tisdag 31 december 2013

Gott Nytt År

Då är det dags att sätta punkt för 2013 och ta steget in i 2014. Det har varit ett guppigt år och jag ser fram emot vad som komma skall. Naturens olika skepnader, kroppens förändringar, barnens utveckling, möten med kända och okända personer, insikter och utsikter, skratt, gemenskap och kärlek.

Än är det några timmar kvar på detta år. Det ska avslutas på bästa vis. Just nu är en knallorange sol på väg vidare i världen och vi kommer att få en gnistrande himmel över våra huvuden när klockan slår noll. Jag känner att nu är bra och då är det gott. Önskar er alla detsamma och ett njutbart 2014!


fredag 27 december 2013

Lugnet

Lämna barnen med farmor och farfar, checka in på hotell. Strosa på stan, se en efterlängtad film, äta god middag, dricka en whisky till Liverpools match, gå vidare och beställa romdrinkar på lugnaste stället. Krypa ner i en skön hotellsäng, sova hackigt men utan rop av små röster mitt i natten, vakna av sig själv, sträcka ut varenda led i lugn och ro, äta en god frukost med älsklingen som sällskap och snön dalande utanför fönstret. Fint.

onsdag 25 december 2013

Juldagen

Sovmorgon, grötfrukost, lek, grilla i en regnig skog, vila, leka, läsa sagor, äta godis, slötitta på en film, smutta på ett glas vin. Ja, juldagen är här och vi hänger med.

måndag 23 december 2013

God Jul

Bloggen har visst tagit en paus, skönt. Jag tar mig ändå tid att önska er alla en fantastisk jul, var ni än är och vad ni än gör. ♥

torsdag 19 december 2013

Med stormsteg

Det är inte många dagar kvar nu. Julklapparna är inslagna, pepparkakorna gjorda och pyntade, godiset väntar i köket, musten står redo och kläderna är rena. December kom och dagarna vägrar att slå av på takten. Julafton, mellandagar, nyårsafton, mellandagar och vips står vi där i ett kallt och mörkt januari. Jag hinner inte med. Låt julafton bli den goaste dagen på länge.

onsdag 18 december 2013

Att inte hinna

Jag är på väg att låsa upp dörren efter att ha hämtat sonen på fritids. Då ser jag den, blodapelsinen i horisonten. Där bakom nakna träd och buskar är den, på väg ner för att lämna plats åt måne och stjärnor. Barnen segar sig in genom dörren och jag flyger över dem för att ta systemkameran. Strumporna blir blöta när mina träskoklädda fötter studsar i mossmattan. Jag hinner inte ut till vägen, kanske jag hinner få en bra bild mellan syrenerna? Nej, det vill sig inte. Suddigt och dant. Det är däremot väldigt vackert att stå där och se den sista lilla klyftan försvinna in i munnen på molnkanten. Tänk, solen syntes idag.


tisdag 17 december 2013

December i Skåne

Trots regndroppar och geggig grusväg gav jag mig ut i omgivningen. Andas frisk luft, rensa tankar och njuta av utsikten. För det är vackert, det gäller att se bortom saknaden av snö och känslan av att det är tråkigt. Kläderna bar med sig doften av lussebullsbak, kolakokning och nougatbitar. Barnen har varit hemma idag också, dottern missade julfesten på förskolan och sonen missade uteförmiddagen med klasskamraterna. Däremot passade de båda älskvärda raringarna på att irritera varandra till max. Den där dagen när de saknar tillräckligt med ork för att klara av en dag på "jobbet", men är nog friska för att rucka på huset. Skrik och tårar, kramar och pussar, tjuvnyp och kärleksförklaringar. Huvudvärken är godkänd, hellre smågrinigt än andra saker på minuslistan.


Imorgon när huset är nästan tomt ska jag slå in julklappar och lyssna på julmusik. Axlar och sätesmuskulatur ska sträckas och tänjas så att jag kan visa upp färdigheterna för sjukgymnasten på torsdag. Vila ska jag också göra. För att fylla på i sömnlådan blir det tidigt sänggående ikväll. Om en timme ska jag ligga i sängen. Ska. Drömma om en vit jul.

måndag 16 december 2013

Tacksam

Mitt i natten väcktes vi av konstiga ljud. Dottern mådde väldigt illa i sängen. Det blev väldigt mycket vakentid med byte av sängkläder, dusch av dotter, tvätt, spritning, tvålgnuggande, tröstande, gäspande, dubbla hjärtslag och ännu mera vakentid. Idag är det trött i huset. Bortsett från dottern då, hon är pigg som en liten mört. Sonen klagar på ont i magen och vi föräldrar är smått trötta.

Känner mig väldigt tacksam för den fantastiska soluppgång som glider fram över himlen. Mjuka färger och diffusa molnfigurer. Det blir en lugn måndag, vitpepparkornen guppar i magen och tummarna hålls att det inte blir mer illamående.
 

söndag 15 december 2013

Tredje advent, en regnig dag

Sju plusgrader och regn. Nu är det störtlöjligt väder. Vi har längtat efter att få åka pulka till jul, nu får vi nog plaska i vattenpölar och sitta inne med Den försvunna diamanten, Trettioett och en återhållen frustration.

Den här dagen har rusat fram. Jag hann knappt ur sängen förrän det var dags att hoppa in i bilen och åka till våra vänner som skulle bjuda på adventsfika och bebisbeundran. Det var riktigt skönt att komma in i ett varmt hus som doftade av julkryddor och hade en känsla av lugn. Lilla bebisen sov större delen av tiden men när hon väl var vaken tittade de små ögonen runt på allt som var nytt. Våra barn blev snabbt rastlösa och härjade omkring en stund innan de till slut hamnade i soffan, den ene med ett NintendoDS och den andra med min telefon. Dottern lyckades få till en bra bild på mig. De gillar att fota båda två, undrar om det är så att mitt stora intresse smittat av sig?


Om nio dagar är vi många som sitter och gnuggar oss i ögonen efter en dag med mycket mat, Tomtebesök och lyckliga barn att lugna ner och hålla på halster. Om två veckor är det dags att börja leta fram glitterstassen, 2014-års almanacka och champagneglas. Just nu är det söndagen den 15:e december, en av många härliga väntansdagar, en dag på väg mot natt och vila. Imorgon börjar en ny vecka, en vecka som innehåller en hel del roligheter, faktiskt bara sådana. Härligt!

lördag 14 december 2013

Julgodis och annat

Jag vaknade utsövd strax före klockan sju. Fick till och med sträcka ut kroppen ordentligt en stund innan det var dags att göra morgon. Dottern och jag tassade ner, tände ljusstakar och gran och satte igång tvn. En stund senare kom storebror ner och medan barnen tittade på barnprogram röjde jag i köket (igår gjorde jag inget alls, bortsett från allt luciafirande) med Ring så spelar vi som sällskap.

Efter frukosten plockades ingredienser till julgodis fram. Det blev mandelmassa som grund och tre olika varianter knåpades ihop. De vanliga och viktiga mintkulorna, bollar med mörk rom, stubbe med nougatfyllning. Medan vi åt lunch vilade godisarna på borden och en stund senare åkte de ner i smält choklad. Mitt i alltihop griljerade jag julskinkan och nu sitter jag i soffan och smuttar på en glögg. Barnen äter lördagsgodis och ser på Modig. Maken är iväg och tvättar sin bil och handlar lite extra till kvällens middag, grillad lax.

Om jag orkar blir det kolakokning också innan dagen är slut. Kanske, inte. Det är ganska skönt att vila, välbehövligt.

fredag 13 december 2013

Lucia

Ett par minuter över sju klev vi in genom porten till kyrkan där sonen och de andra eleverna på skolan skulle sjunga för oss. Tidig morgon, regn och mörkt. En liten stund senare gick dörrarna upp och en hel drös av lucior, tärnor, stjärngossar, pepparkaks-gubbar och -gummor och tomtar stegade fram längs gången. De var väldigt söta och sökte med blicken genom bänkarna efter att hitta mammor och pappor och syskon. Efteråt var det fika inne på skolan och vi trippade som packade sillar för att komma fram mellan skor och jackor och barn och vuxna. På väg till bilen blev jag och dottern attackerade av tre råtthundar (skånska terriers). Fy tusan så rädda vi blev när tre små ilskna hundar kom rusande i full fart med tänder och tandkött blottade. Jag frös till is och stod med dottern i famnen tills dess att ägaren äntligen ropade på dem (han öppnade ytterdörren och svor värre än själve fan - iklädd en för kort t-shirt och ett par slitna kalsonger.


Dottern och jag hann hem en kort stund innan det var dags att åka till nästa luciafirande. Den här gången var det föräldrarna till barnen på förskolan som skulle sjunga. Jag blev lucia, hade en fantastisk ljusslinga i håret med kulörta kulor. Barnen förvånades, förfärades och fnissade, det är alltid lika svårbestämt när mamma eller pappa står i luciasärk eller tomtedräkt. Efteråt var det fika och jag tuggade glatt i mig bulle och pepparkaka igen.

Igår var det barnen på förskolan som lussade för oss föräldrar och syskon. Utklädda barn mellan ett och fem år som står och småsjunger eller petar näsan eller gråter. Alltid lika gulligt. Det var en mycket trött tjej som kom in genom dörren när det var slut. Stora röda ögon och snorig överläpp, gråtande efter "mamma". Ikväll är det hon och jag som bäddar ner oss i soffan med en bra film och en skål chips i knät. Storebror ska på Luciadisco och pappa ska vara med som vakt/vuxen.

Nu ska jag leta upp sängen och vila en stund. Först med en avslappningsapp och därefter med skönaste täcket på mig och alarmet inställt om ifall att jag sover alldeles för länge.

onsdag 11 december 2013

Det pyntade huset överglänser inte doften av metall

Granen är klädd, slingorna hänger uppe och tomtarna är utplacerade. Kvar står kartongerna, de väntar på att ställas tillbaka i förrådet. Inuti mitt huvud känns det som att järn har smälts ner och lämnat en glödande rest och en förfärlig doft. Att känna doften av metall i huvudet är mycket obehagligt. Det är en huvudvärk jag aldrig varit med om förr. Nya upplevelser kan vara överväldigande, och denna är just så. Jag är förbaskat glad att kroppen inte ger upp, att den hittar nya spår att ledas in på när de gamla spricker. Steg efter steg, sekund för sekund. Att ta med mig kameran på tur genom huset för att fånga några av alla färger ger ett lugn som förtar det som är tråkigt för en stund. Att innan dess ha fått ett Byggare Bob-bälte fastsatt runt pannan var inte heller urtråkigt. Dottern skrattade så att hon ramlade baklänges i soffan.




Vart det än barkar

Jag har varit mycket bestämd, i år ska det inte stressas och julklapparna ska vara klara innan december tar vid så att lugnet kan råda över huset. Tjohejdu! I år har allt bara hänt, den ena dagen tar över efter den andra och jag hänger mest med. Ibland förfäras jag över att det inte händer något, inte ens granens uteslinga har kommit på plats (visst, den gamla var sönder så en ny fick köpas) och julklapparna är inte färdiginköpta. Sen kommer det andra stunder då jag faktiskt tycker om att det inte är någon ordning. För det blir jul ändå, utan vissa måsten kommer det att bli jul. Lite annorlunda men med klappar och gran och juleljus och mat.


Mitt i blötaste december vaknade jag upp med prickar i ansiktet. Prickar som jag varit utan i några månader och som gett mig en normal hudton och en gladare känsla. Nu är de tillbaka och jag har tänkt så det knakat för att komma fram till vad det är som framkallat dem. Stressen, den där äckligt geggiga mörka saken har tagit över. Den drar upp mina axlar till öronen så att huvudet bankar och tinnitusen brusar oavbrutet. Den låter mig andas ner till revbenen och lägger fula ord i min mun och tråkiga känslor runt hjärtat. Just därför tänkte jag ge mig iväg med bilen för att fixa ett par saker så att stressen kunde glömmas bort. Fel fel fel och jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att få bukt på det här. Dessutom är det avslutningar och uppvisningar och annat inbokat, precis som december är med barn i huset.

Det är dags att lägga in snigelsteg i kalendern. Göra lite och vara nöjd med det istället för att göra mycket och ändå inte vara nöjd. Har du ett tips?

tisdag 10 december 2013

Dimman ska inte förta glittret

Suddiga och alldeles för varma decembermorgon, ta dig i kragen och framkalla frost och snöfall så att det gråa inte tar över. Visst är det skönt att gå ut i trädgården utan både vantar och mössa och känna att temperaturen är behaglig. Det är faktiskt december, vintern är högst välkommen så att barnen kan roa sig utomhus i långa stunder. Snö att göra snögubbar, snöfort och snömonster av. Snö att åka pulka i, forma vackra snöänglar av och framförallt snö för att ge ljus till våra trötta och spända ögon.

Morgonen var vacker, luddig och de få färger som sticker ut syns lite extra mycket i dimman. Några sömntörstande nyckelpigor segar sig fram på varma husväggar och trotsar årstiden. Gräsmattan är genomblöt och full av runda bubblor, fulla av vatten. Allting står stilla, vinden har pausat och lämnat en känsla av ingenting. Just därför har jag släpat in alla lådor med julsaker och granen är redo att kläs när barnen kommer hem i eftermiddag. Vi ska minsann utmana gråvädret och göra jul så att det står härliga till. Sen ska vi sörpla glögg och knapra pepparkakor samtidigt som vi tjuter "Hedenhöskram!". Mer jul!




Glöm nu inte bort min julkalender där vi idag öppnar lucka 10.

söndag 8 december 2013

Inte som denna

Här är en ganska dålig bild på min halmbock/dromedar/gås. Han är ganska ömklig och kommer att passa perfekt under den lilla granen. Bara inte katten får för sig att det är en fiende.


Idag har jag varit uppe i ottan för att åka tåg till Malmö. Pågatåget susade fram genom ett vitt landskap och över havet steg en brandgul sol, väldigt vackert. På centralen i Malmö var det full fart med vinterklädda resenärer och snön hade övergått i ett kallt regn. Som tur var hade jag bara två minuters gångväg till hotellet. Två och en halv timme fotokurs genom Nikon. Baskunskap för att kunna ta bättre bilder och hitta lätt i kameran. Jag tycker mig kunna hantera vad som ska fotas och var jag ska stå för att få ut det bästa. Däremot är jag, var jag, fram till idag riktigt dålig på vad de olika knapparna och vreden är till för. Lagom till jul ska jag nog kunna ta riktigt bra bilder som duger att sätta i album. Tills dess får bilden på den stackars halmgrejen duga.

lördag 7 december 2013

Snö och pyssel på slottet

Den första snön föll redan igår. Den föll och nuddade marken och sveptes iväg direkt igen. När jag i morse klev upp efter en välbehövlig sovmorgon, föll flingorna igen och i bakgrunden strålade en fantastisk soluppgång. Vilken syn, vackert att börja dagen med den utsikten.


Efter lunch drog vi på oss vinterkläder och hoppade in i bilen för att åka till Christinehofs slott och göra julpyssel på gammalt vis. Jag och maken gjorde, med hjälp av barnen, de fulaste halmbockarna någonsin. Makens såg ut att ha svultit svårt under en lång tid och min såg ut att vara hälften dromedar, hälften gås. Bättre gick det med bivaxarken som vi gjorde julgransdekoration av. Slutligen blev det kransar, en till ytterdörren, en till makens jobb och en som sonen blev skitförbannad på. Ljusstöpningen hoppade vi över, det skulle ta en evighet att få till några smala stycken.

När vi kom ut till bilen hade det kommit ännu mera snö och nu är det vitt överallt. Visserligen ett alldeles för tunt lager som kommer att smälta bort redan imorgon. Men det är tillräckligt mycket för att göra barnen lyckliga och tillåta dem att göra snöbollar och busa en stund. Jag njuter av ljuset och glittret som skapas när ljuset från fönsterna speglar sig i flingorna.

fredag 6 december 2013

Stora stygga vargen

Vi låg i sovrummet och höll andan mellan knaken. Ju längre kvällen gick desto mer rev det i tak och väggar. Det var som att stora stygga vargen stod stor och full av luft och bara öste sina frustningar över vårt lilla stenhus. Barnen, framför allt sonen, vred sig länge och oroligt innan han till slut gled in i sömnen och slapp oljudet. Dottern hade ingen ro alls att somna och sov sig hackigt genom natten. Jag och maken balanserade på vars fyrtio centimeter ute på kanterna och vaknade med tunga påsar under ögonen. Min sömn blev oerhört störd av stormen. Jag vaknade mellan midnatt och klockan ett och fick hjärtat i halsgropen. Vinden slet så hårt i taket att sängen skakade och träden skrek på hjälp i dungen. Då var rädslan stor och jag vankade fram och tillbaka på ovanvåningen, beredd på att utrymma huset när taket slets av. Tårar letade sig ner längs kinderna och det tog lång tid innan sömnen tog över.

Idag kom den första snön. Vit och snabb och alldeles för otålig för att vilja ligga kvar på marken. Sven har fortfarande ena benet kvar i landskapet och träd och buskar slits fram och tillbaka utan någon vila. Jag är tacksam att vi återigen klarade oss från något otäckt. Moder natur och jag är nog ganska mycket vänner, jag vill gärna tro det.

torsdag 5 december 2013

Vem bjöd in Sven?

Det har inte blivit riktigt ljust idag. Hela huset badar i grått och utanför stenväggarna dundrar Sven fram (antagligen så nätt till en början) tillsammans med ett sidoregn. Huset kyls ut snabbt och jag ska strax tända kaminen och därefter fylla på en hink med vatten till badrummet i förberedande syfte. Krukor och ljuslykta är undanstoppat i garaget så att de inte flyger omkring senare under dagen. Katten har gurglat djupt och hetsat ut i naturen. Om inte annat så märks det på djur när oväder är på gång.

Regn och storm och december. Tänk om det varit snö som föll? Lite snö blir det nog, under natten ska det landa på oss. Det passar bra, jag kommer ändå att vara uppe och ränna för att höra vad dottern vill. Natten till idag var vi bara inne hos henne sex gånger, sen fick hon sova i vår säng. I natt ska jag definitivt ta in henne tidigare så att inte sömnen förtas ännu mera.

Jag hoppas att ni är rädda om er och inte vinglar ut i ovädret. Sven får klara sig själv.

onsdag 4 december 2013

Regniga dag

Igår pratade jag och maken om att dottern har sovit max tio hela nätter på ett år. Natten till idag ropade hon inte en enda gång. Däremot hostade storebror sig genom natten och som vanligt låg jag vaken. Tösen är på förskolan, sonen är hemma med pappan som vabbar och jag har varit på ett avslutande möte. En alldeles vanlig regnig dag i december. Gröngula gräsmattor, geggiga löv och sorgligt bruna äpplen som dinglar kvar på äppelträden. Julkänslan har kommit av sig, det känns faktiskt som att november smugit sig tillbaka. November som jag fick för mig vara oktober eftersom det var varmt och torrt ute. Nu drömmer jag om en vit jul med massor av snö, pulkaåkning, snögubbebygge och varm glögg i mugg mellan frusna fingrar.


Lucka 4 är öppnad i min julkalender. Något som lättar upp när det mest är grått och blött.

måndag 2 december 2013

Glädjeskutt i hjärtat

Frostmorgon!


Jag blir helt och hållet knaslycklig när termometern visar på minusgrader och himlen visar upp en liten strimma av klaraste guld. Vad svårt det är att stanna inne i huset och ta hand om allt som ska göras för att få igång dagen när det enda jag vill är att klä mig varmt och gå ut i det vackra och njuta. Istället smånjuter jag och ytterdörren öppnas och stängs och hela huset luftas ordentligt.


När dottern är lämnad på förskolan åker jag hem och ställer bilen i garaget för att direkt ge mig ut på promenad. Sol och glitter och underbara färger. Knäna på överdragsbyxorna blir grusiga och lite blöta när min värme går genom tyget och smälter frosten. Kameran knäpper och knäpper och leendet på mina läppar släpper aldrig. Åkrarnas jord är precis frusna på toppen och mina skor sjunker genom det översta lagret, precis som hjortarnas klövar gjort alldeles intill mina fotavtryck. Borta i skogen går en lättskrämd fasan och skrålar, han är nog alldeles ensam. Änderna i dammen är tysta, kanske sover de. Det enda som hörs är vattnets porlande och traktorns motor som mullrar på för fullt borta hos grannen.


Det är stunder som dessa som ger energi och lycka nog att mota bort det värsta av tröttheten. Vackert som gör gott. Nu ska jag göra mig en kopp juligt te innan det är dags att värma lunch.



Titta gärna in i min julkalender.

söndag 1 december 2013

Sandras Julkalender 2013

Från och med idag kommer jag att ha en julkalender tillgänglig på en sidoblogg, Sandras Julkalender 2013

Välkommen in!