårrullar med sweet chilisås som vi slök på bara några minuter. Vilken tur att vi åt dem, laxen tvärvägrade vara klar när jag tyckte. Trots det hann barnen dippa i humör - för att sen bli speedade på snacks till Monsters Inc.

God mat, trevligt sällskap, trevligt. Varmt och gott och lugnt. Tack, N. På hemvägen slocknade sonen när han studerat stjärnhimlen en stund. Dottern hade inte ro att somna förrän hon var hemma i sin säng och hörde den vanliga godnatt-sången.

Jag befinner mig i soffan, maken sitter bredvid, tvn står för underhållningen. Ikväll såg vi två små vildsvin springa ut framför bilen. De var nog ute på äventyr. Skönt att vi inte stötte in i varandra.

Damma av


Jag är glad över att kunna se fönsterkarmarna igen. När köket går sönder känns inte städning som prioritering ett. När det har gått 2,5 månad blir städning prio ett. Helt plötsligt får ljuset utifrån ytor att studsa på och ge rummen en annan lyster. När vi dammsugit kommer det att bli ännu bättre. Det tar vi imorgon, nu sätter vi oss i bilen och kör ut till vännen i skogen. Teryakimarinerad lax med wokgrönsaker och ris. Friterade minivårrullar med sweet chilisås blir pricken över i.

Vad gör ni denna lördag?

fredag 12 oktober 2012

Jag bjuder

Jag är så väldigt nöjd över att den stora kameran fick följa med ut en kort stund i förmiddags. Fotografering är avslappning, mindfulness och vackert. Välkomna hem till vår trädgård.







True colours

Jag är fredagstrött. Det har varit en energikrävande dag. Båda barnen hemma, sonen har inlett sin fyradagarsvecka och någonstans måste energi, känslor, tankar och frustration ta vägen. Allt det har tagit vägen ut genom mun, ögon och resten av hans lilla stora kropp. Vi bråkar, hotar, surar, höjer rösterna, tystnar, funderar, resonerar, argumenterar, torkar tårar och skrattar. Sen börjar det om igen och det känns ibland som att vi mest går omkring och är arga på varandra. De där jättelyckliga stunderna är faktiskt inte överdrivet många, men de finns där. Vi har smakat på frost, gjort frostsnöbollar, hackat med stelfrysta svampar, gjort frostänglar, beundrat en krispig ros, plockat fallfrukt, ätit god Ystadkorv, dansat, vägt oss och sett dagen rulla på mot kväll.


Ett besök till samhället för de sedvanliga helginköpen. Mer sura miner, höga röster, tårar, skratt, hejarop och stolthet (mina barn uppmärksammas nästan alltid positivt i affären). På något sätt har den här familjen halkat in i tacos-fredagsgänget - som så många andra svenska familjen. Sonen älskar det, jag och maken tycker att det är gott och dottern gillar "plock-känslan". Snacksmys i soffan till Bolibompa innan hälften av familjen tackar för sig och tar natt. Kvar i soffan sitter jag och maken. Slötittande på fyrans ex-faktor, döma och bedöma och hylla och beskylla. (Jag körde en snabbtolkning av Carolas "Tommy tycker om mig" för maken. Japp.)

En helt vanlig fredag i den här familjen. Bortsett från att det var riktigt nära att jag tog all disk och slängde i soptunnan. Riktigt nära. Fy f*n vad jag hatar att diska i badrummet! Det är till och med så att jag börjat ogilla att duscha nu när jag vet att jag delar plats med diskborste, svamp och diskmedel.

 

torsdag 11 oktober 2012

Ännu mera skor

Jag är nu helt klar med skoköp för den här säsongen.


Med barnen i baksätet på bilen for vi till Komstad, andra gången den här veckan, för att shoppa skor. Med hjälp av Mr Komstad skor fick vi tag på rätt skor i rätt storlek. Det blev vinterskor till sonen, de "gröna" på bilden. Båda barnen fick fodrade gummistövlar. Dotterns är ett par Viking som känns riktigt varma och bra. Sonen ratade de där bra och valde istället ett par med Batman på. En förpackning med skofett tog jag också. Sen lånade jag luktsaltet strax innan koden till kontokortet knappades in. Färdig!

Frostiga diamanter

Jag är lyckligt lottad! Tänk att jag får se och njuta av allt det vackra i naturen. Alldeles gratis är det. Termometern visade -1 grad ute i morse. På himlen syntes månskäran och dess stjärnkompanjon. Fyra nyanser av blått, från ljust längst ner mot horisonten till djupblått på toppen. Gräsmattor, buskar, maskrosor, tak, vattensamlingar - allt var täckt av glittrande frost denna morgon. När vi gick till skolbussen hade solen inte hunnit upp än, men lyckades ändå klä in allt i rosa. Ett par minuter senare tog det fyr i landskapet och det var som att miljontals, stjärntals, små diamanter glimmade från alla frosttäckta ytor. Då går ljus och värme och kärlek mellan själ och hjärta och universum.