fredag 30 november 2012

En fredag i november

Jag är placerad i divandelen av soffan och inväntar veckans avsnitt av På spåret. Det har varit en lång fredag eftersom vi inte varit utan huset. Sonen har haft lätt feber under dagen och humöret har åkt jojo. Han och lillasyster har röjt så mycket de orkat och stundtals känns det som att jag mest gått omkring och tillrättavisat och haft en rynka mellan ögonbrynen. Men, vi har också gjort roliga saker. Eftermiddagens resa till Maspalomas blev lyckad. Vi åt glass med chokladsås och lyssnade på barnens julmusik. Lite senare var det dags för pepparkaksbak och det blev lite vilt. Dottern ville mest äta deg och ösa på mjöl. Sonen var väldigt kreativ och skar ut mönster och blev förbannad en sisådär femtioelva gånger.

Våfflor till kvällsmat och sen chipsfrossa framför Bolibompa. Vilda barn och trötta föräldrar, som i de flesta hem.

Imorgon händer det en hel massa för den här familjen. Vi håller tummarna för att sonens feber försvunnit så att han kan gå på party.


torsdag 29 november 2012

Den första snön

Jag är så där skönt nöjd när blicken far omkring i huset och möts av juliga ljusstakar, stjärnor eller slingor. Dagen började med att sonen vaknade alldeles för tidigt, febervarm. Lillasyster passade på att vakna två minuter senare och det innebar att hela familjen kom upp i ottan. Mjukstart och en lång morgon eftersom allt som hade med skola att göra försvann och jag hamnade i vab.

Tösen lämnades på förskolan och jag och sonen åkte hem och intog våra roller. Grabben satt i soffan med datorn och jag plockade här och där. Vi klippte till den nya köksduken, röd med hjärtan på och sen gick vi ut i förrådet och hämtade in juleljusstakarna. När vi kom ut från förrådslängan virvlade små vita flingor från himlen. "Det snöar!", utbrast vi i samma stund. Två stora leenden gick in och gnolade av lycka. Den första snön är alltid lika efterlängtad. Åtminstone om du gillar snö och bor allra längst ner i Skåne.

Tanken med alla ellampor som togs in var att kolla så att det fungerade inför helgen. Men, jag blev så sugen att få upp sakerna på en gång och sonens glittrande ögon när han fick fram sin fina kyrka (min gamla, en sån som spelar Stilla Natt lite halvdant) gjorde valet lätt. Synd bara att det är så trist att bära ut alla tomkartonger och ställa undan de vanliga lamporna. När det var gjort läste jag tre Kråkeböcker för sonen. Mina ögon gick i kors och jag tappade ner den ena boken i knät av trötthet. När det var dags att hämta dottern fick kylan kroppen att vakna till igen och det var en mycket lycklig tjej som upptäckte allt nytt i fönsterna här hemma.

Till min stora besvikelse hade jag missat att det var sista avsnittet av True Blood förra veckan. Innehållet i programmet tydde en hel del på det men jag hade inte en tanke på att det skulle vara så. Så när teet stod på bordet och kroppen satt i soffan, redo för allt möjligt övernaturligt, blev det väldigt konstigt att det var engelsk miljö och helt annat innehåll i det jag såg. Maken blev glad, han kunde snabbt byta över till hockeyn. Nåja, om en knapp timme är det dags för Historieätarna och det ser jag verkligen fram emot. Fler som tycker att det är ett roligt och intressant program?

onsdag 28 november 2012

Bästa bästisen

Jag är lyckligt lottad som har en bästa vän som är bäst i världen. Ikväll åkte jag hem till henne efter middagsstöket och en snabb dusch. Jag sjönk ner i soffan och satt där och bara fanns till. Och pratade. En bästa vän kan du prata med om allt i hela världen. Om lycka, om sorg, om svåra val, om vardagen och om oro. Idag var det en del oro från min sida. Vad skönt det är att få ventilera och diskutera. Det är inte alltid svaren finns där, men att bli lyssnad på och tagen på allvar räcker långt. Min bästa Linda vet nog allt om mig. Om jag inte hade haft henne hade livet med all säkerhet inte varit så självklart. Om hon inte läst mellan raderna för fem år sen hade jag kanske inte funnits idag. Vad bra det är med en bästa bästis. Vardagsfniss och vardagsbök, en kopp kaffe i någons kök. Lyllo jag.


Vad skönt det känns att sitta i bilen på väg hem och känna värmen i bröstet från en fin kväll. På himlen tittar fullmånen ner mellan molnen och när jag öppnar fönstret doftar det svagt av den snö som vi längtar efter.

Men bara lite

Jag är absolut väldigt sugen på december nu. Tittade på utuben på en viss japansk katt som älskar lådor och kände att det skulle passa fint med en julsång till efterrätt. Den här potpurrin var riktigt kul och grabben sjunger bra. Titta gärna, eller vänta till på lördag.


tisdag 27 november 2012

En bok som ger


Jag är boksamlare sedan tjugo år tillbaka. Dessförinnan lånades alla böcker på de bibliotek som fanns i närheten. Mina väskor har alltid varit tunga av böcker som släpats mellan olika platser. När jag blev mamma hamnade läsandet vid sidan av. Det är all-in när jag läser. Antingen finns det lugn att läsa eller så får det vara. Jag köper fortfarande böcker, det blir kanske tio stycken per år. Överallt i huset finns det vackra ryggar att titta på och för den som inte varit här tidigare kan det kanske vara en hint om vem som äger dem. Maken läser inte lika mycket men han har också ett antal böcker som står inplacerade bland mina. Barnen har fått ihop en fin samling barnböcker att bläddra i, peka på eller få berättade för sig. I vårt förråd står flera flyttlådor som är tunga av böcker som jag köpt, läst och njutit av. Vad dumt att de står där. Någon annan skulle kunna läsa dem och förflyttas in i andra världar och tider. Samtidigt vill jag inte göra mig av med böckerna. Barnen växer upp och förhoppningsvis får de också ett läsintresse och då ska de få tips om bra böcker och om spännande böcker och om intressanta böcker.

Däremot tycker jag att det skulle vara roligt att ge bort en bok till någon som känner för att läsa något bra. Eller låna ut. Eller kanske ge och få en annan i utbyte.

Vad tycker ni om att läsa? Vilken var den senaste boken du läste? Var den bra eller är det något att elda upp? De "sämsta" böckerna jag läst är American psycho (Bret Easton Ellis) och Myrorna (kan inte hitta varken författare eller bok på nätet). Den första boken för att den är så fruktansvärt rå och fick mig att vilja elda upp boken. Den andra för att den gav mig obehagskänslor och jag kan än idag inte förstå varför jag läste ut den. Pestens tid (Stephen King) gav mig en av de värsta influensorna jag någonsin haft och Brott (Karin Fossum, som jag verkligen gillar i vanliga fall) gjorde mig uttråkad och irriterad. De böcker som fängslat mig mest är Per Anders Fogelströms "Stad"-serie. Jag läste första boken när jag sommarjobbade på ett hembygdsmuseum/gård en sommar. När regnet öste ner satt jag i boningshuset och läste om människoöden för länge sen. Rätt stämning och jag lärde mig mycket om det Stockholm som jag senare skulle åka till för första gången och sen bo i under några år. I slutet av 1990-talet bjöds jag in i Margit Sandemos Isfolket-värld och försvann bland trollska skogar och annat övernaturligt gäckande. De böckerna har jag läst två gånger och det kan hända att det blir en tredje gång om några år. Hungerspelen-trilogin (Suzanne Collins), främst den första boken, var de senaste böckerna som sög sig fast i mig och frambringade tårar och hjärtklappning i flera veckor.

Det finns så många bra böcker att skriva och prata om. Vissa var säkert bra just då i livet och skulle kanske inte alls ge lika mycket idag, och de böcker jag läser nu är kanske såna som en gammal Sandra kommer fnissa åt om trettio år. Viktigast är att boken jag läser nu ger mig det jag vill ha och om den inte gör det kommer den att hamna bland många andra i hyllan. De står med bokmärke i sig och väntar på en andra chans.

måndag 26 november 2012

Soliga dagar med molniga skyar


Jag är lite smått tårögd. Samtidigt som julkortbeställningen skickas in lyssnar jag på Sommarpratarna som går på svt1. Sven Wollter pratar om tankarna kring sin dotter Ylvas bortgång och det kan inte bli annat än medryckande att lyssna på andras sorg.

Mina barn ligger trygga i sina sängar. Dottern grät länge för hon tyckte absolut att det var tråkigt att sova. Det var inte förrän jag förklarade att det måste vara tråkigt och att jag måste vara med storebror också när pappa inte är hemma, som hon lugnade ner sig och sjöng med i Blinka lilla stjärna. Storebror pratade om spel, han vill inte höra saga numera. Vi pratar om allt mellan himmel och jord eller så läser han små lappar som vi skriver till honom när vi ligger i dubbelsängen och varvar ner innan det är dags att sova.

Det blev en tung eftermiddag. Trötta barn som inte vet annat än att skrika eller slå ut sin ånga för att överhuvudtaget orka komma på rätt köl igen. Det går upp och det går ner och det går ibland så fort att jag inte hinner vända mig om förrän allt är på ända igen. Min mage är dessutom inte alls glad. Den värker och jag kan riktigt känna hur gärna den hade velat berätta för mig att jag varit elak som gett den socker och chips och läsk. Jag vill ju så gärna tåla sånt. Men det är inte speciellt snällt att göra sig själv illa och därför får jag nu sitta utan kaffe och längta till morgondagens första kopp istället. Trots alla små skavigheter styr jag tankarna mot det fina och vackra och glada. Det är väldigt, väldigt härligt att kunna le åt det lilla i vardagen. Idag njöt jag av att se hur en traktor plöjde upp en åker och ovanför seglade fiskmåsarna för att få sig något gott ut marken. Endast några dagar kvar av november och det är så mjukt i marken att bönderna vrider ur det sista för att få en så bra skörd som möjligt under nästa år.

Soluppgången är något som ger mig massor med ny energi. Att stå på yttertrappen i bara strumplästen och huttra för att få se det vackra och kanske till och med få till en bra bild att dela med sig av ut i världen. Barnen står bredvid mig och blir kalla om fötterna men de vill absolut vara med. Varje morgon går blicken ut genom fönstret för att se vilken färg morgonljuset har. Nu är det så mörkt att vi till och med hinner gå till bussen innan solen tittar upp över horisonten.

Ja, det finns härlighet i det mesta. Ibland är det svårare att se och andra gånger ramlar den ena lyckostunden över mig efter den andra. Den senaste tiden har det varit på det sista sättet. Lycka!

Dagen idag

Jag är igång med soluppgångsfotograferandet igen. Svårt att låta bli, lätt att fängslas och njuta.

Jag ger dig min morgon, jag ger dig min dag.


söndag 25 november 2012

Mjölkfri lasagne

Jag är förtjust i lasagne, speciellt min egen. I skolan smakade lasagnen luft och allt var segt och torrt. I vuxen ålder lärde jag mig att börja tycka om rätten och nu är det en favorit. När jag ammade min mjölkproteinallergiska dotter sörjde jag att alla mjölkprodukter försvann ur mitt liv. Efter sju månader utan mjölk och allt som är baserat på mjölk slutade jag med amning och upptäckte till min lilla sorg att även jag blivit allergisk. Nu har det gått mer än två år och vår matvardag här hemma är lite annorlunda men absolut inte sämre än tidigare.

Här bjuder jag er på receptet till min mjölkproteinfria lasagne. Det mesta är gjort på en höft, jag är inte speciellt deciliter-, matsked- eller graminriktad i köket. Kanske något mer vid bakning men inte när det kommer till matlagning.


Mjölkfri lasagne, 4 portioner

Köttfärssås
500 gram valfri färs (jag använder fläskfärs som är hälften Linderödsgris och hälften vildsvin)
1 stor gul lök, hackad
2 stora vitlöksklyftor, hackade
500 gram krossade tomater
2-3 msk tomatpuré
½ dl chilisås
olja att steka i
soja
½ grönsaksbuljongtärning
salt
svartpeppar
socker
chilipeppar
paprikapulver
currry
färsk basilika

Stek gul lök och vitlök mjuk i oljan i en stekpanna (stor sådan). Rör ner tomatpurén och stek ihop med löken. Blanda ner färsen och genomstek den. Häll i de krossade tomaterna, chilisåsen, buljongtärningen, sojan och krydda efter egen smak. Hacka färsk basilika (eller ta ur frysen) och rör ner i såsen. Låt puttra en lång stund så att alla smakerna går ihop ordentligt. Gör den vita såsen under tiden och sätt igång ugnen, 200 grader.

Bechamelsås
3 msk mjölkfritt margarin
½ dl vetemjöl
5 dl havredryck (mycket osäker på mängden, konsistensen får avgöra)
salt
vitpeppar
(socker)

Smält margarinet och pudra ner mjölet samtidigt som du rör ordentligt. Sänk värmen på plattan så att såsen inte bränner fast när havredrycken vispas ner. Späd i omgångar och vispa hela tiden så att det inte klumpar sig eller bränner fast i botten. Krydda efter egen smak och koka på låg nivå till mjölsmaken är borta.

Extra gott i lasagnen
Färska champinjoner, skivade
Zucchini, skivad

Plocka fram lasagneplattorna och den form du vill göra lasagnen i. Häll ner bechamelen i köttfärssåsen (det blir så mycket smidigare att blanda redan från början istället för att stå och kladda vid ihopläggningen). Lägg ett tunt lager sås i botten av ugnsformen, lägg lasagneplattor ovanpå och sen ett nytt lager sås. Varva med champinjoner och zucchini och fortsätt men se till att du har sås överst i formen när allt är slut. Skjuts in i ugnen i ca 35 minuter. Använder du färska lasagneplattor så får ugnstiden kortas ner med 15 minuter.

Hacka gärna lite färsk basilika och ställ fram i en skål på bordet när det är dags att äta. Det blir himla gott att strö örten över maten. Servera en god sallad vid sidan av.

Ät, njut och bli proppmätt. Jag saknar inte osten, har aldrig gjort när det gäller lasagne. Kom ihåg att göra lite som du själv vill med receptet, då blir det personligt gott.

Vad hände?

Jag är lite inne på att någon smugit sig in i den här familjen och spridit låg energi. Det är fler rynkade pannor än leende munnar. Allt blir fel och det riktigt vibrerar i luften. De godhjärtade försök som görs för att muntra upp stämningen och höja energierna hamnar pladask på golvet. Ibland är det så svårt.


lördag 24 november 2012

Bieber i huset

Jag är stolt förälder till en modemedveten son. Till slut, det har tagit år, fick vi iväg sonen till en frisersalong. Det långa rufset är utbytt mot en mer stylad Justin Bieber-frisyr. Nu syns de bruna ögonen och de långa ögonfransarna igen, vackert.

Det är en bra lördag som börjar lugna ner sig. Sovmorgon, vedpåfyllning, paketuthämtning, klippning, fika hos morfar (mormor har varit på kurs) och sen hem till ett kallt hus för att laga mat, få igång kaminen, skapa njutkänsla och falla in i lugnet.




En god Laphroaig quarter cask värmde sin väg fram till hjärtat och om en timme börjar ett nytt avsnitt av Downton Abbey. Vi är inga Så mycket bättre-fans. Den här tiden går åt till att bara vara och finnas till. Njuta.

fredag 23 november 2012

Hela familjen gungar

Jag är varm och jag är go och jag är trygg i min borg. Pizzabak, vin, house i högtalarna, skrattande barn och sen familjemiddag i vardagsrummet. Hela familjen gungade till musiken och det var njutning på hög nivå. Termometern visar på 24 grader varmt och vi småsvettas och sjunker allt djupare ner i soffan.


Ikväll börjar På spåret, äntligen. Jag önskar er alla en förträfflig start på den här sista helgen i november 2012. Jag ska njuta till max. Njuta är ett stort ord, förträffligt.

Änder och händer och borttappade barn

Jag är inte ett stort fan av lekplatser med sand/grus på marken. Om ni dessutom lägger till att sanden är fuktig så är det snabbt uträknat att det blir ett slags klister som fäster på allt i dess väg. Efter tio minuter hade barnen detta klister överallt. Det visade sig senare att jag också hade det lite överallt. Bland annat i plånboken.

Vi har varit i Stadsparken i Tomelilla så att barnen fick mata änderna. Solen sken på oss men trots det blev det snabbt kallt om fingrarna. Röda små fingrar som ömmar när de tar i saker och som blir alldeles stela. Änderna blev väldigt glada för det italienska lantbrödet de fick. Vissa av dem blev så hagalna att de bet varandra i halsen. Lite som att hitta fynd på Ge-Kå's i Ullared.



 
Kvällens middag kommer att bli minipizzor där var och en får göra sina egna varianter. Sonen kommer använda sin dinosauriepepparkaksform till degen, intressant. För att det överhuvudtaget skulle bli någon mat på bordet var det nödvändigt att göra ett besök i mataffären. Precis när jag kommit ur bilen ser jag en liten pojke gå omkring på parkeringen. Han går rakt ut på körytan och fortsätter sedan att vimsa runt bland bilarna. Ingen vuxen i sikte. Jag rusade fram och tog hans hand och frågade var mamma eller pappa var. Pojken kan inte ha varit äldre än min dotter som är två år och han såg verkligen förvirrad ut. Vi gick mot ingången och precis då kom en man ut och såg sig omkring med oro i blicken. Vad underbart att allt gick bra och att jag kom då jag gjorde och inte tio sekunder senare, då körde flera bilar in på parkeringen. Mitt hjärta slog ett par extra slag i bröstet och jag blev nästan lite ledsen. Små barn är snabba, invirade i sina egna tankar och inte alls speciellt pålitliga. Jag undrar hur pappan/morfar/farfar kände sig när han insåg att pojken var borta.

Till slut kom vi in i affären och då blev det provsmakning av glass, kaka, plommon och tortillachips. Avslutningsvis fick barnen varsin sharonfrukt (genom Papricaklubben) och vi kunde gå ut med två välfyllda kassar.


Vad skönt det är att sitta hemma i vardagsrummet och njuta av lugnet och veta att mina barn är säkra och om ett par timmar kommer maken hem och då är hela familjen samlad och helgen kan ta fart. Härligt, härligt!

torsdag 22 november 2012

Bolaget

Jag är så glad över den praktikplats jag är på. Två dagar i veckan tar bilen mig till Simrishamn där ett par timmar spenderas bland Ale, Riesling, Merlot och andra intressanta namn och smaker. Stämningen i butiken är på topp och personalen är riktigt trevliga. Kunderna är nyfikna, medvetna och frågsamma. Det känns verkligen som att jag vinner varje gång stället åker på och skorna snöras. Jag växer och utmanas och utvecklas med de frågor och uppgifter som hamnar hos mig. Underbart!

I Sillastan

Jag är proppans mätt. Det blev lunchbuffé på asiatisk restaurang i Simrishamn med sonen, min syster och min pappa. Sonens skola är stängd idag och då fick grabben följa med morfar några timmar när jag var på praktiken. Efter maten körde jag och sonen till hamnen där vi studerade båtar och måsar och funderade på vad allt kunde användas till. Kallt och blåsigt, precis som det brukar vara vid havet i november.


onsdag 21 november 2012

När magen säger aj

Jag är något dämpad. En hel dag med värk i magen ger den effekten. Det skaver och svider precis som ett skärsår på fingret. Ingen som syns men som stör, hela tiden.

Barnen är nattade och maken tittar på hockey. Jag ligger utsträckt i soffan och tittar på Islay-destillerierna på väggen. Öronen riktar sig mot tv:n och ler, nyss blev det mål för "oss".


Det är varmt och skönt och vackert och hemma. Jag njuter och tänker att glada tankar kommer att putta bort ontet i magen. Bort bort, tack och hej.

Superoptimoptitoptiskt

Jag är glad ner i tåspetsarna! Tre klappar kvar att köpa, sen är det klart och fixat med sånt. Alldeles nyss klickade jag hem den sista önskningen via ett leksaksföretag. I förmiddags åkte jag till Ystad för att hämta linser och då passade jag på att göra några klipp. En sväng till meckat en bit norrut på väg hem gjorde min dag då jag hittade ännu några klappar. Detta innebär att den ångest och stress som förra årets julfix och trix fick mig att känna nu redan kan gå och lägga sig i en mörk håla någonstans. Jag ska sjunga, göra julgodis, äta pepparkakor och sörpla glögg för fullt i december. Håhåjaja.



Någonstans inom mig har en dörr öppnats. Den har jag lirkat med länge men nu är den öppen. "Lycka" står det på utsidan. Och lycka är vad jag känner. Inte konstant men precis så där mycket att jag ler mer än vanligt, skrattar åt simpla vardagsfadäser och njuter av att känna de små stickiga dropparna i den tjocka dimman.

Pangfenomenaliskt!

tisdag 20 november 2012

I köket

Jag är så glad att vi har ett kök igen. En månad har vi varit i lyxlirarland med rinnande vatten och golv. Ni minns väl att vi var utan ett fungerande kök i två och en halv månad. Spisen stod på en träskiva på balkarna i det trasiga köket. Vi hämtade vatten i badrummet här på nedervåningen och diskade i duschen (duschkmaskinen) på ovanvåningen. Nu njuter jag av att ha en diskbänk, sätta smutsig disk i maskinen och plocka ur ren disk när maskinen kört klart. Vi har ett vackert golv och äter alla vardagsmiddagar i köket. Det är underbart.


Idag blev det så att ännu en ljusslinga fick följa med hem till oss. Den hänger som en slags ljusgardin bredvid fönstret vid matplatsen i köket. Sonen tyckte att det blev fint och jag kan bara hålla med. Det blev varmare och mjukare. Maken har inte sagt något än, han har kanske inte lagt märke till den på de få timmar som gått sen han klev in genom dörren.

Vårt underbara och röriga och furuiga och trånga kök. Allt funkar och maten smakar bra. Inget mer behövs. Men, det kommer att bli kanonfint när alla luckor är vitmålade istället för gulblekta. Petitesser i vardagen.

Sånt och smått

Jag är alldeles trött. Tösen och jag har varit på shoppingtur under förmiddagen. Smått och gott och faktiskt ett par julklappar. Sonen fick en krans att hänga på dörren. Sånt vill han ha. Dottern fick blöjor till sin docka. Jag fick nya raggsockar att gå och drälla i här hemma. Drälla, det är precis vad jag ska göra nu. Värma upp kinderna efter turen till skolbussen.


måndag 19 november 2012

Kristyr & pärlhalsband

Jag är så glad över mitt sätt att kunna använda ögonen, förutom det fina i att kunna se med dem. Att kunna se mer än det som syns. Som att buskens fröställning täcks av kristyr istället för frost. Som att spindelnätet är ett pärlhalsband och inte bara isdroppar på tunn tråd. Och att se hur det glimmar runt barnen. De är magiska. Visst är det härligt!


Våga vägra vinter

Jag är kall om tårna. I vår trädgård finns ett äppelträd som har nästan
alla sina blad kvar. Det ser ut som ett guldträd. När solen lyser rakt på
är det så vackert att jag får lite lyckoont i hjärtat. Guldträdet vågar
vägra vinter. Åtminstone denna dagen ut.






En del av morgonens frost ligger kvar i den skuggiga delen av trädgården.
Där krispar det härligt när jag sätter ner fötterna. När jag böjde mig
djupt såg jag små skogar av mossa. Frosttäckta små glittrande skogar.
Undras tro om det finns tomtar där?


Krama morgonen

Jag är lite orolig för att köra till Simrishamn denna frostiga morgon. Minusgrader och iskristaller på vägen gjorde promenaden till bussen något slirig. Bortsett från det var det fantastiskt att kliva upp till dimma frost och en frisk luft som fyllde hela inret med lycka. Det småkittlar i tårna, snart är vi där. Men, nu är vi här och nu är en finfin stund.




söndag 18 november 2012

För barnen

Jag är ordentligt rastad. Vi har varit på Mormors Skattkammarö i Lund och roat oss. Åkt rutschkana, klättrat högt och snett, fikat stora godsaker, hoppat i hoppborg och håret har stått på ända av all statisk elektricitet. Dottern sov i bilen på hemvägen, jag försökte med samma sak och sonen spelade bilspel.

Vad skönt det är att komma iväg och göra saker som utgår från barnens önskningar. Lämna hemmet och lyxa till det på ett spännande ställe. Samtidigt är det skönt att komma hem och sitta ner och njuta av lugnet. Det är precis vad jag gör nu. Njuter i soffan och hör hur elden sprakar i kaminen.




lördag 17 november 2012

Långlördag med storsteg

Jag är trött och glad och mätt. Dagen började med sovmorgon, klockan var kvart i åtta när dottern vaknade. Frukoststök med Ring så spelar vi i bakgrunden. Städ av nedervåning, isättning av de ommålade köksluckorna och allmänt plock inför eftermiddagsbesök. Strax efter två knackade det på dörren och vi hälsade makens arbetskamrat med familj välkommen. Kladdkaka och schackrutor hade de med sig och det kändes fint att bli bjuden på fika i sitt eget hem. Våra barn och deras barn fann varandra och huset blev rejält sprunget i och kurragömt.

Det blev mörkt innan vi stängde dörren efter besöket och då blev det raska steg i köket för att få fram kvällsmat till de hungriga barnen. Hamburgare till de små och broccolipaj med soltorkad tomat till oss vuxna. Huset glimmar av tända ljus och det doftar gott av kanel från den lilla spisen i köksfönstret.

Som topping på den här produktiva och fina lördagen tappade sonen sin första framtand i överkäken. Först kom förvåning, sen kom blod och en massa tårar och till slut ett leende fullt av stolthet. I natt får vi besök av tandfen. Det blir en inkomstbringande helg för sonen, han får både en tandpeng och sin första veckopeng. Jag noterar stolt i min kalender för att få hjälp med minnet på äldre dar.


fredag 16 november 2012

För att det kan behövas

Jag är uppmärksammad på att min blogg inte är helt lätt att lägga till i följelista. Alltså ordnar jag så att det blir lättare. Följ mig med Bloglovin

Glöm nu inte att läsa det förra inlägget som är så mycket mer intressant än detta. Kram!

Det var en gång

Jag är så nöjd med den här dagen att det bara är att sätta sig ner och skriva en saga om den. Om prinsar och prinsessor och mamman som äntligen fick bli kung. Om lera som får liv och om orcher och häxor som skräms. Och om kärlek så beständig att den nästan gör ont i bröstet. Livet blir ännu mer spännande i sagoform.


Saffran kryddad med kärlek

Jag är skönt nedsjunken i soffan. På bordet står en kopp kaffe och alldeles nyss låg där en lussebulle. Vi skulle baka småfranska men ett paket saffran och tindrande ögon fick mig att ta fram ett annat recept. Första omgången saffransbullar är gjord och det mesta ligger i frysen. Barnen var helt fantastiska att ha som baksällskap. De knådade och formade och njöt medan jag stod bredvid och assisterade med mjöl och färd till bakplåt - och njöt. De penslade och petade ner russin här och var i bullarna. Tyvärr tyckte dottern inte att bullen hon fick var speciellt god så storebror fick visst två.


Det var riktigt kul i köket idag. Min huvudvärk avtog och barnens gnissel glömdes bort. Vi hann också med att dansa trams till sambarytmer och pyssla ihop varsin girland till de smås rum.
Väldigt skönt att dra upp benen i soffan en stund, sörpla på kaffet och njuta av värmen från kaminen. Ljuva fredag.

torsdag 15 november 2012

I bilen

Jag är förunnad en fantastisk utsikt på väg till praktiken (eller förunnad sättet att kunna se det vackra). Kyrktorn, skogar, hagar, ängar, korsvirkeslängor, kor, hästar, ,och till det alla härliga himlaklädslar. Det kan vara riktigt skönt att sitta i bilen och se allt som finns i omgivningen.


Idag hade jag dessutom givande, utmanande och roliga timmar i Simrishamn. Jag provade på kassaarbete och blev alldeles nervös och svettig och trött. Men glad.

En ny förkylning har hoppat på mig. Det gick väldigt fort efter den förra. Helst av allt vill jag ligga under filten och vila men, vi ska ha gäster över i helgen och huset är i behov av damning och dammsugning. Kul med gäster, fast jag vill vara kry när de kommer.

onsdag 14 november 2012

Rådjur i naturen, kramas ska de

Jag är i sovrummet och plockar av påslakan från täckena. Samtidigt låter jag blicken vandra ut över trädgården och åkern på andra sidan vägen. Det går vågor på dammen, änderna leker för fullt. Två rådjur går sakta längs åkerkanten, de ser trygga ut i den dimmiga luften. Jag ropar på dottern och när hon kommer skuttande lyfter jag upp henne i famnen så att hon kan se djuren där ute. "Ser du dem, rådjuren?", frågar jag. "Jaa, jag ser dem!", ropar den lilla lyckligt. "Det är antagligen samma rådjur som har tuggat på våra äpplen i trädgården", säger jag. "De är fina, mamma. Jag kramar rådjuren!", utbrister dottern. Vi kramas och fortsätter att titta ut genom fönstret en stund till.


När jag och dottern lämnat storebror vid bussen, gick vi till äppelträden på baksidan av huset. De flesta frukterna låg på marken, halvt tuggade på. De få som fanns kvar i träden var också tuggade på - från olika håll och med olika stora tuggor. Ett enda liten äpple fanns kvar att plocka ner. Jag torkade av det i gräset och gav det till tösen. Hon log brett och skuttade iväg med det. Vi åt frukost och sen satte den lilla damen sig i soffan och tog en stor tugga ur sitt äpple. Vad härligt det är med egna fruktträd.

Under det ena äppelträdet fanns det två fina spår i gräset. Precis så stora spår som rådjur lämnar efter sig när de har vilat en stund. Vila på maten, det är grejer det.

tisdag 13 november 2012

Min lilla spis

Jag är inte helt nöjd med min nya mobils "avstängt blixt-läge" när jag fotar. Det blir kornigt och ser ut som gamla tidens kompaktkamerabilder. Det kan vara så att jag inte lärt mig alla knappar än, vanan från den gamla mobilen sitter fortfarande i.

Något som jag däremot är väldigt nöjd med är min lilla spis som står i köksfönstret. Den sprider behagligt ljus och även behaglig doft. Just nu har jag kanelolja och clementinskal i kitteln. Stekosen som låg kvar från gårdagens torskmiddag har bleknat till minimum och nu är det småskalig julkänsla i huset. Jag älskar min lilla spis. Ännu sötare är den sen mamma gav mig en liten kopparstekpanna för värmeljus att ställa ovanpå. Undras tro hur gott det skulle dofta om jag hällde lite glögg istället för eterisk olja?



Annorlunda nedräkning till jul

Jag är glad över att det tillverkas choklad-adventskalendrar för oss mjölkproteinallergiker. För 59:- får du en rättvisemärkt kalender med choklad gjord på rismjölk.

Det finns även te-adventskalendrar för den som är sugen på en sån. Här hittar du en stilig och lite dyrare variant (varje dag innehåller te till två koppar). Här finns en billigare med enklare design (en tepåse per dag).

Än så länge har jag inte hittat någon med kaffe i. Det hade varit gott att koka en kopp kaffe med ny smak varje dag fram till julafton.

När jag väntade dottern gjorde jag en kalender för julafton där jag i luckan (som bestod av en ugn) hade en bulle på gräddning med datum för beräknad nedkomst. Ett roligt sätt att överraska på.

måndag 12 november 2012

Huvudvärksgöra

Jag är inte helt lycklig över att göra matsedlar, men jag gör det. Två veckor åt gången, ett gäng suckar varannan vecka. Nu sitter jag här igen och funderar så det knakar. Barnen är riktigt kräsna just nu. De vägrar vegetariskt som är både gott och ekonomiskt. Det ska vara korv och hamburgare och köttbullar och pannkakor och tacos. Punkt.


Två middagar kvar, de får stå öppna så länge. Hellre det än att jag blir irriterad. Gör ni matsedel?

söndag 11 november 2012

Farsdag eller matvraksdag?

Jag är mättare än mätt. Denna farsdag har gått i gourmandläge. Smaskig vitaminsmoothie till lunch, nybakta bullar och rulltårtstårta till farsdagsfika och som avslutning tryckte vi i oss tacos. Dottern har fått i sig en halv clementin också och sonen njöt av en näve pistagenötter. Jag kommer som mest orka dricka ett glas vatten denna kväll.

Älskade maken fick teckningar av barnen och en ask Merci (med glimten i ögat). Min pappa fick en CD-skiva, Stiftelsen, som gladde väldigt mycket. Jag hade faktiskt inte tänkt köpa något men en liten fågel viskade en kväll, och vips kändes det rätt att ge en present.

Det enda rätta att göra nu är att ligga ner i soffan och njuta av värmen från kaminen. Jag hoppas verkligen att ni också haft en fin dag.

lördag 10 november 2012

Doften av clementin

Jag är ledsen i minnet. Fick alldeles nyss reda på att en lekkamrat från barndomen gått bort. Han fick en hjärnblödning, inte ens fyrtio år in i livet. Skört, ofattbart, skrämmande och oberäkneligt. Livet. Mina tankar går till familj, vänner och alla andra som berörs av detta ofattbara.

Livet är samtidigt underbart och älskvärt. Mitt i dagen, i bilen, sonen skalade en clementin och jag blev varm i benen av doften. Lyckokänslorna vällde in över mig. Doften av clementin är som att kramas över hela kroppen och i alla sinnen. Där i bilen satt jag och log och tog in så mycket doft som det bara gick. Att samtidigt se underbara höstlöv utanför fönstret och ha resten av familjen nära gjorde stunden till något magiskt.

Lev, njut och skratta. Livet är skört, livet är underbart. Livet är ditt.

Mårtensafton

Jag är skönt nersjunken i soffan med datorn i knät och en kopp kanelspetsat kaffe på armstödet. Bredvid mig sitter dottern och tittar på Pippi. Far och son körde alldeles nyss iväg för att spendera några timmar i skogen. De ska grilla korv, göra eldfigurer med pinnar, grilla marschmallows och vara grabbiga. Vi töser stannar hemma och håller stämningarna.


Gässen står på bordet till Martins ära. Ja, Martin är det helgon som gett namn åt den Mårten som idag firas på sina ställen i europa. Vi skåningar har blivit tilldelade äran att vara de som smörjer kråset denna dag. Vi blir trinda och feta och kan därmed fasta hela vägen fram till jul. Att det äts gäss beror på att Martin (en deserterad romersk soldat) gömde sig bland gäss men blev avslöjad av fåglarna och därmed är deras straff att bli uppätna denna dag. Gässen alltså. Jag har inte ätit gås på evigheter. Senast jag åt gåsamiddag var nog 1999, i Simrishamn. Hummersoppa istället för svartsoppa. Svartsoppa är som att äta flytande pepparkaksdeg med vetskap om att den innehåller blodprotein. Inte för mig.

Nu ringde maken och sa att de är på väg hem igen. Sonen tyckte att det var läskigt i skogen. Så synd. Vi får helt enkelt göra kvällen här hemma ännu härligare.

Ha en fin Mårtensafton - oavsett om ni är fryntliga skåningar med flott i mungiporna eller vanligt folk eller fint folk.

fredag 9 november 2012

Issues

Jag är glad för min egen skull. Alla ni som känner mig sen tidigare vet att smulor varit ett stort problem. Minsta lilla smula utanför tallriken har skavt inombords. Personer som smulat på golv eller i soffan (vilket oerhört många gör) har fått mig att se situationen som en olycksplats. Förr kunde jag servera smulfri mat, se till att det inte fanns snacks som kunde smula och lägga fram glasunderlägg (för att spilla dryck var lite som att smula, även om det handlade om en ynka droppe). Till slut gick det så långt att mina familjemedlemmar sneglade åt mitt håll innan de satte ner sina glas på bordet. Eller så frågade de rakt ut om det fanns underlägg eller om de fick ställa sina tallrikar direkt på bordet/duken.

Att få barn vände upp och ner på min smulfria värld. Stackars sonen har upplevt många stressmoment då han inte fått äta upp sitt knäckebröd för att det smulade för mycket. Jo, det är sant. Sen hände något. Världen och verkligheten kom ikapp mig och jag såg plötsligt saker och händelser med andra ögon. Smulorna kändes inte lika viktiga längre. Viktigt var att må bra, njuta av stunden, kunna skratta och inse att smulor försvinner med en sopkvast eller en dammsugare. Spillda drycker torkas upp och sen är allt som förut igen. Det som är nu behöver inte vara beständigt.


Vi åt god mjuk pepparkaka nu på eftermiddagen. Smulig pepparkaka. Dottern demolerade sin kakbit så att det blev tusen och ännu fler bitar - överallt. Jag skrattade och frågade om pepparkakan var god. (Nu himlar en del med ögonen och andra ler (ni som känner mig eller varit i samma sits).) Jippi!

Maken pratar om issues på jobbet. Det här var en annan slags issue.

Mjölkfri tomtegröt

Jag är så mätt att det knappt går att böja sig framåt. Helt plötsligt kom suget efter risgrynsgröt och därför ställde jag mig vid spisen och kokte en stor laddning. Enligt receptet ska det räcka till sex portioner men det räcker till knappt fyra stycken.

Dagens mjölkfria recept är tomtegröt, ca. 4-5 personer.

2,5 dl grötris
5 dl vatten
0,5 tsk salt

Koka upp, rör om och småkoka i 10 minuter.

9 dl havredryck
1 kanelstång
1 msk socker
1 tsk vaniljsocker

Rör ner alla ingredienser med riset, lägg på ett lock och koka på svag värme i 35-40 minuter.

1 dl iMat

För att ge mer gräddighet i gröten häller jag i iMat ett par minuter innan gröten är färdig. Det blir väldigt gott. Och om du är ute efter en slags Ris á la Malta är det bara att kyla ner gröten och blanda ner uppvispad Visp från Carlshamn. Servera med svart vinbärssaft.

torsdag 8 november 2012

Ljus i mörkret

Jag är glad för de tre små nya ljusstakarna som står på matrumsbordet. En guldtia per sötsak, triss i hjärtat. Gammeldags utformade med öron att hålla i. Små saker som lyser upp nu när mörkret äter upp mer och mer av morgnar och kvällar.


Icona Pop & Petra Marklund

Jag är inte förtjust i dålig musik. Som I love it av Icona Pop. Minns ni gruppen Troll? De sjöng Jimmy Dean för hundra år sen. Icona Pop är Troll möter 2012. Lalalaa.

Petra Marklunds nya låt Händerna mot himlen har blivit en superhit. Etta på Digilistan i flera veckor. Ingen dålig låt, väldigt svensk. Första gången jag hörde den trodde jag att det var Kent som skrivit en låt som en tjej sjöng - och så hade Magnus Uggla varit med på refrängen. Hela Petras skiva är som en återspegling av vad Robyn brukar sjunga om. Melankoliskt rakt genom. Ett litet helvete.

Det är vad jag tycker, utan efterforskning eller något större värde.

Julmust lagrad på bourbonfat


Jag är väldigt sugen på att smaka en ny julmust som ligger i kylen och väntar. Lagrad på bourbonfat, perfekt kombination - hoppas jag. Julmust, äntligen.

onsdag 7 november 2012

Om en pojke och hans mamma

Jag är på väg hem från Sjöbo, bilen är tyst och full av tankar. Närmar mig skolan där sonen går, kollar snabbt på klockan och inser att det antagligen är lunchrast just nu. Saktar ner ännu mer och söker med blicken. Där står han, huvtröja, grå byxor och fingervantar - i full färd med något som ser kul ut. Jag stannar vid vägkanten och låtsas vara osynlig. När lärarinnan tittar mot den stillastående bilen vinkar jag och hon känner igen mig. Sonen uppmärksammas och vänder sig om mot mitt håll samtidigt som jag vinkar och ler. Ett oförglömligt smil brer ut sig över pojkens ansikte och han rusar mot staketet, vilt vinkande. "Hej, mamma! Får jag leka med K idag?" Sonen och bästisen K frågar flera gånger, i mun på varandra, om de får leka idag efter skolan. Jag ler och njuter. Han är glad, han är trygg, han har det bra. "Ja, om det går bra för K's mamma får ni gärna leka idag." Jubel och ännu mera hopp. Jag stänger fönstret, vinkar och kör iväg. Det här är ta mig tusan det bästa som hänt sen jag konfirmerades. Just nu, bäst i världen.
Lycka är att slänga med löv i skogen och att få pyssla som du själv vill.

Den här dagen är en form av högvinst. Glädje på många sätt, direkt från hjärtat, är tusen gånger bättre än en skraplottsvinst. Det gäller bara att vara uppmärksam och närvarande.

Happy happy

Jag är jätteglad! Morgonen började bra här hemma. Kaminen kom igång, Obama vann, barnen vaknade till utan större gnissel och sonens lämning vid bussen gick som en dans. Dottern roade sig själv på bästa vis (genom att dra in mig i lekarna) här hemma innan det var dags att åka till förskolan och jag bubblar inombords av all positiv energi som genomsyrat den här morgonen. Givetvis ska resten av dagen fortsätta på samma vis och ett väldigt stort plus är att solen skiner och färgar världen vacker.


Sista dosen kortisondroppar i ögonen togs före sänggåendet igår och som vanligt vaknade jag under natten och fick "handblinka". Inga tårar produceras och därför fastnar ögonlocken mot ögongloberna och det är lite obehagligt. När jag väl hjälpt ögonen att blinka kompenserar kroppen de uteblivna tårarna med en hel massa nya och då svämmar det över. Förhoppningsvis försvinner det nu när jag är färdigbehandlad.

Fortsättningen av den här dagen bjuder på samtal med I i Sjöbo. Påfyllning av kylskåp och frys och någon slags planering av middag. Ikväll ska jag och mamma åka iväg på äventyr tillsammans, vad vet vi inte än.

tisdag 6 november 2012

Stämningsfullt

Jag är väldigt nöjd med den nya ljusslingan i sovrummet. För fyrtio kronor har jag skapat stämning genom att hänga upp slingan med de bleka ljuskulorna på den gamla konstplanschen. Maken har inte sagt något än och det har faktiskt gått fyra dagar redan. Han kanske inte håller med men tystnad är samma sak som ett okej.


Idag har jag och dottern varit uppe i skogen hos N. Vi har njutit av miljön, fikat sockerstinna kakor, pratat, skrattat, ätit goda köttbulle- och rödbetssalladsmörgåsar och rullat runt i huset. Vi åkte hem precis i rätt tid för att möta upp storebror vid bussen. Tösen sov en stund i sin säng och då passade grabben och jag på att pyssla en stund. Klippa och klistra och strössla glitter och tejpa och glitterlimma och bli irriterade och berömmande. Behövligt. Sonen var väldigt nöjd, det blev ingen gympa i skolan idag. Enligt honom blev det en riktigt bra skoldag.

Den här kvällen har jag nattat barnen på egen hand igen. Lärdomen från igår blev att ta med sonen upp på en gång. Han låg i dubbelsängen och spelade Bad pigs under tiden som jag nattade lillasyster. Sen läste vi Tintin och hade frågestund innan det var dags att släcka för natten. Jag satt kvar länge, till andetagen var tunga och jämna. Trygga.