söndag 28 april 2013

När ett sinne vilar

Skorna snörades på och hörlurarna stoppades i jackfickan. Familjen var i trädgården, två kokade rent ett rådjurshorn och den tredje åkte rutschkana. På åkern körde bonden ner frön och lämnade vackra linjer i jorden. Jag bestämde mig för att gå längs grusvägen, den vägen som leder till byn med förskolan. Nu är vitsipporna som vackrast, de spänner ut sina vita blad så att ådrorna pulserar mot solljuset. Trädens knoppar rör på sig och det är väldigt nära till den dag då det gröna slår ut.

Hörlurarna fick stanna i fickan, jag valde naturljuden istället. Vindens sus i öronen, den knakande växtligheten i skogen, lärkornas sång högt upp i skyn och inne i skogen slog hackspetten sin näbb mot en trädstam. I bakgrunden brummade ljudet från traktorer och över mig vrålade ett flygplan fram. Ögonen slöts och då tog minnena mig med tillbaka i tiden. Till ljusa sommardagar då det bara handlade om tygskor och kjol eller shorts och sandaler. Till brunbrända ben och myggbett och fågelkvitter. Till sorglöshetens tid i naturen. Till dåets nu, när allt handlade om att bara vara där och njuta av ljud och ljus och värme. Precis som idag. Där i nuet njöt jag av ljuden, vinden, dofterna och värmen mot kinderna. Det var den bästa stunden i mitt liv. Där och då. Snart kommer en ny bästa stund. Och en ny efter det. De tar aldrig slut. Är de riktigt bra minns jag dem i en ny bästa stund, förhöjer känslan.


Jag blundade inte hela tiden, det fanns så mycket vackert att titta på att ögonen gick på skattjakt. Färger och åter färger. Och skalbaggar och vita katter och flygplansstreck mot blå himmel och en fantastiskt fin fågel i gul skrud. Underbart.

1 kommentar:

  1. Vilka livsbejakande inlägg du plitar ner nuförtiden! Härlig läsning. Jag blir så glad längst in i själen. Och jag är med er på era naturupplevelser både här och där, sniker åt mig en fika gör jag också..;-) Många fantastiska bästastunder. Ha en riktigt fin start på veckan, finaste du. Största kramen

    SvaraRadera