onsdag 26 februari 2014

Onsdag med feber i huset

Dottern skulle få ha en extra dag på hemmaplan för att bli riktigt pigg. Mitt i natten vaknade sonen med näsblod och huvudvärk. När klockan slog sex i morse kom pojken ner med rosiga kinder och feber. Två barn hemma istället för ett. Och vilken tur att dottern fick en extra dag, hennes näsa rinner och orken finns inte riktig där. De stannar hemma imorgon också.

Barnen har tittat på film, just nu snurrar Smurfarna 2. Tösen somnade för en stund sen och storebror slurpade nyss i sig en isglass. Jag har bakat bröd som redan ligger i frysen och före lunchen hann vi med att göra läskiga monsterfigurer av toapappersrullar och annat som låg i gömmorna. De älskade barnen var väldigt påhittiga och jag brände mig inte mer än femtielva gånger på limpistolen.


I dagens Lokaltidningen fanns en av mina Instagrambilder med. En av de som togs i lördags när vi var vid Snogeholmssjön. Uppiggande att se sina bilder i tidningen då och då. Nu återstår det att luska ut vad den här familjen ska äta till kvällsmat. Sonen önskade "något gott". Så jag tänker gott. Jag tänker och sen får maken arbeta medan jag gör något annat. Fint det.

En av Skånes alla pärlor

Ett rytande hav, hungriga vågor och glittrande sandkorn. Att stå på stranden och nästan bli rädd. Det lät så högt, ibland som tunga slag mot sten. Vinden rufsade om grässtråna och tre svanar flög längs vattenlinjen, de var på väg söderut. Jag stod stilla en lång stund, förtrollades av skådespelet. När det till slut blev dags att gå tillbaka till bilen kändes det som en befrielse att komma över sanddynerna och mötas av tystnaden i tallskogen. En stunds sälta, doft av hav och öppet landskap, att krama om sig själv från insidan och känna tacksamhet. Fånga upp ännu en pärla till mitt långa halsband som kallas Skåne. Stranden i Ystad.

Solen ser ut som en fågel

Sommarkänsla

Någon längtar ut i böljan blå

I väntan på sommar

För att se fler bilder från min vardag, följ mig på Instagram, "tornekulla". Eller klicka på den blå Instagramikonen uppe till höger.

måndag 24 februari 2014

Ljuset

Kvart över sex på morgonen, solens spretande hårtestar lämnar skuggor på ovanvåningen och det är underbart att veta att det går fort nu. Om en vecka är det ännu ljusare, då kanske sonen ser mer än ett rosa skimmer i horisonten. Han behöver ljuset på morgonen, tröttheten vägrar släppa taget om honom. Jag njöt av stjärnhimlen och den kurviga månen som dröjde sig kvar en stund extra denna morgon. När det till slut var dags att köra till bussen (med en feberhet liten flicka är det skönt att åka den korta biten) stod solen som ett orange klot på himlen. Humöret höjdes ännu ett snäpp och markfrosten glimmade till i både rött och rosa.

Välkommen ljus, välkommen vår!



söndag 23 februari 2014

Liten varm

Yngsta familjemedlemmen har fått feber. Vi märkte det först efter en tur till Snogeholmssjön, där korv grillades och fingrar förfrös i snålblåsten. Tösen började gnissla här hemma, värmen steg i den lilla kroppen och termometern visade på 39 grader. Detta var igår och under natten låg dottern intill mig. Det blev några färre timmar med sömn än vad jag tänkt.

Idag är hon lika varm, rosig om kinderna och aptiten har uteblivit. Dagens utflykt ställdes in och grabbarna gick ut i skogen och hängde upp sonens hängmatta medan vi kvinns stannade inne i soffan. Lite mer än en vecka var barnen feberfria, rekord. Jag längtar efter den varmare säsongen då förkylningsvirusen tar paus och låter ungarna roa sig fullt ut. Till dess vabbar vi vidare och njuter av vad som låter sig njutas av.


fredag 21 februari 2014

Fint och gott och vackert

Så var det fredag igen. Huset är städat och alldeles snart kommer maken hem med sin bäste vän i passagerarsätet. Hela helgen ska vi ha besök av Fredrik, två Fredrikar att hålla reda på. Dottern löste det förra gången genom att kalla honom för "Den andra pappan". Han är omtyckt helt enkelt. Sonen har bröd på jäsning. Jag tyckte att han var redo för att baka på egen hand. Det gick bra fram till det att han skulle skriva ner receptet och orden inte hamnade där han tänkte. Övertalning och mer övertalning, till slut stod han där och smulade jäst i halva köket. Om en stund är det dags att göra limpor av degen, sen blir det nybakt dinkelbröd till kvällsmacka. Min favoritmat står på menyn ikväll, sushi. Jag kan inte få nog, det är fantastiskt gott.

Önskar er alla en förträfflig helg, hoppas att ni också har våren i antågande. Här syns det snödroppar både här och var. I rabatten tittar tulpanerna upp så smått och i vissa trädgårdar lyser vintergäcken gult.

Underbart i naturen
Kvällssolen denna fredag
Något rökigt att njuta av

torsdag 20 februari 2014

Växa eller vissna?

Det har kommit in två nya aktiviteter i mitt liv. En självvald och en som rekommenderats. Den rekommenderade får mig att krympa, tappa både självkänsla och självförtroende. Två viktigheter som absolut inte ska nallas på. Jag mår mestadels bra, är närvarande (gårdagens inlägg) och känner med- och motgångar som en slags balans, vilket jag tror är normalt. Men så är det den här aktiviteten. Litenheten petas upp till ytan och jag anar att det är ett test. Att någon vill se vad jag ska ta mig till med det som händer. Hjälper eller stjälper det? Konspirationstankar far genom huvudet, sanna eller falska vet jag ingenting om. Ursprungstanken, som jag förstod det, var att få mig att växa och hitta en av alla dessa "vanliga" platser som finns i världen. Så känns det inte alls. Det är snarare så att utanförskapet växer och petar undan Sandra från omvärlden. Detta är inget att prata öppet om. Hysch hysch, garderobsprat med maken. På måndag är det dags för möte, då är jag förberedd.


Den självvalda aktiviteten är en kärleksförklaring till mig själv och livet. Något som jag alltid avskytt men som ändå ska få bli en del av livet. Inställning, det handlar nästan alltid om inställning. Nu ställer jag in mig själv för mig själv. Puss och kram och varsågod. Tack och bock och många år till.

onsdag 19 februari 2014

Sånt och annat

Jag lever, närvarar i nuet och stunden, och ser dagarna passera en efter en. Vintern övergår i vår och dagar blir nätter och mörkt blir ljust. Allting rullar, upp och ner men framför allt fram. Bloggen hamnar vid sidan och resten känns riktigt. Vi blir äldre och klokare och gråter eller skrattar. Det är ganska skönt att bara vara och låta allting få ha sin fart. Att inte tänka så förbaskat mycket utan just vara.

tisdag 18 februari 2014

Somliga nätter

Natten till igår var jag inne hos dottern fyra gånger. Efter det var maken hos henne tre gånger. Sista omgången var när de små fötterna kom tassande till vårt sovrum och det enda som syntes var den rosa nattlampan i tösens famn. Hon fick gå tillbaka till sin säng igen. Tröttast av alla igår var den lilla, på delad andraplats kom jag och maken, sonen var utvilad och diskades därmed från listan.

Natten till idag skulle bli en natt för återhämtning. Så blev det inte alls. Tjugo över två vaknade maken och jag med honom. Han hostade och pustade och gick till slut ner i köket. Jag följde efter, det lät ont från honom. Han hade vaknat av smärta och den gjorde att andningen inte riktigt nådde hela vägen fram. Efter många om och men fick vi tag på en sjuksköterska på 1177. Hon bad oss åka till akuten, vilket vi gjorde efter att jag fått tag på min pappa som yrvaket fick slänga sig i bilen för att vara här med barnen.

Det var tomt på akutmottagningen, de tomma fikabrickorna på borden var det enda som vittnade om att kvällen och natten inte varit helt utan sjukdom och olyckstillbud. Maken kom in i ett undersökningsrum på en gång och först klockan tjugo över sex kunde vi sätta oss i bilen igen och åka hem. Inte mycket klokare, däremot mycket tröttare. Barnen sov fortfarande när vi kom hem och morfar hade inte sovit när han ett par minuter senare åkte till jobbet.

Nu blir det en kort stödvila innan det är dags att sätta sig i bilen och köra till sjukgymnasten. Far och son åkte alldeles nyss till Borstakongen för att binda borstar. Dottern är på förskolan och ikväll lägger vi oss klockan åtta.

Härligt i naturen när huvudet värker.

fredag 14 februari 2014

♥ Valentins dag ♥

Alla hjärtans dag, en helt vanlig fredag som blir ovanlig för att det är den fjortonde februari. En dag då vi på något vis ska anstränga oss till det yttersta för att älska varandra maximalt. Jag känner att min kärlek alltid finns där, lika stor alla dagar. Ändå har jag suttit vid köksbordet och klistrat och limmat och tänkt så det knakat. Istället för att slänga mig i famnen och mina slantar på de pengatörstande företagen (som höjt priset på allt kärleksrelaterat inför denna dag) blev det handgjort, handplockat och kreativt uttänkt till mina kära. Pengarna väljer jag att ge till de som inte har det lika bra som vi. En slant sätts in till Röda korset så att de kan göra än mer nytta i världen.

Ha en förtjusande fredag och alla hjärtans dag!


torsdag 13 februari 2014

4good-kväll i Malmö

I tisdags åkte jag och min syster till Malmö för att lyssna till fyra intressanta personer och för att få en lyckokick. Det var nätverket 4good som anordnade ännu en kväll på Palladium. The Power Of Passion.

Eventet började klockan halv sju, insläpp en halvtimme tidigare och när vi kom tio i sex ringlade sig kön fram längs Södergatan. Besökarna bestod till 99,5% av kvinnor, bara några få män stod tysta och försvann nästan i kacklet. Foajen fylldes snabbt och ljudvolymen var hemsk, vi kvinnor pratar bara högre och högre ju fler som samlas på samma plats.

På allas stolar stod en rosa pappkasse, en goodiebag, full av spännande saker. Bland annat vatten, choklad, D-vitamin och en mascara. Vi hälsades välkomna och därefter var det utlottning av roliga prylar, upplevelser och ätbart. Ingen vinst till oss den här gången. Första person ut på scen var Louise Hoffsten, sångerska (Jag tror att de flesta vet vem hon är. Sonen, 7 år, visste). Hon pratade allmänt och det var roligt att hon blandade in sång mellan orden. Nästa person upp på scen var Maria Lindberg, världsmästare i boxning. Hon pratade om sin passion och sitt driv för boxningen. Att aldrig ge upp, fortsätta att kämpa, vara uthållig. Tack vare det kunde hon återfå sin proffsboxningslicens och på så vis bli världsmästare. Nu är jag ingen peron som uppskattar den sporten. Men jag uppskattar drivet hos Maria.

Det blev paus, återigen höjdes volymen och i foajen serverades det rött vin och det fanns olika stationer att besöka och få information/provsmakning/tillfälle att köpa produkter, och så stod några av huvudpersonerna och sålde och signerade sina böcker. Vi passade på att kolla in Supernatures hörn, provsmaka nyttigheter och prata med grundaren, John Opsahl. Vi smög oss också fram till Mini och fick tag på varsin tablettask tuggisar innan klockan ringde och det var dags att gå tillbaka till salongen.

Nästa talare var Sébastien Boudet, mästerbagare, kokboksförfattare, jurymedlem i Dessertmästarna (på TV i höstas), med mera. Han pratade om sin uppväxt i ett bagarhem, om sina drömmar och om att förverkliga dem och fortsätta att utvecklas. Det var riktigt bra, jag blev dessutom helt såld på hans franska brytning. Sist ut var Marika Carlsson, komiker som setts lite här och var. Hon berättade om sin barndom och om hur hon kom in på komikerbanan. Jag skrattade hejdlöst och applåderade händerna blåa. Vilken härlig kvinna!

För er som inte vet vad 4good är, titta in på deras hemsida. Det kostar inget att vara medlem och det förtjusande livsbejakande att vara med på deras event. Jag har varit på tre av dem, vunnit biljetterna två av gångerna. Hurra!

tisdag 11 februari 2014

När havet ryter

Det förtjusande vädret igår fick mig att längta efter havet. Få stå på stranden och höra vågorna slå upp mot land och känna hela världen bre ut sig framför näsan. Idag ville inte molnen släppa genom solens strålar. Istället föll vassa regndroppar som tyngde ner min jacka alldeles för fort. Systemkameran fick ligga kvar i väskan och istället använde jag mobiltelefonens kamera.

Redan på Stenshuvuds parkering hörde jag rytandet. Det lät som ilskna urtidsdjur. Jag gick längs stigen ner till stranden. All smält snö och det regn som fallit hade fyllt upp markerna runt plankvägen. Varje steg fick brunt vatten att sippra upp mellan träbitarna och för varje steg lät morrandet allt högre. När havet låg öppet framför försvann allt annat i ljudet av vattnets slag mot stranden. Stora vita gäss seglade på topparna och stenarna hade puttats långt upp mot land. Jag kände mig liten, nästan hotad. Skulle allt det stora slänga sig upp och dra mig med ut i djupet? Huden knottrades och ryggtavlan vändes helt mot land. Efter en lång stund var jag som i trans. Det eviga rytandet, regndropparna som piskade mot ansiktet och fingertopparnas stickande påminnelse om att det var kallt i luften, allt blandades samman och till slut stod jag bara där och gapade. Vågorna åt sig längre upp på stranden och jag vände om. Med ryggen mot havet och ansiktet i lä gick jag med långsamma steg mot skogen. Alldeles utmattad men ändå stärkt.

På hemvägen förbyttes regndropparna mot tunga vita snöflingor som smälte i samma stund de landade på bilens framruta. Det är vår och vinter och förbaskat vackert hur jag än vänder på det.




fredag 7 februari 2014

Lite socker i botten

Jag blev så deppig och ledsen och dessutom sjuk i magen av sockeruppehållet/avvänjningen, att jag till slut åt choklad, kladdkaka, nougat, drack O'boy och levde sockerstinna livet igen. Vilket resulterade i att jag blev trött och arg och prickig. Därför känns det mycket lättare att avstå sockret nu. Inte helt, men nästan. En nivå som gör att livet känns bra och inte alls heltrist.


Igår hämtade jag ut raw-barer för att se hur de var. Kokosvarianten hade en inte speciellt god eftersmak. Lite som härsket fett. Nästa test blir choklad, choklad är alltid bra. I eftermiddag gör jag en mug cake till mig och barnen får en sötare variant. Sen är det helg, bio och restaurangbesök. Dessutom ska dottern på sitt första kalas på söndag. Spännande! Jag följer med och håller koll på allergibiten.

Trevlig helg! Njut i stora drag. 

torsdag 6 februari 2014

En smak av vinter, en blick av vår

I morse var det kallt och frostigt när jag och sonen gick till bussen. Båda två log stort och jag sa att det var en härlig morgon. Sonen nickar och säger sen, "Ta ett djupt andetag mamma. Det smakar jättegott!" Visst smakade det gott, kallt och vintrigt och rent.

Fem timmar senare är det plusgrader ute. Vårfågeln sjunger vidare och snödropparna tittar äntligen fram igen under den smältande snön. Grönt gräs och till och med en svamp plirade upp mot den molnprydda himlen. Det kändes riktigt bra att strunta i täckbyxorna och istället ha benvärmare. Ljudet blir lugnare och gången ledigare. Sköna promenad.





onsdag 5 februari 2014

Ork och fågelsång

Kyligt och dimmigt, röda kinder och halsduk långt upp på hakan. Det är en dag med mindre ork i kroppen. Vad bra att ändå gå ut i naturen och andas in en massa frisk luft och få ordentlig genomströmning i kroppen. Någonstans i skogen kvittrade en lycklig fågel på en vårmelodi. Jag stannade flera gånger för att förvissa mig om att det var sant och inte bara dimman som spökade. Det gick ett sprak av lycka genom mig och tanken på vår kändes i helt oangenäm.

Idag ska jag till sjukgymnasten för att få nya övningar. Det ska också bakas nya bröd och kanske att jag gör lakritsbollar. Om orken infinner sig.



tisdag 4 februari 2014

En krispig promenad


Nu märks det att ljuset tar över mer och mer från mörkrets makt. Speciellt morgnarna känns lättare och ljusare. Det är inte alldeles mörkt när vi klär på oss för att gå till bussen och pannlampan kan ligga kvar i hyllan istället för att lysa upp vägen. Den här morgonen dök en stor blodröd sol upp i horisonten när jag stod med tandborsten i munnen. Mer och mer visade den sig, först som en kant över träden, sen var den bara där. Stor och röd och förtjusande. Jag rusade nerför trappan, högg tag i kameran och hoppade i vinterskorna för att komma ut innan det röda avtog alldeles för mycket. Tillbaka inne i huset ropades dottern till fönstret för att se det vackra. Hon föredrog faktiskt barnprogrammet på TV.

När även dottern var lämnad drog jag på mig varma kläder och hängde kameran runt halsen för att därefter ge mig ut i solskenet. Det knarrade så mycket under skorna att jag nästan blev kittlig. Småfåglarna hoppade mellan grenarna i några buskar, vilt tjattrade under tiden. Längre bort hördes korpen när den tog sin förmiddagstur i omgivningen. Kråkorna smög på småfåglarna vid fågelmataren och så fort ett tillfälle erbjöds var de stora svarta kropparna där och roffade åt sig några frön.



Längre bort på vägen stod hästarna och smaskade mellanmål medan de blåste varm luft ur näsborrarna. Jag såg dem på vägen hem från förskolan och visste att de skulle stå kvar en stund senare. Mina glada tillrop och smackande fick dem att lojt vända sina blickar från maten. De är vana vid att det kommer en lycklig människa då och då som vill prata men inte gosa för mycket. Inget värt att lägga ner någon större möda på mig inte. Jag gick vidare och såg sensommarens sista björnbär sitta som skrumpna klumpar på buskarna. Under fötterna på mig krasade och frasade det. Några steg med stängda ögon, en helt annan upplevelse, mer närvarande. På hemvägen försökte jag gå på så mycket hård snö som möjligt. Allt för att ha känslan med mig in. Sitta i soffan med en mugg varmt kaffe och känna det sista av krispigheten lämna fotsulorna.



måndag 3 februari 2014

Sånt jag tycker om

Igår kom plusgraderna och smälte bort en stor del av snön. Som extra tillbehör följde en tjock dimma som fortfarande ligger kvar. Dagen började förrädiskt, is överallt och sonen stod på näsan när han kom ut genom dörren. Det trots att jag hade saltat överdrivet mycket. Plusgraderna har övergått i det varmaste av kallt, nollgradigt ner mot en minus. Fantastiska mönster har bildats på asfalt och stenplattor. Det ser ut som frostrosorna har dragit sig fram med kristallformade händer. På träd och buskar sitter ett tjockt lager av isformationer som alla sträcker sig på samma håll. Det är som att verkligheten har suddats åt ett håll.

Att köra bil är som att ge sig iväg på ett äventyr i sagornas land. All dimma gör att omgivningen tycks luta sig över bilen och minsta lilla prick på framrutan dansar okontrollerat för att störa. Ett möte syns först i sista sekund och överrumplar både dig och den mötande. Dimmiga vyer och sliriga vägbanor. En fantastisk dag att ställa bilen i garaget och istället gå på promenad i verklighetens saga.