fredag 31 januari 2014

En fyrbenings utsikt

När det snöar stora flingor ute kan det vara skönt att sitta inomhus och titta ut på ägorna. Känna värmen under trampdynorna och veta att mat och vatten finns i köket. Det finns en stor dubbelsäng att vräka sig i. En varm kamin att ligga bakom, eller framför, och bara sova bort dagen i lugn och ro. Gumman njuter i stora drag och när jag kommer med kameran vill hon hellre stryka sig mot mina ben än stå modell framför linsen.




onsdag 29 januari 2014

Skånsk vinter

Skånsk vinter och runt om i landet pratas det om att "Skåningar kan inte köra bil när det snöar. Så fort minsta lilla att det blir vitt på marken så kör de av vägen eller stannar hemma." Jag är ganska säker på att många av de som säger så aldrig kört på en skånsk vinterväg när vinden viner och snöfallet kommer från sidan. Vägarna poleras till glasbanor av snöröken och det går inte att se från bilen. I morse när jag följde sonen till bussen fick vi först pulsa genom en halv meter snö på vår lilla grusväg. Ute på stora vägen låg det stora drivor och där det inte låg någon snö (för så är det, drivor och barmark omvartannat är det vanligaste väglaget) plirade isen lurigt och fick skorna att halka omkring. Vi gick på sidan för att inte få in vinden i ansiktena och till och från gick det att luta sig mot "väggen". Skolbussen gick som alltid, vår kommun ställer aldrig in bussarna. De riskerar gärna både barn och chaufförer.

Grannen ringdes hit och på tio minuter hade han röjt det mesta av snön som låg på grusvägen så att vi kunde komma fram med bilen. Tursamt nog hamnade vi bakom plogen och vägen till förskolan gick över förväntan. Nu på eftermiddagen låg det ett nytt tjockt täcke på uppfarten men bilen fick jobba sig genom det och både son och dottern hämtades på respektive platser. Skolskjutsarna hade kört hem barnen tidigare, redan klockan tolv. Just nu yr det stora flingor utanför fönstret och de få bilar som kör förbi nere på vägen kommer i sakta mak. Det är vackert och absolut bäst att njuta av utan bil. Snö som kommer uppifrån och faller neråt är sällan något vi ser, det är i så fall när temperaturen är så varm att flingorna smälter innan de nuddar mark.

Förhoppningsvis får vi behålla vintervädret i en månad till, så att barn och vuxna hinner roa sig ordentligt. De senaste vintrarna har Skåne haft oerhört mycket snö, jag är van vid att det kommer två omgångar med rejäla doser som ligger i 1-2 veckor och sen är det bara blask och grått och blött. Tacka vet jag vitt och kallt och gnistrande.

tisdag 28 januari 2014

Rosa

Det är alldeles rosa ute. Förtjusande, jag blir smått kär.


Typiskt

Fick ett sms under den sena eftermiddagen igår, möte idag klockan tio. Jag ogillar oförutsedda händelser, speciellt när det innebär att ge sig ut på sliriga vägbanor. En handläggare hade glömt att informera mig om dagens möte men ett snabbt samtal på morgonen och vi var överens om att träffas klockan tio. Dottern lämnades på förskolan och den vanligtvis tjugo minuter långa bilresan till Ystad tog istället femtio minuter. Dels för att vägarna blåser igen och under snön ligger det glashal is. Det hade någon missuppfattat och i höjd med korsningen mot Köpingebro eller Högestad stod polisen och blockerade vägen. Olycka längre fram, bara att stå i kö och vänta på bärgningsarbete. Till slut vände jag bilen och körde på småvägar istället, i sakta mak mot kusten.

Mötet var givande, trots mina skakande händer och en trött skalle fick vi fyra som sågs fram det viktiga och med små steg tar jag mig nu vidare mot vanligheten. När jag klev in genom ytterdörren hemma skakade händerna igen, denna gången av hunger. Som tur var fanns en matlåda i kylen (wok från igår), den ställdes i micron och under tiden stoppade jag i mig två lakritsbollar. Termometern visade på femton grader i vardagsrummet och när maten låg i magen fick jag igång en brasa ganska snart. Bryggde en kopp kaffe, svepte in mig i favoritfilten och slog mig ner i soffan med en bok. Det tog inte mer än en minut innan kaffekoppen välte ut över mig, filten och soffan. Suck, det var den vilan. Klädseln till soffan är kemtvätt så jag gnuggade och torkade med barnens gamla tvättlappar och nu ligger den stora divankudden framför kaminen och torkar. Efteråt var jag så trött, och utan kaffe, att jag somnade med boken i handen. Då ringde telefonen, skräpsamtal från Call Up i Gävle. Klickade bort samtalet och insåg att det bara var en kvart kvar till hämtning av barn.

Här sitter jag nu, insvept i filten, halvklädd eftersom resten ligger i tvättkorgen, och skriver ur mig några känslor. När barnen är hämtade går det åt mycket tid att separera de två från att bråka. Idag blir det bananpannkaka till mellanmål.

Januaris blåa morgonsken

måndag 27 januari 2014

En punkt från må-bra-listan

Förkylningen är snart ett minne blott och utanför fönstret faller snöflingorna och lägger sig mjukt ovanpå den snö som blivit hård och vass av vindens framfart. Det är kallt ute och inne, men inte inombords. Leendet har fastnat i ansiktet och tanken på allt vackert gör att fjärilar fladdrar vilt i bröstet. Jag bestämde mig för att se en favoritfilm, Amelie från Montmartre. Jag blir alltid lika glad av färgerna, bilderna, Audreys stora bruna ögon och hennes nätta mun. Känslan av ett Frankrike med skönlitterärt filter som slöja. Förtjusande. Att njuta av filmen samtidigt som naglarna filas och målas och kaminen matas med ved, katten får lite gos och en stark kopp kaffe värmer sin väg ner genom kroppen. Jag borde se franska filmer mer ofta. De får mig att trivas mitt i röran, i det virrvarr av färger och saker och mönster som fyller vårt hus. Att höra någon prata franska är som att omfamnas av något oerhört stort. Orden rusar fram, som en fors full av liv. Trots två år med franska insprängt i skolschemat finns inte förståelsen där. Jag hänger med för att jag vill, för att det är så vackert. Mina smala barnaben tog mig runt i franska byar under några fjuttiga sommardagar i slutet av 80-talet och ur munnen flödade ord på olika språk, samtidigt som händer och ansiktsuttryck kämpade för att göra sig förstådda. Det gick och jag hade aldrig hört ett vackrare språk. De få meningar som fortfarande finns kvar i minnet mumlas fram då och då. Mest för att jag tycker om känslan att vara lite fransk, kunna rulla lite extra med r:en. Men också för att det hörs så oerhört vackert när det kommer från min egen mun.

söndag 26 januari 2014

Kladdkaka och valpgos

Idag besökte hela familjen den gård där jag spenderade min NUR-tid. Sju lyckliga små valpar mötte oss i deras gympalokal och två vuxna tikar skuttade glatt på grund av vår närvaro.


Jag bakade en kladdkaka att ta med till gården. Det blev en helyllevariant med både socker och mjöl.

Kladdkaka, 6-8 bitar
2 ägg
2,5 dl socker
1,5 dl vetemjöl
0,5 tsk vaniljsocker
3 msk kakao
100 g smält smör (mjölkfritt margarin)
1,5 dl cashewnötter
kokos

Sätt ugnen på 175 grader. Smält smöret. Rör ihop ägg, socker, vetemjöl, kakao och vaniljsocker. Ta lite av fettet och smörj en rund form, blanda ner resten i smeten. Dela cashewnötterna på mitten och rör sedan ner dem med det andra. Häll kokosflingor i formen och skaka så att botten och sidan täcks. Häll ner smeten i formen och se till att hela botten täcks. Grädda mitt i ugnen, ca 25 minuter. Servera som den är eller med grädde och färska bär.


lördag 25 januari 2014

Mug cake med banan och kokos

Annat man kan göra när resten av familjen är på dop - baka en kaka. Suget efter socker är inte så stort. Däremot skulle jag vilja lyxa till det med en kaka. Helst kladdkaka. Sockerfri kladdkaka på den lokala sökmotorn betyder LCHF-kost. Jag behöver inte LCHF, vill inte ha det. Vill göra som jag själv tycker och tänker utan att få en bokstavskombination över mig. Till slut gav jag upp, hade varken sockerfri chokladkaka, kokosmjöl, bovete eller färskost hemma. På Baka sockerfritt har jag hittat fina recept på mug cake, ett snabbt alternativ till vanligt ugnsbakande. Dessutom perfekt storlek för en person. Tyvärr fanns det inget recept som tilltalade mig så jag kollade på de flesta och hittade därefter på ett eget.

Inte så vacker, men god. Min första Mug cake.
Mug cake med banan och kokos
1 ägg
1 banan
1 msk kokosflingor
1-1,5 msk kakao
1 msk sukrin
0,5 tsk vaniljpulver
0,75 tsk bakpulver
0,5 dl mandelmjöl
>1 msk kokosolja

Mixa/vispa ihop ägg, banan och sukrin. Blanda i de övriga ingredienserna, utom kokosoljan som du först lägger i den mugg som kakan ska bakas i. Smält oljan i mikron och smörj insidan av muggen med den. Blanda ner resten i smeten och häll alltsammans i muggen. Kör i mikron på full effekt, ca 2 minuter. Klar!

Servera med det du vill ha. Jag tog exta kokosflingor och banan för lite krämighet. Det blir säkerligen väldigt gott med kokosgrädde vid sidan av.

När de andra är på dop

Resten av familjen sitter förmodligen just nu i en kall kyrka och lyssnar på hur en liten flicka ska tas upp i församlingen och inför Gud. Jag är kvar här hemma, inte alls finklädd och med rödfnasig överläpp och lika fnasig näsa. Förkylningen är på tillbakagång men tillgång till näsdukar är ett måste och kill i halsen har jag också. Tvätten är hängd, diskmaskinen dunkar trivsamt i köket och katten har nyss gosat med mig. Jag överrumplade henne mitt i sömnen. Hon hade kurat ihop sig till en boll i dubbelsängen och när jag kom intassande med kameran åkte de små kofärgade öronen upp i luften. När de andra är på dop passar jag på att gå husesyn i mitt eget hem. Titta på tavlor, studera whiskyetiketter, njuta av de nyutslagna orkidéerna, tända slingan på sänggaveln (som är en överbliven spegeldörr vi hittade på logen) och erkänna att jag fortfarande är väldigt kär i tavlorna som köptes på loppis för några år sen. Trots att huset är ostädat och iskallt, känns det ändå fantastiskt att få vara här, mitt i lugnet och tryggheten.





fredag 24 januari 2014

Förkylning bortskänkes (mot en bit choklad)

15 grader, inomhustemperaturen här hemma just nu. Fingrarna är lite stelare än vanligt men jag orkar faktiskt inte dra igång kaminen. Ögonen rinner och vill helst av allt vara stängda. Doftsinnet är inkapslat bakom förkylningen och näsan är som en kittlande kran. I onsdags kom tröttheten och hängigheten över mig. Bara pang bom så fanns där ingen ork att ta av längre. Det visade sig vara en ettrig förkylning, en sån som bara tar och tar och tar. Igår var jag så trött och hängig på morgonen att tårarna trängde fram under tiden barnens frukost dukades fram och tänder borstades. När huset var tyst och tomt la jag mig i soffan och tittade på alpint på tvn. Vaknade 2,5 timme senare, magen kurrade och skidåkningen var utbytt mot en avslappnad diskussion på en veranda i Nashville. Barnen hämtades hem och vi slängde oss i soffan och satt där till det var dags för middag. Jag orkade inte ens läsa godnattsaga för dottern. Hon somnade mot min arm i dubbelsängen och en timme senare bar jag in henne i sängen för att själv gå direkt ner till soffan och kura ihop kroppen under varmaste pläden.

Min tanke var att må bättre idag, inte att ha små plirande ögon bakom tunga rödsprängda ögonlock. Tanken var att träffa finaste syster och gå en promenad i naturen och njuta av tillsammanstiden och ett och annat samtal om livet. Istället ligger jag här i soffan med håret på ända, en kurrande mage och tänker att det blir nog inget dopbesök för mig imorgon. Det blir kanske inte ens en present åt den lilla tösen. Jag som har sett fram emot att få äta tårta, mjölkfri till mig och dottern. Sockerkick och sockerblick.

Igår ville jag boxa ner varenda typ som skrivit på Internet om sockerberoende. Sida upp och sida ner var fullproppat av skrämselpropaganda och jämförelser med drog- och alkoholavvänjning. Jag vill äta god mat och fika gott och känna mig glad. Som det är nu har det gått 2,5 vecka med sura miner, bittra tankar och tråkig mat. Det är gott med frukt och nötter och bär och raw food-bollar och naturell havregurt med naturell müsli. Men det är inte roligt i längden. Det är som att läsa Kulla-Gulla i resten av ditt liv. Det som är "godis" nu har tidigare varit en del av mitt liv i vilket fall som helst. Dessutom har jag ont i magen vareviga dag. Under en period i mitt liv var jag ordentligt sjuk i två år. Kunde inte äta mjölkprodukter, godis, stark mat, fet mat, dricka läsk, dricka kaffe eller dricka alkohol. Då var livet riktigt tråkigt. Till slut kom de underfund med vad som var fel och livet återvände efter diverse undersökningar, en operation och mediciner. Nu vill jag inte leva så trist igen. Bitterheten släpper inte. Det ska vara roligt att vara, att äta och njuta och leva och ändå tänka sunt och klämma en grön smoothie  till lunch för att på kvällen äta en god pralin.

Fantastiska lakritsbollar

onsdag 22 januari 2014

Mat, mat, mat

Vädret tillåter mycket tid inomhus. Sockeravvänjningen får mig att tänka på sånt som stoppas i munnen. Helst godis och bullar, sött och gott. Dottern gillar varken dadelbollar eller lakritsbollar, så vi två knåpade ihop en ny slags boll. Jordnötssmör, havregryn, kakao, kokosflingor, kokosolja, saft från citron och kokosmjölk. Resultatet blev torra bollar, som dottern gillade och vi andra sa "Nja" åt. Jag rullade lakritsbollarna, äntligen, i kakao och njöt av en direkt efteråt.

Dagens recept är majspannkakor. Vi åt dem med hallonsylt, smaksatt med stevia.

Majspannkakor, ca 10 stycken stora
4 ägg
8 dl majsmjöl
4 dl Havredryck
0,5 tsk salt
fett att steka i (ex. kokosolja, mjölkfritt margarin)
Vispa ihop alla ingredienser i en bunke. Rör ner lite fett och låt stå några minuter. Stek med en klick fett i stort järn, några minuter på varje sida. Servera med sylt eller färska bär.


Det blev två limpor bröd idag också, dinkelvarianten med linfrö och solroskärnor. Jag ska nog ta mig en smörgås direkt efter Sveriges mästerkock.

tisdag 21 januari 2014

Bitter butter

Det känns som att någon har tryckt in ett gäng vedklabbar i huvudet på mig. Hjärnan får inte riktigt plats och ögonen kisar och pannan värker. För att inte bara sitta i det, kanske somna (hur skulle det sett ut när dottern också är hemma och kaminen pumpar på så att huset inte förfryser), har jag strukit mina blusar och hängt in dem i den överfulla garderoben. Längtan efter vår "gå-in-i-garderob" är stor varje gång något nytvättat ska in. En kjol jag saknat ett tag fick mig att rensa bland hyllorna och till slut fanns den där, fast inte alls där den borde legat. Resultatet av allt letande blev att det nu står två papperskassar på golvet. De är fullproppade med kläder jag varken vill eller kommer att använda igen. Någon annan ska få chansen att välja dem, kanske trivas i något av plaggen och samtidigt känna att de gjort ett klipp i second hand-butiken.

Idag är det fjorton dagar sen sockeravvänjningen började. Maken sa igår när vi gått och lagt oss, "du kanske ska äta socker imorgon, du är väldigt bitter". Jag är bitter, saknar livets goda och har svårt att få allt nytt att ta plats i vardagen. Inte nog med att mjölkproteinet ska tas hänsyn till (det var en riktig pärs att inse allergin för dygt tre år sen), nu ska allt sockerkollas också. Det bor en liten Gollum i mig. "Ät en bit choklad eller en god kanelbulle, vad gör det egentligen?" Genast kommer det ett motsvar. "Varför skulle du ge upp redan nu, det har ju gått två veckor och den värsta krisen är över alldeles snart?" Sockerberoende, jag? (Jag vill faktiskt slåss en smula, bryta sönder en kvast eller nåt.) Sockeravvänjning och utmattningslivet är som att ha en illaluktande sophink på ryggen, jag känner oset hela tiden. Nåja, även detta är övergående.


Himlen går i samma benvita skala som marken. Inga skiftningar, bara en oerhört envis vind som polerat vägar och gångar till fantastiskt förrädiska isbanor. Vi fick snö och den ligger kvar, fint. Här kommer en stilla önskan till vädrets makter. Snälla, ta stora starka vinden till någon enslig plats där den inte stör så mycket som den gör nu. Tack. Fram till dess lägger jag in en bild från förra veckan. Då var himlen som en brasa, vild och varm.

måndag 20 januari 2014

Experiment i köket

Den sista lakritsbollen åts upp igår och idag har jag gjort en ny sats. Ökade på mängden av allt (blev kanske lite väl mycket kokosolja), mest lakritspulver, så att bollarna kanske räcker mer än en vecka. Tyvärr tog kakaon slut så de glansiga små godsakerna står odoppade i kylen.


Dagens experiment blev muffins. Båda barnen är hemma, dottern med feber och sonen för att det var sånt oväder i morse att jag inte ville skicka iväg honom till skolan. Då passar det fint att baka tillsammans. Gluten- och mjölk- och sockerfritt. Muffins med hallon (plus tre testformar med lakritspulver). Det blev sådär. Lakritsvarianten blev bäst eftersom det inte fanns några bär som vattnade ner kakorna. De med hallon var kladdiga i mitten men mörka ovanpå. Det kan bero på vilka ingredienser vi hade i. Här kommer ändå receptet för den som vill prova.

Muffins med hallon/lakritspulver, 15 stycken.
2,5 dl mandelmjöl
2 tsk bakpulver
2 ägg
1,5 dl sukrin
1 dl havredryck
50 g margarin

1,5 dl hallon
lakritspulver

Smält margarin och låt svalna. Blanda mandelmjöl och bakpulver i en bunke.
Vispa ägg och sukrin fluffigt/poröst i en större bunke. Rör ner havredrycken, därefter rörs mjölblandningen ner och till sist ska det svalnade margarinet också röras ner. Blanda försiktigt ner hallon eller lakritspulver. Grädda i 225 grader, 10-12 minuter. Låt svalna innan det är dags att smaka.

söndag 19 januari 2014

Deppiga stunder

Det närmar sig två veckor utan socker och jag mår inte alls bra. Ett trevligt alternativ hade varit att kunna ta en bit god ost eller kanske ett glas filmjölk. Men det går ju inte alls. De mjölkproteinfria alternativen är fulla av socker och sojavarianterna tål jag inte heller längre. Deppigt värre. Humöret svajar hit och dit och känslan är något åt det schizofrena hållet. Ja, jag vill faktiskt bara lägga mig ner på golvet och gråta.

fredag 17 januari 2014

Vitt fluff

Igår satt jag här och stirrade ut på en brungrå vy som börjat bli lite småtrist. Idag sitter jag här och stirrar rakt ut i det vita fluffet. Små söta, men alltför tunga, flingor seglar genom luften och möter till sist en kusin, granne eller obekant som landat på ett gäng andra raringar. På vägen har de mest förrädiska rackarna lagt sig. De döljer isen och slasket under sig och låter bilarna kana hit och dit. En fredag i mitten av januari fick vi vår vinter. Om några timmar är det djupa spår i blötsnön. Skoavtryck, pulkaslingor och änglar av varierande storlek. Efter det får vi översvämning i hallen och alla blöta kläder slängs snabbt in i duschen där de får torka av värmen från murstocken. Men då sitter vi redan i soffan och smuttar på varm choklad och äter smörgåsar.

Ända sen nyår har jag velat lägga in en bild från flygresan norrut. Äntligen tog jag mig tid att göra det. Underbar utsikt någonstans högt över Småland. Solnedgången som speglar sig i flygplanskroppen, färgerna som får mig att vilja dricka en riktigt sötsliskig romdrink med snirkelsugrör. De vita och fluffiga molnen undertill som jag ända sen barnsben velat hoppa på. Vackra stunder i livet, ackompanjerade av en treårings frågvisa röst och ett nyinköpt trollspö viftandes framför linsen. Alltihop på en gång.


torsdag 16 januari 2014

Det är vitt ute

Snön lägger sig tungt på det gröna gräset och grenarna på den ännu ljusslingeklädda utegranen har äntligen fått sin glans. Flingorna faller hårt från sidan, vinden sliter och drar genom landskapet. Det snöar, äntligen. Imorgon kommer dagen att ljusna än tidigare på grund av täcket vi får under natten. Blir det en decimeter eller blir det drivhögar? Jag är glad för vilket som.

Idag har varit en bra dag. Positiva beslut, varma samtal, nybakat bröd, kramar, inbokad middag med nära och kära, ännu en dag utan socker, minusgrader och snöfall. Fint. Jag går och lägger mig, trött och nöjd. Doften av rågbröd följer mig ända in i drömmarnas land. Imorgon är det fredag och vi ska åka pulka på eftermiddagen.

onsdag 15 januari 2014

Glass på försök

Det har blivit mycket skriveri om ätbarheter i bloggen den senaste tiden. Här kommer ännu ett inlägg om det. Jag och dottern gjorde glass igår och först idag var den färdig. Alldeles stenhård och irriterande. Jag fick hacka loss bitar med en kniv, men det var det värt. Om det inte vore för de små iskristallerna i konsistensten hade det blivit riktigt bra. Jag lät helt enkelt bli att öppna frysen för att röra om i smeten. Det kändes inte alls försvarbart att stå där och fläkta. Vi behöver köpa en glassmaskin, så enkelt är det. Har du kanske en till övers som skulle göra sig bra hos mig?
 

Socker- och mjölkfri glass, 4-6 portioner
1 banan
½ ananas
1 burk kokosmjölk
1 dl cashewnötter
1 tsk vaniljpulver

Mixa samman ingredienserna till en slät smet och frys in eller stoppa i en glassmaskin. Nästa gång tänker jag testa att röra ner lite kokosgrädde när glassen stått ute en stund. Kanske blir det krämigare då? Gången efter det ska jag prova ett recept där kokosmjölken ska kokas och ägg tillsättas så att det blir mer likt gräddglass.

tisdag 14 januari 2014

Florsocker och ägg

Tjock dimma, som laglösa älvor i morgonljuset. Snö som redan börjat smälta bort och alldeles för varm luft. Vi befann oss i ett landskap av florsocker och ägg, inte ännu stelnat. Sonen klev på bussen och jag och dottern gick hem och tog fram pulkan. Visst, det var varken snötäckt eller barmark, så är det att ha vinter i Skåne. Bortsett från de senaste vintrarna då vi levt norrlandsliv här i söder. Jag drog en lyckligt skrattande tös i pulkan, både upp och ner för de små slänterna i trädgården. Hon njöt och jag log åt den lilla stund vi hann med innan både skor och kläder var blöta. Vi minns vintern 2014, tolv timmar någonstans mellan den trettonde och fjortonde januari.


Sockerbegäret sitter i och plågar mig från eftermiddag till kväll. Jag darrar med underläppen och tänker att ingen annan kan känna som jag. Sen tänker jag på äkta problem och då är det slutgnällt. Dottern och jag gjorde glass tillsammans idag. Kokosmjölk, banan, ananas, cashewnötter och vaniljpulver mixades samman i blendern och stoppades i frysen. Tyvärr hade den inte stelnat ordentlig till ikväll så barnen grät en skvätt när jag ställde tillbaka burken i frysen. Imorgon ska den alldeles säkert vara redo att avnjutas under tystnad.

Jag och maken har hoppat på en smoothieutmaning. 30 dagar med gröna och nyttiga blandningar. Vi började idag och jag fick rejäla kväljningar efter en minut. Den trögflytande massan växte i munnen på mig och alla beska smaker hade utvecklats mindre positivt under natten. Mango, ananas, babyspenat, ruccola, selleri, gojibär, persilja och kokosmjölk, mixat i blendern. Morgondagens smoothie blir alldeles säkert mycket bättre. Det enda som kan gå fel där är grönkål, men den blir nog inte speciellt bitter. Sockerabstinens och en illasmakade purélunch, det är inte den bästa av kombinationer.

måndag 13 januari 2014

Raw food-bollar med lakritssmak

I ett tidigare inlägg länkar jag till Linas recept på lakritsbollar. I eftermiddags gick det inte att stå emot suget längre. Matberedaren plockades fram och sen rotade jag runt i skåpen efter ingredienser som passade mig. Utgick från Linas recept men gjorde på mitt vis.

Lakritsbollar, ca 25 st.
0,5 dl valnötter
2 dl cashewnötter
2 msk russin
6 st dadlar, urkärnade
1,5 tsk lakritspulver
1 msk kakao
2,5 msk kokosolja, med smak
2 msk kokosflingor
1,5 msk vatten

Mixa samman alla ingredienser och forma till små bollar. Smeten är kornig och det går inte att rulla utan att det faller sönder. Rulla bollarna i kakao för en djupare smak. Ställ i kylen minst en timme för att få det perfekta resultatet. Försvinnande goda.


Allt på en gång

-9 och istäckta vattenpölar överallt. Snö är lovat till kvällen, sen kommer regnet och plusgraderna. Jag tog morgonens kyla som ett tydligt budskap. "Nu har ni fått kyla, allt på en gång. Ikväll kommer snön, var nöjda!" Aldrig att jag nöjer mig med det. Den gigantiska pulkan i garaget ska åkas med och det ska knarra undertill och snö ska flyga upp i ansiktet på den som åker. Punkt!

Suddigt men vackert ändå

Sjunde dagen utan socker

Dag sju utan socker. Igår sjöng jag "I want candy" utan att reflektera över vald sång. Maken valde däremot att genast koppla ihop det med sockerbegäret. Jag pratade om choklad och annat som låg och flöt på drömmolnen.

När jag var i affären i förmiddags för att köpa hem lakritspulver och kokosmjölk blev det nästan för mycket med alla godsaker som låg och ropade på mig. Hjärtat slog fortare och fortare och tårarna tryckte på i ögonvrårna. Jag klarade utmaningen och kom hem med precis vad jag skulle och endast mandelmjöl och en ananas som "gottis". Det är ändå svårt att stå emot tankarna som kommer. Jag tänker godis och kakor, så är det. Ikväll gör jag Linas lakritsbollar och när de är klara rör jag ihop en kokos- och bananglass. Det ska vara gott och roligt att leva.

söndag 12 januari 2014

Snö som snö

Andra helgen i januari, inte en snöflinga så långt ögat når. Däremot avlöser de infernaliskt tråkiga vindarna varandra i ett kör. Utegranen ligger mer än står, det är nog dags att ta bort ljusslingan och slänga undan granen. Vi var ute en sväng idag, maken tog en tur med joggingskorna, jag bar in ved och barnen flög omkring mellan huslängorna. Solen gjorde sitt bästa för att pynta till stämningen och bakom några stenar tittade de första snödropparna yrvaket på mig. Katten som äntligen blivit insläppt satt i ett fönster och gav oss långa avundsjuka blickar. Hon fick komma ut och smyga på oss istället.


Sockeravvänjningen har gått in i en ny fas för min del. Jag tänker på choklad och guldnougat och förstår inte varför världen är så himla orättvis mot just mig. Sex dagar utan socker och jag är smått förtvivlad. Maken gjorde dadelbollar igår för att det skulle finnas något gott att tugga på när vi såg film. De bollarna är underbart goda - men inte alls i närheten av vad en ynka liten wienernougat gör mot gommen. Just nu sitter jag med en kopp varm choklad. Försökte mig på en variant med havredryck, kakao och stevia. Smått konstig bismak, som att det låg en lite sukett i botten av muggen. Inte ens en nypa fransk vanilj kunde göra det bättre. Nästa gång hoppar jag över stevian och använder mig bara av vanilj som sötningsmedel.

Igår bakade jag två limpor dinkelbröd. De blev urtjusiga! Såg ut som två kuddar där de låg på gallret och svalnade. Idag gjorde jag ett gott fröknäcke som barnen genast började knapra i sig av. Vilken fin mellanmålslåda sonen får med sig till skolan imorgon. Clementin och fröknäcke (glutenfritt). Imorgon ska jag ge mig på att göra glass av kokosmjölk, banan och cashewnötter. Snart nog försvinner väl sötsuget och då är jag en hejare på att göra söta och nyttiga godsaker.

Om vi har tur, vi här i längsnerilandet, kan det hända att snö faller imorgon. Just nu är det minusgrader! Jag ser fram emot dalande vita kristaller som landar på två små söta näsor vars ägare tindrar med ögonen av bara tanken på snö. Håll tummarna.

fredag 10 januari 2014

De däringa vindarna

Så blev det klass 2-varning igen. Natten till idag blåste det som tusan och till det en liten dotter som kommit in i att hosta i sömnen med jämna mellanrum. Det var inte förrän jag la en filt under madrassen som hon lugnade sig och sov resten av natten. Vinden däremot, den fortsatte hela natten och piskade regndroppe efter regndroppe mot sovrumsfönsterna. Jag ville inte gå upp när larmet satte igång. Kallt och ruggigt och alldeles för grusiga ögon. Som de flesta morgnar rådde kläder, lampor, kallt vatten i ansiktet och en kopp kaffe i kroppen bot på tröttheten. Stackars utegranen hade vält och den nya ljusslingan låg alldeles svart mot marken. Vilken tur att den inte var trasig, det var bara gårdagens två timmar långa strömavbrott (då elbolaget bytte ut sönderstormade stolpar) som gäckade oss. Förhoppningsvis njuter de få småkryp som finns på marken av att få lite extra ljus i sin vardag.

torsdag 9 januari 2014

Vårkänslor

Det är torsdag och jag var tvungen att kolla när senaste inlägget skrevs. I söndags knåpade jag ihop något snabbt för att visa mig. Idag vill jag verkligen skriva något men det är så många andra saker här i livet som tar större plats. De vanliga tankarna, nya tankar, vårkänslorna som börjar knoppa sig så fort ett nytt åt tagit sitt första stapplande steg, väder, sockerfritt liv och allt annat. Idag är det tredje dagen utan socker och det går bra. Jag har gått ut i köket och känt mig sugen på något smaskigt, mest för att det varit smaskigt tuggande varje dag i två veckors tid. När barnen lagt sig och klockan passerat åtta känner jag ett sug efter sött, än så länge går det bra. Jag har bestämt mig för att inte vara stenhård, då blir livet inte speciellt roligt. Jag köper mat med socker i (sånt som har socker långt mot slutet av innehållsförteckningen), annars blir det snåla smörgåsar och smaksättning. Vi bakar vårt eget bröd, äntligen, och alldeles nyss tog maken fram råkostboken igen. Ja, ni vet, Raw food. Inte bara rårivna morötter och vitkål och rättika. Ett nytt år ger inspiration och det gäller att hugga när kroken är framme.


Igår körde jag förbi sonens skola och fick då syn på det lilla trädet framför byggnaden. Det blommade! Strax före jul knoppades grenarna och nu är det vår på den lilla plätten. Stackars träd, det kommer inte att överleva vintern så bra som det borde. Till våren har blommorna frusit bort och inte ett endaste litet bi kommer att få smaka dess sötma.

Fram till dess ser jag fram emot vinter, gnistrande vit och med en härlig andedräktsrök som ständig följeslagare. Efter helgen kommer kylan, jag är tvärsäker. Då ska vi åka pulka på de få mm snö som lagt sig. Snöbollar fulla av löv och grus kommer att träffa våra vinterjackor och under snöänglarna syns fördjupningar i mossan. Vinterkänslor och vårkänslor!

söndag 5 januari 2014

Tydligheter

Natten som gick var en som inte går till hall of fame. Jag somnade någongång innan klockan slog ett och vaknade med smärtor i magen. Eller snarare smärtor under revbenen, vid solar plexus. Inget hjälpte hur jag än vände och vred mig eller tryckte där det gjorde som ondast. Slumrade till av utmattning ett par gånger men låg mestadels vaken. Strax efter klockan fem hörde jag hur timern slog igång lampan i köket och först klockan sex var jag väck i mardrömmarnas land. När resten av familjen klev upp klockan åtta lät de mig sova vidare och jag drog täcket långt upp över öronen.

Orsaken till magontet är all mat och dryck och snaskigt som ätits sen strax innan jul. Dumma mej - Sandra Gru.

Fantastisk text på väggen hos syster och svägerska.

Igår var vi hos min syster och hennes fru. De bjöd på bouillabaisse med bästa aiolin. Jag åt mig proppmätt och satt sen som en säck på stolen. (Vad är det med mig och mat numera?) Barnen somnade efter många omstoppningar och godnattpussar och vi vuxna satt i köket och pratade och såg Özz Nujens "Dålig stämning". I huset finns även en liten kofärgad kissemisse, Marcello, som vi överöste med uppmärksamhet. Kattungar är ljuvliga. Det var en fin kväll och jag ser fram emot fler såna 2014.

lördag 4 januari 2014

I köket

Jag steker pannkakor och bränner mig på järnet. Vintermössan sitter fortfarande på huvudet för det värmer så skönt efter turen till affären. Färgkartan hålls fram mot både stereo och kaffemaskin för att vi ska få rätt röd nyans till den nya ledstången som ska upp i trappan.


Jag bröt mig in i förpackningen med kärnfria dadlar och himmelriket slog upp portarna i gommen. Där har jag mitt nya godis nu när det alldeles snart är dags att ge upp sockret. Än är det några dagar kvar att rensa rent i julgodisburkarna på.

fredag 3 januari 2014

Efterlängtad

Sovmorgnar, resultatet av många lediga dagar. Snart är det dags att ställa in larmet så att vardagen kan få ta sin plats igen. Vi njuter av nuet, våndas av nuet. Treåringen är högst upp på toppen av sin utvecklingskris och det är riktigt svårt att vara i närheten. Jag kan inte låta bli att undra hur det är att vara hon, behöva tackla allt som dyker upp och måste ut. För vem är det svårast?

Denna fredagsmorgon sken solen sitt allra vackraste mot oss. Efterlängtat och uppskattat. Maken ställde första plåten med bröd i ugnen och i väntan på frukost såg vi en del av Bröderna Lejonhjärta.


Den drygt två veckor långa ledigheten är på väg mot sitt slut och jag är trött. Alldeles för snäll mot alla måsten och alldeles för negligerande mot mig själv. Ett uppförande som satt sina spår och som jag nu får betala för. Återigen önskar jag mig ett trollspö att vifta med. En viftning för ork, en viftning för tålamod, en viftning för ett vanligt svenssonliv. Jag kan ligga vaken länge innan sömnen tar vid. Ligga vaken och fundera på varför orken inte återvänder. Vad är det som tagit slut eller blockerat flödet? Att leva i nuet är fint, fungerande. Men att blicka in i framtiden och försöka se vad som kan komma, det är förtvivlande. Inte alltid, men ofta. När drömglasögonen sätts på näsan ser allt ljust ut och det ordnar sig. Det är bara det, hur kan pengar komma när det inte finns någon energi att framkalla dem med? Fundera fundera fungera. Återvändande tankar som behöver ses och bearbetas en stund. Återgå till nuet och njuta av vad som finns, för hur länge finns det?