onsdag 26 juni 2013

Bildblogg

Jag vill inte skriva, men att inte få dela bilder, det går bara inte.

Mina bilder hittar du på pausbilder.wordpress.com

måndag 24 juni 2013

Sitta i nuet och bara vara

Sommaren kom och bloggläsarna gick. Fotstegen är få och jag känner att det är dags att sitta ner och bara vara. Njuta av nuet och eventuellt fångas av en impuls och då låta orden rinna ut i världen. Jag tar sommar. Umgås med familjen och världen. Njuter av solen och vinden och dofterna och regnet och skratten och kärleken som ekar mellan kroppar och stammar.

Det kan hända att mina bilder fortsätter att fylla sidorna på Instagram. Jag älskar att dela och låta någon annan le åt det jag ler åt. tornekulla, det är jag.


Glad sommar! Njut, smaka på tillvaron och krydda den med det vackraste du kan tänka dig. Blunda och känn hur världen snurrar med dig och alla andra. Le, stort och bländande så att världen blir en ljusare plats varje gång du är glad. Älska, djupt och sorglöst, nära utan att kväva, lyckligt. Var här och nu och alltid.

söndag 23 juni 2013

Plåster

Nu blommar den röda klätterrosen i trädgården. Det är väldigt mycket sommar för mig att gå ut och klippa några kvistar som sen får pryda olika rum i huset. Välja färdigutslagna eller små knoppar, stå vid diskbänken och klippa bort delar som inte får plats och stjälkar som annars får vasen att tippa. Just idag regnar det, små fina droppar som klär in hela trädgården i glitter och min hud blir som en glänsande sköld. Midsommarväder.


En midsommar som kom med ont i magen. Lagom till det att vi kom fram till vårt värdpar i stan svällde min mage upp och började ömma. Jag är van vid att det blir så då och då och höll god min. Lite otrevligt att se gravid ut när magen bara timmar tidigare såg normal ut.

Igår åkte vi hem till mina föräldrar för att ha en trevlig eftermiddag. Alla var trötta och de enda som orkade kämpa vidare var barnen, som ändå bröt ihop då och då. När vi hade ätit sa min mage ifrån på allvar och det gjorde ont till och från. Jag är glad att sonen övertalade oss att spela några omgångar kubb, tankarna skingrades och det kändes bättre för en stund.

På kvällen, när jag nattat dottern, la jag mig i soffan och vilade. Då gjorde det så ont i magen att jag grät. Det kändes som att ett nät av smärta skjöt ut över hela magen och det tog en lång stund innan det gav med sig. Något är fel och jag vet inte vad det är. Det har fortsatt idag och magen är fortfarande svullen. Jag vilar och rör på mig omvartannat. Illamående och trötthet, magkatarr av något slag?


Att gå ut i regnet och klippa rosor är som ett litet plåster på det onda. Det ger lugn och skingrar tankarna en smula. När jag sitter här i soffan och tittar upp på spiselkransen ser jag en färgklick av rött le mot mig. Då känns det som att vara ute för en stund.

fredag 21 juni 2013

Glad midsommar!

Midsommarafton är här. Varm och go och inte ett endaste litet oväder i sikte. Än. Dagen ska firas i stan, vi lämnar alltså finaste landet för att åka in till hus och oväsen, och gatlampor i vartenda hörn. Det kommer att bli fint.

Dagens promenad har inte missats, det är något jag prioriterar. Naturens vackra. På hemvägen plockades två små buketter som barnen fick av mig. Efter det gav maken sig ut på en löprunda och jag körde min styrketräning i köket. En ny del av livet som gör mig gott. Något enbart för mig.


Jag önskar er alla en förtjusande midsommarafton med god mat, gott umgänge och en hel drös med skratt och glädje. 
Njut storartat!

torsdag 20 juni 2013

Karma

Den surrade så att jag först tyckte att en liten traktor körde förbi ute på vägen. Men så hörde jag det ojämna ljudet, det där nyfikna som bara insekter kan åstadkomma. I gästrummet satt insektsnätet på plats och på utsidan dunsade en stor bålgeting, antagligen sugen på att komma in och se om det fanns något gott att smaka på. Jag blev livrädd, har fobier för alla randiga djur som sticks. De är vackra att titta på men och så länge de sköter sitt och jag får sköta mitt går det väl an. Just idag blev jag rädd, rakt av skraj hela vägen in i hjärtat. Tänk om det var en bålgetingsdrottning? Tänk om jag kan få bort dem från vår trädgård genom att ta bort den här stora varelsen? Två spray med Radar och sen föll den stora lilla kroppen ner på fönsterbrädan och rörde sig inte efter det.

Det var då jag fick en klump i magen. Vem gav mig rätten att ta det livet? Det föll några tårar och jag skämdes så att öronen ville hänga ner. Dålig karma, Sandra. Jag vill skylla på barnens säkerhet men det känns lite surt i munnen. Nu är det gjort och jag får skämmas ett tag.

onsdag 19 juni 2013

En del av min dag

Förmiddagen gick åt till att göra klart saker inför kvällens midsommarfest på förskolan. Sen blev jag så sugen på räkmacka att det enda som funkade var att åka till affären och köpa vad som behövdes.

Oj, så gott det var. Långa tuggor och salt smak i munnen. Huvudvärken som hängt med sen uppvaknandet kändes inte lika tung längre och jag drog på mig skorna och gick ut i sommaren. Stekande solsken, ljumma vindar och fågelsång blandat med doften av alla de blommor som nu njuter av vädret precis som jag.


Promenaden har blivit en självklar del av min dag. Om jag funderar på att hoppa över den så står jag ändå där med skorna på fötterna och är redo för en stunds tankeskingring.

Just nu ligger jag raklång i sängen och skriver. Mobilen är smidig att ha med överallt. Faktisk lite för smidig.

tisdag 18 juni 2013

Pink it is

Pionerna blommar. Äntligen! Jag älskar dem, den nästan självlysande färgen. Rosa så att kameran inte vet hur den ska göra en bild av all färg.

Första året vi bodde i huset tog jag in några blommor och satte dem i den vackra kockumskannan. De stod där och spred väldoft och satte färg i rummet. Men så, när andra året kom och jag återigen tog in blommor, då gick det inte längre. Doften var för stark. Halsen började ömma, näsan rann och huvudvärken la sig som en enorm tyngd runt mitt huvud. Så nu njuter jag av dem på plats istället. Där de hör hemma och där de får blomma precis som de ska. Ljuvligt!

måndag 17 juni 2013

Genom livet

Duns, duns, duns. Fotstegen slår mot den varma asfalten och det känns skönt under de bara fotsulorna. Vinden sliter i håret och till och från höjer sig hårstråna på armarna av den lilla kyla som rör vid dem. I vägkanten skimrar det till och där ligger en slagen blå jungfruslända. Vingarna fladdrar i vinden och den lilla kroppen dras mot underlaget och jag kan inte låta bli att ta upp den. Känna tyngden av nästan ingenting. En tom liten kropp som är vackrare än alla ord tillsammans. En vindpust slår trollsländan ur handen på mig och jag ser hur den dalar ner mot asfalten. Jag vill inte att den ska krossas under bildäckens framfart så mina händer lyfter försiktigt ut det skimrande vackra i gräset.


Det känns om en enorm tyngd har lagts mot min panna. Under de stängda ögonlocken far ögonen fram och tillbaka, som om de vore jagade av någonting. En meter bort talar en röst med lugna ord och till slut  trycks det tunga bort och tankarna kan stabiliseras. Det är en stund då det gör ont, som att falla genom tiotusentals vassa nålar och känna varje stick som om det vore det första. Hjärnan vill fly men rösten hjälper mig att stanna kvar. Mina egna ord stapplar ur munnen, söker sig fram över tungan och försvinner ut i rummet. Till slut väller de fram, de trängs med varandra och samtidigt faller den första tåren som landar med en enom kraft mot mitt bröst. Jag känner det blöta, de kommer hela tiden och varje liten droppe är som en ocean av känslor. Orden blandar sig med tårarna och till slut förstår de att det måste vara så. De omfamnar varandra och lägger sig tillrätta i världen. Till slut avstannar det och någonstans inifrån kommer ett lugn som får mig att andas i nuet igen.

Jag kan inte köra, det känns som att min kropp delats i två och den ena står en bit bort utan att säga något. Benen får styra och luften jag andas får tömma ut det tunga. Tankarna skingras och där framför mig ser jag ett enormt löv vaja i vinden. Min hand är mindre än lövet och jag känner hur liten jag är. Hur stor jorden är, och hur liten betydelse något kan ha för en person och sån enorm betydelse samma sak kan ha för en annan. Där står jag, mitt i livet och lägger handen mot ett löv och känner att det är underbart med solsken mot huden.

söndag 16 juni 2013

Lullaby


Lövgrodorna sjunger, en vaggvisa som får mig att le och påminnas om att det är sommar ute. Blicken vandrar ut genom fönstret där de stora gråa molnen glider förbi som tysta skepp från dåtiden. Mellan sjoken syns ljusare strimmor, de lovar mig solsken. Men först kommer natten, lugnet och återhämtningen. Jag blundar och låter naturens ljud vagga mig till sömns.

lördag 15 juni 2013

Naturens makter

Solsken, bikini, solkräm, vatten och värme. En sommardag att lägga till listan över dagar som var både lata och sköna. Solkyssta axlar som visar på långa timmar i trädgården. Lek och promenad, djupdykning i stenplattor som resulterar en svullen överläpp och en blodfylld mun. Ett evigt gungande och skratt som ekar mellan husväggar och trädstammar. Iste och hemgjord flädersaft, glada hopp mellan smultronplantor och jordgubbssnår. Sommar.

Ilskna vindar som krigar sig fram över land, döljer det blå och ger knottrig hud. Vindar som får oss att bära in alla utesaker och fälla ner parasollet innan vi slutligen tar ner myggfönsterna för att slippa tvärdrag i huset.

Den första regndroppen landar tungt mot ett fönster. Vi öppnar ytterdörren för att se hur stenplattorna färgas allt mörkare. Det plaskar mot fötterna och dörren stängs igen, lamporna tänds en efter en. När det sista stycket har lästs i barnboken och sången vaggar den lilla in i drömmarnas land, då kommer en stor och tung åska rullande över himlen. En efterlängtad åska, ett typiskt sommartecken. Ett långt muller och nu sitter vi i tystnaden, väntar på mer. Utanför fönstret står regndropparna som spjut mellan himmel och jord. Sommar.

fredag 14 juni 2013

Skolavslutning

Kallt och grått och regnigt. Ändå blev det full sommar inne i kyrkan när barnen tog i och sjöng alla vackra sommarsånger. Skolan är slut och om tio veckor kliver sonen på tåget som maler på i vad som känns som en evighet. Förstaklickare, gluggis, älskade unge!
 
Solen tittade fram när jag tog min tankeskingrande promenad. Nya dofter, en vind som ville slita kläderna av mig, och så alla de vackra nytvättade blommorna i dikeskanten. Rekreation.


torsdag 13 juni 2013

Lugnande ljud

Hon väljer noggrant ut boken som ska bli kvällens saga. Den är lite för stor för de nätta händerna men viljan finns där och till slut är både bok och barn på plats i sängen. Under tiden jag borstar de små tänderna bläddras det i boken och kommenteras bilder. Till slut är det dags. Dockan Ammi hålls försiktigt i famnen och rätt sida i boken är uppslagen. "I Skymningslandet", av Astrid Lindgren. Jag älskar den boken, texten, bilderna, alla ugglor som smyger sig in på varje uppslag, och mest av allt tycker jag om budskapet.

Dottern lyssnar på berättelsen samtidigt som hon studerar bilderna noga och frågar om vad som händer. Då hör jag det, regnet har ökat i intensitet och nu slår de mot det öppna fönstret. Jag hör hur trädens blad tar emot vattnet, ljudet blir till tunga dunsar och påminner om fladdrande tunt papper. Regnet lägger sig i bakgrunden och jag återgår till att berätta om Göran och Herr Liljonkvarst. Vi läser halva berättelsen, sen är det dags att lägga på täcket och sjunga några sånger. Vi säger god natt och innan jag stänger dörren skickar Ammi en slängkyss till mig. Det är underbart med barn.

På nedervåningen hörs inte regnet alls. Dunket från diskmaskinen överröstar det mesta. Jag kliver i träskorna och går ut i regnet. Regndropparna är stora och lämnar stora fläckar efter sig på mina kläder. Den stora boken ger mig lite skydd och jag gör ett försök att ta in det vackra innan dropparna når in på huden. Det är vackert nu. Lummigt och naturen har nått ett inbjudande djup i färgspektrat. Underbart.

Som den dagen

Resväskorna ställdes in på rummet och regnkläderna plockades fram. Husnyckeln packades ner i ryggsäcken tillsammans med annat nödvändigt. Sen klev vi ut i det lilla samhället, alldeles intill färjeläget, och började promenera mot Laphroaig. Luften var fuktig och regnet hängde tungt i molnen ovanför oss. Stora vackra rosenbuskar prydde diket längs vägen och under skorna knastrade gruset.

Första dagen på bröllopsresan. En vecka på Islay, en plats vi förälskat oss i ett år tidigare. Hav, salta vindar, betande får, gröna ängar, torvdoftande luft, glada människor, whiskydestillerier att besöka, smaker att utforska och så vi tillsammans.
Ser ut som Islay, känns som Islay, är hemma


Den känslan kom över mig när jag tidigare idag steg ut genom grinden för att njuta av denna vackra sommardag. Små lätta droppar övergick till ett kraftigare regn och till slut var hela världen prickig. Varmt regn mot benen och frisk doft i näsan. Fågelsång i luften och knastrande grus under skorna. I vägkanten log blommorna mot mig och lusten att plocka hem en bukett blev så stor att jag gjorde det. Nu förgylls huset av vackert.


Jag längtar ofta tillbaka till Islay, nästa år tar vi barnen med oss till Skottland. Inte till Islay, men nära nog. Det blir lite som att åka bort och komma hem.

onsdag 12 juni 2013

Det roliga suger

Natten blev kortare än vanligt. Sonen fick hämtas hem från skolans övernattning och när jag väl låg i sängen igen tog det ett tag innan sömnen tog över. Ett varmt täcke och oroliga drömmar fick mig att snurra runt runt i sängen.

Den nya dagen kändes ändå glad. Sonen skjutsades till skolan av sin pappa och en stund senare satte jag och dottern oss på min cykel för att trampa till förskolan. Det blev en behaglig tur med en liten tös som fnissade åt den vingliga cykeln. Hennes första långtur, tjugo minuter lång. Jag tyckte också att det var roligt. Skönt att komma ut i luften innan den värmts upp alldeles för mycket.

Oturligt nog blev cykelturen ett bakslag. Jag hade ingen ork över till annat när cykeln ställts tillbaka i garaget. Då vet jag att det blir en biltur imorgon. Vi får spara cykelstunderna till helgen istället. Små turer i omgivningen.

Försiktiga steg ut mot en blommande vallmo.
Det här funkar inte. Inspirationen är noll. Jag har redan raderat ett helt inlägg, det blev fel. Orden vräkte sig ut och när jag läste dem lät det som geggamojja. Det blir till att stoppa fingrarna i ett varmt oljebad istället. Mjuka upp huden och forma naglarna så att ett nytt lack kan läggas på.

tisdag 11 juni 2013

De är här nu

Jag har sett dem ett tag. De står i vägkanter, ute bland den växande säden och så stoltserar de uppe på skräphögar. Vallmoraringarna lyser rött och vippar glatt på sina tunna nackar. Idag stannade jag till för att gå ut och fota en liten samling som stod och solade sig i det goa vädret. Det blev en extra bonus när det glimmade till av blått bland det röda och gröna. Blåklinten har slagit ut utan att meddela mig. Jag log från öra till öra och stannade kvar lite för länge. Ett möte väntade och det var ett möte jag sett fram emot.


Mötet blev rörigt, jag kände mig tung i huvudet och förvirrad i själen. Tvivlet såg öppningen och tryckte sig fram så fort att jag inte ens hann blinka. Sen var tiden ute och det var dags att åka hem igen. Det kändes som att jag åkte med någon annan. Som att en bubbla av mjukt glas låg runt min kropp. Det var inte förrän jag närmade mig ett favoritställe som bubblan sprack. Ut med bilen i vägkanten och snabbt av för att njuta av utsikten. Raps och vallmo, blåklint och prästkragar. Min insida krullade ihop sig av lycka och just då var allt perfekt. Sen blev jag tvungen att köra vidare, få bort bilen från vägkanten och komma hem till allvaret igen.


Minnet av de vackra blommorna fick mig att nynna sommarsånger en stund, lika lång tid som det tog att hänga upp tvätten. Sen kom tvivlet tillbaka, dunkade mig i ryggen så att det röda och solkyssta sved ända in i märgen. Då ville jag skrika och slå sönder något. Istället gnisslade tänderna mot varandra och spädde på det mörka.

En timme har gått, jag har distraherat mig. Ätit glass och struntat i att det egentligen kunde ha varit mat. Läst bloggar som gör mig glad och lyssnat på fåglarna utanför fönstret. Jag vill fortfarande skrika, jag vill ligga under sängen och låtsas som att det bara är kurragömma. Jag vill sätta mig i bilen och hämta upp familjen och åka iväg på den soligaste och gladaste dagen i våra liv. Så skulle det kunna vara.

Jag går ut, sätter min tro till naturen. Sol och värme och växter och allt annat fantastiskt.

måndag 10 juni 2013

Bra

Jag ligger på en filt i trädgården och njuter. Solen skiner, fåglarna kvittrar och överallt hörs ljudet från traktorer. Min dagliga promenad längs grusvägen avslutades hastigt då bonden fick för sig att köra ut drank på klövervallen. Den stund jag hann gå var behaglig och vacker. Vallmo, fjärilar, smörblommor i massor, och en endaste bil körde förbi. Lugnt.

Så jag ligger här, bläddrar i Lantlivs sommarspecial, sörplar vatten och njuter. Helgen var intensiv, maken var iväg och roade sig på egen hand så jag och barnen hade all tid för varandra. Det tar på krafterna att underhålla, laga mat åt och separera två tossiga barn. Vi hade det bra, lite av varje som det brukar vara.

Nu ropar tidningen på mig, ögonen vill vila och öronen lyssnar på alla ljud i naturen. Livet kallar.

fredag 7 juni 2013

Värmen rinner över axlarna

Det har varit en varm dag. Solen har gjort sitt bästa och jag har smort det mesta. Högsommarvärme och lätta brisar med ljumma toner. Promenaden längs grusvägen kändes medelhavsk och axlarna rodnade allteftersom minuterna gick. Jag passade på att pausa när växtligheten bjöd på skugga. Blundade och lyssnade på lugnet, fågelsången och insekternas eviga surrande. Det har varit en vacker dag, en vanlig men ändå ovanlig fredag. Nu stänger jag ögonen och låter lövgrodornas sång vagga mig till sömns.

torsdag 6 juni 2013

När lugnet träder in

Barnen sover, maten är i magen och vinflaskan ekar tom. De sista solstrålarna värmer min tonade hud och näktergalen tävlar mot spillkråkan i kategorin bästa ljud. Mina ben ligger på den lilla träbänken och stolen är fortfarande i viloläge. En nyfiken humla tar ett varv över våra huvuden och långt borta hörs en hammares envisa slag. Juni har börjat på vackraste vis och nu ligger resten av sommaren framför oss.

En paus

En klumpig spyfluga studsar mot fönstret, surrar för fullt i tron om att komma ut. På andra sidan glaset sjunger fåglarna sina olika melodier och korparna kraxar inställsamt till varandra.

Jag ligger i sängen, sträcker ut kroppen och vilar både kött och själ. Tio timmars sömn var välbehövlig och när jag vaknade var det med ett ryck. Rösten lät som en rivande klo, vass och hård. Näsan var helt täppt och stegen tunga. En tablett hjälpte mig att orka med förmiddagen, men nu är det paus.

Alldeles strax kommer barnens röster att flyga genom luften. De ska bada, längtan har varit stor och nu har solen flyttat sig så pass mycket att det går bra. Plask och skratt och förmodligen några kallsupar, precis som det ska vara.


Sveriges nationaldag, strålande sol och varm luft. Alldeles perfekt för en god middag i trädgården när dagen går över i afton. Dagar som denna hade det varit vackert med en flaggstång i trädgården. De flesta andra dagar hade det mest varit ett störande moment. Linor som slår mot stången när vinden yr.

Trevlig nationaldag till er alla!

onsdag 5 juni 2013

Känna närheten


Halsen river och näsan är täppt. Känner en liten feber knacka på huden. Fel tillfälle att bli hängig, jag är ensam med barnen i helgen. För att tänka på annat, sånt som är härligt, går jag en tur i trädgården. Känner hur solen klappar mig på kinden, får in alldeles för mycket blomdoft i näsan så att det kliar ända upp i ögonen, njuter av att de flesta träd och buskar är utslagna och nu är det sommar på riktigt.

Bakom mig kraxar korpen, han retar skatorna och alldeles snart blir det en vild jakt på himlen. Ett par åkrar iväg samlar bonden ihop den första omgången med klöver. Barnens nya pool är fylld med vatten och i eftermiddag ska de få plaska sig blåa om läpparna.

Vad är väl en liten förkylning mot allt det goda livet? Irriterande men absolut lurbar. Nu blundar jag en stund och njuter av en annan plats. Den som är min, endast min.

måndag 3 juni 2013

Som i en saga

Jag sitter i trädgården och njuter av sommar. Boken i knät ges några halvhjärtade försök men utsikten vinner och all uppmärksamhet ägnas åt att titta på vajande trädkronor, äppelträd och den långa syrenhäcken. Tankarna är stundom i nuet, stundom i dået.


Tidigare idag gjorde det så ont att tårarna vällde fram. De letade sig fram längs kinderna, droppade ner på bröstkorgen och sögs upp av hjärtat som tog emot med ett snett leende. Det onda sorterades bort och istället fylldes det gamla med kärlek. Den största av dem alla. En insikt flammade upp och med ens blev det lite lättare att se, att acceptera. En ny kärlek brinner och får aldrig mer slockna. Aldrig.

söndag 2 juni 2013

Lite av det goda

Så har det varit helg igen. Saker att göra hemma, njuta av vädret och så en söndag i stan. En söndag som började med sovmorgon och en kort tur i trädgården (för att hämta in ett par kvarglömda hörselskydd, regnblöta). Det doftade så där underbart som en sval morgon efter ett kraftigt regn gör. Lite nytt och lite gammalt, natur.


När dörrarna till Nova öppnades klev vi in tillsammans med andra shoppingsugna. Det blev min dag, jag fick välja och prova och kände mig glad över att äntligen ha valmöjligheter och tid. Sandaler och ballerinaskor, klänning och tunikor, resultatet efter en hel del provande. Nu är det gjort och jag ser fram emot att ha lite nya valmöjligheter när jag står där framför garderoben och suckar över att det inte finns något att ha på sig.