måndag 31 mars 2014

En plats där livet flödar, från topp till tå

Älskade underbara Stenshuvud. En favoritplats jag alltid återkommer till. Där älskar jag livet och livet älskar mig. Fågelsång, träd, buskar, blommor, sand, vatten, surrande humlor, dofter, vågskvalp, glittrande stenar som ständigt översköljs av Östersjöns salta vatten. Jag börjar vid tårna och forsätter upp till huvudet där utsikten är lika vacker som nere vid vattenbrynet. Kaffe och smörgåsar dukas upp och nere på havet kluckar en fiskebåt fram i sakta mak. Jag njuter och känner hur hela insidan värms upp, både av sol och av lycka.

Här kommer nio bilder från min förmiddag.










söndag 30 mars 2014

Kommentarer

Jag har fått höra att vissa inte kan lämna kommentarer till inläggen. Vad det är som gör det, har jag ingen aning om. Kollade inställningarna igår, men kunde inte hitta något konstigt. Tråkigt är det.

lördag 29 mars 2014

Vårkänslor och rens

Maten är precis klar och vi inväntar mannen i huset som har några minuter kvar att se på kvalseriematchen mellan Rögle - Djurgården. (Heja Djurgården!) Huset doftar av timjan och vitlök och i munnen finns en behaglig ton av rödvin. Den nedåtgående solen lyser in genom fönstret och träffar mig rakt i ögonen. Jag kisar och njuter, blundar en stund. Det har varit en härligt irriterad och solgivande dag. Rensa räkningar som hamnat på hög sen 1,5 år tillbaka (säg inget, vi vet), dela upp barnens alla sparade teckningar och lägga dem i rätt låda inför framtiden, bära ut ett bord till rökrummet, slänga återvinningsmassorna från h*lv*t*t och dessutom hinna njuta av solen. Eftermiddagsfika på picknickfilten i trädgården. Att dricka kaffe utomhus är väldigt speciellt. Att sen betrakta barnen som suger i sig vårkänslor och solsken är fantastiskt. Trädklättning, blomplockning och en mamma som ligger i gräset för att fånga vårlöken på bästa vis genom kameralinsen.


Ahh, snart har solen letat sig ner bakom "slottet" på andra sidan vägen och det starkt aprikosa kommer att efterlämna en rosa hinna längst ner mot horisonten. Innan vi lägger oss för natten skruvas klockornas visare fram en timme och det kommer förhoppningsvis inte kännas lika tidigt när barnen vaknar vid sex i morgon bitti.

fredag 28 mars 2014

Gladheter


Det är fredag och jag har gjort gladsaker. Maken följde sonen till bussen och sen följde han med dottern till förskolan för att vara med henne hela dagen. Alltså behövde jag varken klä på mig eller lämna huset förrän jag själv ville. Dessutom hämtar far och dotter storebror på hemvägen. Mycket ovanlig känsla att varken lämna eller hämta. När huset endast innehöll en katt och jag var det dags att hoppa i träningskläderna för en löptur. Oj, det var segt idag. Jag gick hundra meter, sprang en knapp km, gick hundra meter och vände sen om och sprang resten av vägen hem. Någon måste ha lagt en elefant i mina lungor, det var tungt. Magen krånglade oerhört igår, jag somnade med värmefilt på magen och låg och vred mig stora delar av natten. Smärta under revbenen, antagligen något jag ätit ihop med trötthet. Saknar kaffet idag.

Efter stretch och dusch invigde jag en klänning som hängt i garderoben ett tag. Det blev svart och åter svart, tur att knästrumporna avvek helt. Jag hade tänkt ta mig till Stenshuvud, men fingarna kliade efter att få göra armband så det blev en kort tur till Thumblittle istället.


Tillbaks hemma igen studsade jag ut i skogsdungen för att njuta av alla vitsippor. Alla, det fanns två som hade vecklat ut sig, den ena försökte gömma sig under löven och den andra hängde med nacken. De senaste nätternas frost har väl sugit musten ur dem.


Efter lunchen plockade jag fram pärlor och gjorde två armband. Ett med barnens namn och ett med budskap, det på bilden. Jag (och tusentals med mig) gillar orden "Live, Love, Laugh", så de fick samsas med färgglada pärlor på en tunn gummitråd. Färgglatt och tänkvärt på en och samma gång.


Även pennan rastades idag. Igenkänningsfaktorn på bilden undertill är stor. Jag älskar att fota och barnen tycker att jag är trist. Igår berättade sonen för sin pappa att jag alltid säger "Jaha", spelar ingen roll vad det handlar om. Som jag skrattade åt det.


Trevlig helg!

torsdag 27 mars 2014

När sandkornen sipprar mellan fingrarna

Min farmor föddes 1927, och sen farfar dog för 6,5 år sen bor hon ensam i en lägenhet i samma samhälle som hon bott i de senaste 60 åren av sitt liv. Huset är sålt, bohaget reducerat, barnen utspridda och barnbarn och barnbarnsbarn likaså. När du är 86 år gammal har livet redan vänt och sandkornen i timglaset blir allt färre. Livet kan vara lika fint eller finare än förut. Det kan också vara sämre, mer ensamt och suddigt.

Idag hälsade jag på hos min farmor. En liten dam med håret på ända och med almanckan i handen, förvirrad. Samma farmor som alltid men ändå annorlunda. Jag hade med mig smörgåsar och fikabröd, hon stod för kaffet. Vi åt och pratade och upprepningarna blev allt färre. Efter två timmar var känslan i lägenheten annorlunda, mer närvarande. Fotografier från förr och nu diskuterades, vi hamnade i dåtiden och minnenas bankfack spillde över kanterna och jag fick höra berättelser som var helt nya för mig. Vi fnissade och suckade, pratade om dragiga kyrkrum under krigsåren och farmors farfars gamla katt. Berättelsen om fotografiet i sovrummet, den när det var dans i grannbyn och bästa vänninorna cyklade dit tillsammans, men först efter det att farmor blivit fotad av en sprillans ny kamera. Ett foto som blivit färgsatt i efterhand. En vacker ung kvinna med guldglänsande hår och nystukna kläder som ler blygt mot kameran. Jag sugs in i berättelserna och känner mig så tacksam att det är jag som får höra de här historierna. Medan ork och minne ännu finns kvar, lätt rörda av ålderns oregeliga virrvarr av kortslutningar och explosioner. Då och då blir förr till nu och stor blir liten och tidsmaskinen far fram genom livet. Sen är vi tillbaka i sovrummet och alla fotografier. Min telefon ringer och jag påminns om verkligheten, nuet. Vi tackar för idag och lovar att ses snart igen, hon och jag och min familj.

Bitter i regnet

onsdag 26 mars 2014

Gott i glasen

Vi har frystömning så att den kan avfrostas och därmed dra lite mindre ström. Längst in i den ena plastbacken låg två stora påsar med jordgubbar. De plockades fram och alldeles nyss hälldes jordgubbsylt upp på rena glasburkar. Jag lovar att det blir en smörgås med sött pålägg i eftermiddag.

tisdag 25 mars 2014

När vi skåningar säger mög

Den riktiga vårjackan åkte på idag. Klänning och vårjacka, underbart. Jisses så kallt det var! Termometern visade på ynka tre grader, varför tittade jag inte på den innan jag gick ut? I eftermiddags kom regnet, isande kallt och hårt mot ansiktet. Vi rusade in genom dörren och vägrade titta ut igen. Inte förrän det kom stora dunliknande flingor från himlen, då tittade jag ut. Minusgrader och snö! Nåja, flingorna smälte innan de nuddade marken och det var inget kraftigt snöfall. Men sen, då drog det på och det var svårt att veta om någon satt ett par våningar upp och strösslade kuddinnehåll över huset eller om det verkligen var gigantiska snöflingor. När marken var helt vit kändes det riktigt uselt. 25:e mars, vår i hela Skåne, garderober på skift - snö. Det är då vi skåningar säger mög. Åtminstone de skåningar jag känner.



Pärlpyssel

Jag har länge velat smälta vanliga pärlplattepärlor (indianpärlor) i ugnen, men inte kommit längre än till tanken. Fram till idag då jag och dottern har haft hela dagen för oss själva. Dottern är en riktig pysseltjej och nu är hon så stor att det går hur bra som helst att ha de absolut minsta sakerna framme.

Ugnen kördes igång på 200 grader och under tiden den blev varm började jag ställa pärlor på en ugnsplåt täckt med bakplåtspapper. Det tog sin lilla tid då pärlorna är som loppor på grönbete. Till slut hamnade plåten i ugnen och ca fem minuter senare hade pärlorna smält ner till små munkar. Av dem gjorde vi sen varsitt armband som båda var mycket nöjda med. Under tiden pärlorna svalnade (det tog inte ens en minut) penslade vi pepparkaksformar med olja och hällde ner pärlor där i och körde in i ugnen ca 5-6 minuter. Figurerna blev himla roliga och det peppade mig att göra två hängsmycke som kommer att passa väldigt bra till en enfärgad topp eller klänning. Tänk så mycket roligt det finns att göra av sånt som vi har hemma i skåpen.

söndag 23 mars 2014

Slow food

Idag gjorde jag pulled pork för första gången. Grytan stod i ugnen i sju timmar och köttet blev perfekt. Det enda som var åt det negativa hållet var smaken som blev alldeles för kraftig. BBQ-såsen tog över och barnen åt väldigt lite. Nästa gång gör jag nog en buljong som köttet får ligga i i ugnen och därefter blandas en egenkomponerad sås ner i köttet.

Till köttet hade vi en coleslaw som maken gjorde på sour supreme, majonnäs, morötter, vitkål och röd lök, dijonsenap samt kryddor. Den blev perfekt och mjukade av smaken från köttsåsen. Det hembakta brödet blev till köpebullar då jag kom på att vi faktiskt bara har en ugn och i den stod det redan en stor gjutjärnsgryta. Så vi fick köra till affären och köpa frallor - som fungerade utmärkt till kött och coleslaw.



Pulled pork, 4 personer
1 kg fläskkött (hel bit, ansad)
2 gula lökar (klyftade)
1 vitlök (skalade klyftor)
BBQ-sås (ca 200-250 ml)
salt och svartpeppar

Gnugga in köttet med salt och peppar. Lägg ner i en ugnsfast form med lock. Lägg lök och vitlök vid sidorna, täck med BBQ-sås och lägg på locket. Ställ längst ner i ugnen, 125 grader, ca 6 timmar. När köttet är klart, dela med en gaffel och låt svalna en stund.

Coleslaw
½ vitkålshuvud
1 morot
<1 förpackning sour supreme
1 dl majonnäs
2 msk dijonsenap
salt, svartpeppar och socker

Strimla vitkål och morot med en osthyvel (jo, det funkar perfekt), blanda alla ingredienser och låt vila i kylen så att smakerna kommer till sin rätt.

Servera med bröd och valfria grönsaker. Det som blir över passar mycket bra som matlåda dagen efter.

fredag 21 mars 2014

Sippor


Solen har tagit en dag ledigt och regnmolnen vikarierar på bästa sätt. Duggregn och vilda vindar, inte alls så behagligt som jag skulle önska. Önskan om att se vitaste vitt (inte snö) i dungen kom av sig helt. Men visst, efter en stunds letande stod de där, rangliga och med kutande ryggar. Inte ett dugg utslagna, snarare åtdragna med kragen ända upp till nästippen. Däremot har vårlökarna tittat upp i gräsmattan. De ser ut som små liljor där de piffar upp det gröna så att påskkänslan knackar på hjärteporten.


Fredag igen, en vardaglig vecka om vi bortser från sonens penicillinkur. Jag fick för övrigt hämta ut en ny dos Kåvepenin idag då tabletterna har en benägenhet att komma upp strax efter det att de blivit nersvalda. Dessutom syntes några vita prickar i den röda pojkhalsen. Han har dragit på sig värsta sorten av halsfluss. Nåväl, fredag och dörren till helg har ställts på glänt och nu är det inte många timmar kvar till hela familjen är samlad i huset och lugnet infinner sig. Skojar! Helg och lugn är inget som går ihop i den här familjen. Barnen blir som virvelvindar och vi föräldrar går in i tjatrobotläge. Helg hos oss, så som det alltid är.

torsdag 20 mars 2014

Äntligen

Vardag i huset, ingen hals som gör ont, sol på schemat och tio grader varmt ute. Hurra! Jag kunde äntligen ge mig ut på en löptur efter två veckors ofrivilligt uppehåll. Dessutom blev det premiärtur för de nya löpartightsen jag köpte för ett tag sen. Allt gick som en dans och det kändes riktigt bra i kroppen när jag kom fram till målpunkten. Gick en extra tur för att fota de vackra blommorna i diket, små solar som nu njuter av ljuset.

En av favoritlåtarna kördes igång när jag kommit in på innergården, Dansa Bonne Dansa med Panda da Panda. Den får mig alltid på ett strålande humör och idag var humöret redan på topp så istället dansades bästa fuldansen på länge. Katten satt på trappan och undrade vad jag höll på med. Jag njöt!



onsdag 19 mars 2014

Vardagsbetraktelser

Jag sitter där i bilen mellan förskolan och affären, funderar på regnkläder till barnen och Ikaros längtan att komma upp till solen. Tankar som virvlar och blir allt djupare, snurrigare. Då är det trevligt att vara alldeles ensam, inte behöva svara på andras frågor eller välja färg till prinsens mantel. Jag funderar på människors fascination över solen och dess beståndsdelar. Rynkar pannan och tycker att sonens fråga om varför vägar måste vara så slingriga är väldigt bra. Sen kommer jag fram till affären och stoppar en femkrona i vagnens lås och löser ut min självscanningsmackapär. Tycker att det är roligt att vi möts i affären med varsin vagn och bistra ansiktsuttryck. Måste det vara så förbaskat trist att handla? Rent ekonomiskt, ja. Men i övrigt. Jag sjunger ofta, idag blev det Pharrell Williams "Happy" som tog mig genom affären. Några stirrar en stund och återgår sen till att se surmulna ut, en del ler och jag tänker att de tycker att de mött en galning.

När jag kommer hem ställs kassarna med mat på hallgolvet, det finns en mycket viktigare sak att göra. Skorna blir leriga på kanterna när skogsdungens mjuka jord pyser upp under min tyngd. Hur jag än söker med blicken finns där inte en endaste liten vit sippa att skåda idag heller. Snödropparna har blivit tunga och bruna streck syns på bladen, snart är deras tid förbi för den här gången. De första regndropparna landar på min keps och det känns genast som en bra idé att få in de frysta hallonen i frysen innan de färgar resten av varorna vackert röda. Jag planerar en överraskning för barnen i eftermiddag. Det innefattar jordgubbar, resten är inte klart än. Det är en fin och regnig onsdag. Hallonen är till en annan dag.


tisdag 18 mars 2014

Kludderier

Nu när det inte går att träna och jag faktiskt tycker att det är behövligt med lite vila, passar jag på att teckna krummelurer och gubbar. Allt beror på vad det är för penna som används. Kritor och vanliga tuschpennor är trista, de gör inte som jag vill. Men när den där perfekta "har legat i skåpet i många år"-pennan kommer fram, då är det kul. Då liknar det faktiskt något. Tycker jag. Inte speciellt bra men speciellt roligt. För mig blir gubbarna riktiga och klättrar ur bilden och ställer sig på bordet och kliar sina runda streckhuvuden. Vardagskluddiga fantasier.

Klicka på bilden om du vill se den tydligare.

måndag 17 mars 2014

Storm


Den där stormen skulle komma och jag såg utanför fönstret att vädret blandade sig. Sol och blå himmel mot ett stort mörkgrått ovädersmoln. Iförd endast morgonrock och träskor rusade jag ut i vinden för att fota spektaklet. En halvkass bild och ett upprispat ben blev resultatet. Frisyren var redan alldeles oredig. Vinden tog i för kung och fosterland och är ännu inte uttröttad. Vi har hållt oss inne bland hinkar och medicin och vattenflaskor och eviga hostningar. Inget blev som det skulle den här helgen men allt är som det ska. Det är måndag och vi har vardag. Det blev en morgon med pirr i magen, vardag och rutiner, var sak på sin plats. Hostningarna följer oss och penicillinet är med en vecka till. Men det där att packa väskor, lägga fram kläder, servera frukost och borsta tänder - det känns fantastiskt. Jag har klivit ur mjukisbyxorna och ska alldeles strax ta mig ut i världen. Inte så långt men en bit. Se andra och känna att det nog är friskt att hosta lite då och då. Sen åker jag hem och lägger mig under filten i soffan och slappnar av, känner hur kroppen tar igen lite ork. Lyssnar på vinden som blåser bort allt som inte har med vår att göra. Sånt som händer en måndag i mars.

fredag 14 mars 2014

Nu är det nog!

Sonen hemma igår, feber och ont i huvudet. Sen kräkte han, och igen. Jag fick hosta. Vi sov, det blev morgon och med det ännu mera bitterhet. Sonen helt sänkt, hög feber och ont i halsen. En hemmaundersökning visade på jättemandlar och vita prickar i hans hals. Samtal med vårdcentralen, läkartid två timmar senare. Halsfluss deluxe, penicillin. Gnissel och gnäll, humöret går i grått. Min hosta har ökat och natten kan bli intressant. Dessutom ballade dotterns mage ur strax före sänggåendet. När i hela världen ska det ta slut? Vi vill inte mer, ge oss ro och sömn och mer lycka. Snälla.

torsdag 13 mars 2014

Vi gör något tippat

Vi låter termometern ligga framme på bordet, den används så flitigt att det nästan är synd att slita på lådhandtaget. Sonen fick feber igår och har feber idag. Han ligger i soffan och skördar majs och soja och matar hönor och får och köper och säljer varor. Ytterdörren står på glänt för att släppa in våren och den friska luften. Däremot släpper jag inte in några bin, de surrar så förskräckligt och gör ingen nytta inomhus. Det är fjärde dagen den här veckan som någon i familjen är hemma och mår allt utom bra. Imorgon blir det femte dagen då sonen antagligen inte är utan feber då heller. I vilket fall som helst behöver han återhämta sig och kanske äta en extra glass. Min hals knorrar fortfarande och var trejde mening avbryts av en småtöntig hostning. Ingen träning den här veckan, jag som så gärna vill testa de nya löpartightsen. Kanske de passar att tvätta i, eller när jag hackar lök till kvällsmaten?

Hur som helst, vi blir väl fria från alla envetna sjukor lagom till påska. Då ska vi åka till badhuset och till skogen och till leklandet och gå på bio och klippa gräset och allt annat som vi inte gör nu. Just nu njuter jag av att det är sol och att det är världens finaste pojke som ligger i soffan och har feber.

onsdag 12 mars 2014

Välja motiv

Vad jag kan sakna att inte lägga ut bilder på barnen i bloggen. Det där med att dela alla de vackraste bilderna så att fler än jag kan njuta. Men så minns jag varför barnens ansikten inte syns här. Det är för att fulingar inte ska kunna sno bilderna och använda dem till saker jag inte ens vill tänka på. Dessutom kan det vara kul för dagens barn att inte upptäcka sitt ansikte över hela Internet om några år. Vi föräldrar vill så väl och det är så lätt att det blir fel. Därför fotar jag det näst vackraste jag vet, naturen. I ständig förändring, beroende på tid och ljus och vind och känsla. Snödropparna är favoriten i nuet. Jag pratar med dem, sitter nära och känner på frosten som täcker bladen. Försöker hitta bra vinklar, blir smutsig om knäna och kall om fingrarna. Men glad. För några veckor sen hade vi fyra nätta snödroppar stående i en liten vas i köket. De gav mig kill i halsen och så fort de blommat ut var det stopp. Vi får gå ut och njuta av det vackra där det hör hemma. Fint.

tisdag 11 mars 2014

Ljuset bäst

Nu är det fantastiskt! Ljuset som sprider sig fortare än någonsin. När klockan ringer är det ljusgrått ute, 05:50. Tjugo minuter senare är alla rum upplysta av solens framfart och det är inte längre en mörk tunnel upp till sonens säng. Husets timersar ställs om var och varannan dag, värmeljusen står otända i sina lyktor och fönstret i sovrummet släpper in frisk luft som krispar till sängkläderna alldeles perfekt. Tranor och gäss och humlor och bin, det låter överallt och gödseldoften far genom luften tillsammans med våren. Vitsippsbladen vecklar ut sig mer och mer och varje dag går jag en tur i skogsdungen för att se förändringen. Vårjackan har plockats fram ur förrådet och samsas nu med vinterkläderna i hallen. Visst är det vår och varma eftermiddagar, morgnarna bjuder ändå på frostglittrande gräsmattor och frusna fingrar. Familjen hostar och nyser, träningar ställs in och halstabletterna lämnar kvar eukalyptusdoft i huset. Tusen tack för ljuset, utan det skulle vi försmäkta på denna mörka plätt.

Bilderna är Instagramvarianter, de enklaste att skicka via mobilen. Inte de med bäst kvalitet, men de som värmde mig mest denna dag. Årets bästa dag, som så många andra. Men den dagen då första kaffet dricks på yttertrappan - är den bästa dagen.

Första turen ut med kameran, tjugo över sex.
En kvart senare.
Tio minuter till.
De är så nätta, så många, så vackra, alldeles snart borta för i år.
Årets första utekaffe på trappen.
Varje år kommer det en endaste snödroppe i trädgården som är helt annorlunda mot de andra.
Kvällssolen från sovrumsfönstret.

torsdag 6 mars 2014

Lite dum i huvudet

Strålande vårsol, lyckliga fåglar som sjöng från himmel och träd, doft av gödsel som får näsan att fryna.  Perfekt löpväder, åtminstone för en nybörjare som jag. Tredje veckan, benen är pigga men konditionen har mycket att träna på. Det är skönt att jogga fram i naturen, följa musikens takt och känna inspiration i kroppen.


Jag har alltid sagt att den som springer frivilligt är lite dum i huvudet. Speciellt de som springer när det är regn och kallt.

Jag är allt lite dum i huvudet.

onsdag 5 mars 2014

Kulturen, Miró

Äntligen! Idag tog jag mig i kragen och åkte till Tomelilla konsthall för att titta på Miró-utställningen. Det är en man (Nils Tryding) som har skänkt hela sin samling till Kristianstads konsthall. Nils har fått väldigt många originalaffischer av Miró och nu visas delar av samlingen i Tomelilla, för att både barn och vuxna ska få ta del av det vackra. Jag lånade med mig hörlurar och lät det ta tid. Till slut var hela jag uppslukad, till och från befann sig min näsa en cm från motiven bara för att färgerna blänkte så vackert. Om ni har vägarna förbi Tomelilla och uppskattar Mirós konst tycker jag verkligen att det är värt att spendera en timme i konsthallen.

tisdag 4 mars 2014

Underbart


Jag skulle kunna krypa ner i den största snödroppeklungan bara för att vara så mycket som möjligt i det vackra. Ligga där och känna daggdropparna mot ansiktet samtidigt som solen vandrar i sakta mak över himlen. Men så blir jag så där vuxen och tänker att det är alldeles geggigt och kallt på marken, kläderna blir smutsiga och blicken skulle hamna rakt upp i himlen samtidigt som de stackars snödropparna blev till mos under min tyngd. Istället står jag där och njuter av blommor och sol och vårluft och kall nästipp. Dimman har släppt och blicken kan se så långt det går. Trädtopparnas och vindkraftverkens silhuetter mot horisonten. Underbart.


Mitt i morgonron gick strömmen i huset, fjärde gången på en vecka. Jag retar mig varje gång eftersom tvn är igång och det blir påfrestande för elektroniken. Ett samtal till elleverantören gav svaret att en kabel hängde på svaj i närheten och personal var ute för att laga problemet. Då lämnade vi huset och åkte till lekplatsen istället. En halvtimmes gungande gjorde gott. Dotterns skratt har blivit så där bubblande att det genast smittar av sig på alla som är i närheten. Underbart!


Efter dagislämning åkte jag hem och hoppade i träningskläderna för att ta en löptur. Ja, det är rätt. Jag, den meste löpmotståndaren, har börjat springa. Tredje veckan är påbörjad och det går helt okej. Visst höll lungorna på att rymma ur bröstkorgen alldeles för tidigt idag, men till slut gick det så bra att benen struntade i att vika av in mot hemmet och det blev en extra tur (inte så lång, men ändå). Att ge mig ut och springa är min egen försäkring om ett längre och friskare liv. Att vara 37 år och känna sig stel i lederna är inte på något sätt en bra mätsticka för vad som komma skall. Alltså väljer jag att övervinna motståndet och istället känna att detta är gott på alla sätt och vis. Underbart!

måndag 3 mars 2014

In i dimman

Vi vaknar till dimma, vi somnar till dimma. Det är tjockt och kallt och drömskt. Februari övergick i mars och barnen lämnade kvar sina febrar i vabträskets djupa hål. Nu njuter vi av ljusets återkomst, av snödroppar, vintergäck, krokusar och tulpanlökarnas krispiga blad som letat sig upp mellan de förmultnande löven. Syrenbuskarna släpper fram lite grönt längt ut i knopparna och bönderna har putsat upp traktorerna och åker fram och tillbaka på åkrar och vägar.

När alla var friska nog att lämna huset, vilket inträffade i lördags, klädde vi på oss och traskade iväg mot ett litet äventyr. Familjen skulle testa på geocaching, "skattjakt" i närområdet. Först visade appen fel plats och vi letade onödigt länge längs ett stengärde. När datan uppdaterats kom vi rätt och sonen jublade lyckligt när skatten plockades fram. Vi lämnade vår signatur, la tillbaka föremålen och firade det hela med varsin dröm. Barnen ville gå fram till de personer som arbetade med att göra flätesgärden vid Hörjelgården. Familjens båda herrar hjälpte till med det sista och dottern plockade upp träbitar från marken med dagens största leende på läpparna. Vi är invigda i geocachingens värld och snart är det dags för nästa äventyr. Det finns säkert fler cacher att hitta i närheten.

Jag ska minsann ta och tina upp mina kalla fingrar under en varm filt. Dagens långa promenad var riktigt kylig och blåsig och nu är det svårt att få tillbaka värmen. En kopp kaffe och lite "Escape to the country" lättar alltid upp stämningen. Ikväll tjuvstartar vi fettisdagen med hemgjorda semlor på vårt vis.