tisdag 27 maj 2014

Det går en vind

Härligt varma sommardagar, solsken och bara ben. Leendena avlöste varandra och hudens glåmighet gick över i mörkare nyanser. Finfint. Men så kom vinden. En stor och stark vind som blåste bort värmen och lät stora gråa moln fylla himlen. Jag vill ha tillbaka sommarvärmen!


Dagarna rullar på, snart helg. Svärföräldrarna kommer hit på långweekend, de ska hjälpa oss att förena nytta med nöje. Barnen är jublande glada. Dottern ramlade förresten av en köksstol i morse. Huvudet före ner i golvet. Paniken vällde upp inom mig och det var först när jag fick höra makens lugnande röst i telefonen som hjärtat slog normalt igen. Det gick bra, tösen fick såklart en bula och var jätteledsen. Vi pratade och skojade och kom lite sent till förskolan. Ömtåliga små kroppar, barnen är våra livskristaller.

Efter kursen var det tid att klippa till en riktig frisyr igen. Vi pratade politik och val och mitt i allt det fick jag en snygg look. Vilken tur att vi inte blev ovänner, frisörskan och jag. Det hade kunnat slutat med helsnaggat hår. Istället blev jag mer än nöjd och slipper gå med tant-stå-hår.

fredag 23 maj 2014

Besvikelse

Det är alldeles för många saker som hopat sig ovanför mitt huvud. Stressen byggdes upp under morgonen och när jag åkte till kursen skakade händerna. Diskussionerna tog ner mig något och det kändes bättre på hemvägen. Bytte om till löparkläder och drack lite vatten innan jag gav mig ut i den stekande sommarsolen. Gick och sprang och gick och sprang. Orken fanns inte där. Jag gick de sista 700 metrarna, tårarna rann längs kinderna och där fanns den, besvikelsen. Satte mig på gungan vid det stora trädet och tittade upp mot den grönskande kronan. Inget tar mig tillbaka till en lugn nivå som naturen. Nu går jag på lågvarv, små steg i stunden. På något sätt tar det bort udden av den inre stressen.



torsdag 22 maj 2014

Tystnaden

Jag hinner inte med bloggandet. Eller är det så att jag inte vill skriva? Dagarna går fort fort och innan jag vet ordet av är det kväll och hjärnan går ner i viloläge. Faktiskt ganska skönt. Rutiner, vardag, njutning i form av att vara ute i trädgården och lyssna på fågelsång och lyckliga kossor. Vi är dessutom inne i en period då det händer mycket, både mitt i veckan och på helgen. Kursen tar upp stor plats i mitt huvud och jag behöver vänja mig. Kalas och besök och fotboll tar sin lilla tid. Hus och mat också. Men, jag vill inte klaga. Det känns som ett liv på väg mot "normal". Naturen ger och ger och jag tar mina doser. Njuter i stora drag när tillfälle ges. Just nu ges vi sol och värme och sommarkänsla till max. Ut och njut.


måndag 19 maj 2014

8 år

Hipp hipp hurra för världens finaste pojke som fyller 8 år idag! 
Helgen rullade på som om vi puttat ner den för ett berg. Kalas i lördags, tio glada barn som sprang i gassande solsken och njöt för fullt. Utetid till max.

Syrener mitt på bordet

Piffade till äppelträdet med enklaste vimpeln

Marängsviss för många barn

Igår var det fotbollscup och grabbarna for iväg tidigt. Tyvärr regnade det konstant på cupen och det kan få vem som helst att tappa lite gnista. Jag och dottern åkte till Vanstad för att inleda loppissäsongen. Det blev armband till dottern och en spelkula till sonen. Jag hittade ingenting och vi åkte hem när de första dropparna släppte molnen.

För att sonen skulle hinna testa sin present gav vi honom den redan igår. En ny cykel! Han blev jätteglad och testade på en gång, trots tunga moln och eviga regndroppar. En stund senare kom mormor och morfar för att fira den blivande åttaåringen. De gav honom en cykelhjälm och en stor badleksak i form av en haj. Vi åt tårta och grillade korv. Maken och jag avslutade kvällen med att se de absolut sista avsnitten av How I met your mother. Vi skålade med varsin Torres och blev glansiga i ögonen när Teds fru dog och ingenting blev som vi tänkt oss. Nåväl, nu är serien slut och vi kommer hädanefter att behöva göra vettiga saker på söndagskvällar.

Han fick en cykel i present

I morse var det så dags. Strax efter klockan sex stegade vi in till sonen och sjöng "Ja må han leva" och överräckte paket. Jag svepte ihop den obligatoriska pannkakstårtan och resten av morgonen gick som i ett svep. I eftermiddags kom vi hem, jag och barnen, tog en smaskig fika och skulle sen ge oss ut i trädgården. Sonen ville cykla. Då öppnade sig himlen och det vräkte ner regn utan uppehåll. Barnen bestämde sig för att se en film istället. När far i huset kom hem var vi sega, men såg verkligen fram emot middagen. Kebabtallrik till barnen och sushi till oss vuxna. Jag var så mätt efteråt att det knappt gick att andas.

Sonen fick sin sista present, en Lego technic-byggsats (dottern fick en lillasysterpresent i form av en pruttkudde - lyckan var total "Jag älskar den!". Snart är denna dagen till ända och vi pustar ut innan det är dags för en ny fullproppad helg.
Pannkakstårta till frukost, ett måste på födelsedagen

fredag 16 maj 2014

Håll i hatten, nu kommer helgen!

Ljuvliga morgon. Gå till bussen i leggings utan att frysa. Nu pratar vi finfina saker! Sonen plockade en daggtäckt maskros och bad mig fota den. Fotar jag så mycket?


Dottern ska plocka alla maskrosor när hon kommit hem från förskolan. Sen ska hon blåsa loss alla fallskärmsfrön så att de finns överallt. Naturens egna såpbubblor.


Fredag, kurs som tog mycket energi. Vi hamnade i en diskussion om politik och till slut var mitt huvud sprickfärdigt. Jag körde genom ett soligt landskap och bytte direkt om till träningskläder när jag kommit hem. Mina nya tights kom med posten häromdagen och med tanke på att det är 17 grader och solsken ute passade det alldeles utmärkt att inviga dem. Jag testade också att springa utan musik i öronen. Det gick galant, andningen är jämnare och näktergalen och de andra fåglarna sjöng för mig längs vägen. Snart är jag uppe i 4 kilometer, det känns bra. Fint också att inleda helgen med nysprungna ben och en nyduschad kropp.


Den här helgen bjuder på det ena efter det andra. Vi inleder mjukt med god mat, gotter och lugn. Imorgon rensar vi upp i röran (huset ser alltid ut som en dåligt packad skolväska) innan det är dags att iordningsätta ett 8-årskalas för sonen. Klockan 14:00 dimper hans kompisar ner och sen är det full rulle. På söndag är det fotbollscup för grabbarna och jag funderar på att ta dottern med mig till årets första fotbollsföreningsloppis. Senare på eftermiddagen kommer mormor och morfar för att fira grabben och då grillar vi och äter tårta innan det är dags att vila några timmar. För på måndag smäller det, då är det allsång och paketöppning och pannkakstårta som gäller. Då är det 8 år sen en liten skrutt plockades ut ur min mage, tre veckor tidig och alldeles perfekt.

torsdag 15 maj 2014

Dagens sista strålar

Med bara ben och en fleecetröja gick jag över den nyklippta gräsmattan och tog in varenda härlig doft luften bjöd på. Vindstilla, äppelblommor och syrener i sikte. De små långbenta flugorna njöt av att kunna sitta mitt i en blomma och sörpla utan att bli störda. I skogen på andra sidan vägen sjöng näktergalen tillsammans med småfåglarna som nu har ett evigt arbete med att fixa bo och mat. Katten smög på mig och snodde in sig i den långa kjolen, hon ville komma in till matskålen. Jag fastnade vid det stora äppelträdet och den lilla syrenbusken. Med solens sista strålar blev det oerhört vackert. Dofterna går inte ens att beskriva. Ut med er och njut istället. Tidigt imorgon tänker jag stanna vid syrenerna och dra in djupa andetag för att starta dagen på bästa vis. Det lilla. Det är det som gör livet så stort.



När vi fick oväntat besök

Jag satt vid datorn och beställde hudprodukter när något utanför fönstret fångade mitt intresse. Ett ensamt rådjur, förmodligen ungt med tanke på nättheten, gick mellan äppelträden och sökte med blicken. Oftast är de flera stycken som rör sig i närområdet och då är de inte alls lika försiktiga. Jag tog upp kameran och tog några bilder innan jag insåg att fönstrena är så smutsiga att det mest såg ut som dimma på bilderna. Tysta och trippande steg tog mig upp på ovanvåningen där utsikten är bättre och givetvis syntes jag också riktigt bra. Geten stannade bakom gungställningen och tittade på mig en lång stund innan hon vände sig om och tog några snabba skutt över gräsmattan, staketet och rakt ut på vägen.




Det är hemma det händer


Äppelträden blommar. Fem stycken på samma gång och jag kan knappt passera ett fönster utan att titta ut. Det blöta och svala vädret har gjort att humlor och bin tagit en paus, alltså kan jag stå inne bland blommorna och njuta utan att behöva bråka om plats. Just nu skiner solen och himlen är blå. Göken höll igång sent igår och har därför tagit sovmorgon. Han följde mig på träningsturen igår. Löpturen som inte blev någon löptur då magen protesterade. Istället blev det promenad och tid att titta på det vackra.


Det regnade igår, ett regn som fällde raps och fick vägarna att se ut som floder. En gigantisk åsksmäll sprätte upp himlen och därefter blev det lugnt. Molnen skingrade sig, kylan övergick i en något ljumnare vind och strax innan jag la mig låg dimman tjock över landskapet. Det fina vädret är på ingång. Vi öppnar våra armar och tar emot med leenden som når från öra till öra.


onsdag 14 maj 2014

Varför blir det aldrig sommar

Tjockstrumpor, fleecetröja, mössa. Halva maj har gått och vi klär oss som om det vore början av april. Utemöblerna står tomma och den grå himlen speglar sig i vattendropparna på bord och stolar. Äppelträden blommar med ljusrosa skimmer och jag måste ta på mig både stövlar och jacka för att gå ut och njuta. Vardagsrummet stoltserar med ynkligt svala sjutton grader. Vedlåren ekar tom, eldningssäsongen ska ju vara över. Barnen sveper in sig i tjocka filtar och när de har lagt sig tar vi föräldrar över filtarna till det är dags att gå och lägga sig i en skön säng. Lövgrodornas kör har reducerats, kan det vara så att halva styrkan har tagit en restresa till varmare breddgrader?

Dottern har dragit på sig en irriterande hosta som nu fått sällskap av rosiga kinder och feber. Vabruari övergick i vars, vapril och vaj. Det är nu barnen ska vara på topp, räkna ner till dagen då bara ben är en självklarhet, förbereda var poolen ska stå och protestera var eviga morgon när solkrämen plockas fram. Istället går vi här - med tjockstrumpor, fleece och mössa. Varför blir det aldrig sommar? Försommar, åtminstone.


tisdag 13 maj 2014

Jag som inte ens kan dyka

Idag har jag gjort en djupdykning i tidigare erfarenheter. Skola, arbete, andra händelser som tagit mig hit jag är idag. Det blev många ord, många tankar och en del suddigt bläck på vänsterhanden. Min ryggsäck är fullproppad med upplevelser. Vissa av dem är så avlägsna att de knappt ens känns längre. Andra får mig att vilja stoppa fingrarna i öronen och stänga ute ljud som ingen annan hör. Några placerar fjärilar i magen och en eller två säger mig att "där, Sandra - där har du det". Att rota i det gamla är på gott och ont. Kanske ger det lärdom, måhända att nya infallsvinklar ramlar på plats. Det kan också leda till att nästan läkta sår rivs upp igen och måste bearbetas på nytt. Vem är någon annan att säga vad jag behöver titta på i backspegeln? Här sitter jag nu med tusen gamla och tusen nya tankar. Nuet känns utspätt med frågetecken, skämskuddar och falska förväntningar.

Jag som inte ens kan dyka.


måndag 12 maj 2014

Kalvinknat, regn och njut

Ikväll har vi stått i ett kyligt och småregnigt Sjöbo för att heja på sonen som deltog i årets Kalvinknat. Jag är oerhört glad att leggings och kjol byttes ut mot jeans och strumpor. Huvan på jackan åkte upp och ner i takt med hur mycket vatten de stora gråa molnen släppte ut. Kameran var ömsom i, ömsom utanför min väska. Lagom till det att sonen sprang var det uppehåll och det blev ett par lyckade bilder. Jag är inte helt kompis med rörliga motiv än. När vi var hemma igen fick barnen varsin liten mugg med varm choklad att njuta av innan det var sängdags. Maken och jag tog en vuxenvariant med en skvätt rom i när barnen var lagda.

Ute sjunger näktergalen, lövgrodorna intar sina platser för kvällens spelning och göken har galt hela dagen lång. Det spelar ingen roll att maj är lite för kallt, det är ändå sommarkänsla över landskapet. Om en vecka har vi en åttaåring i huset, det gäller att hänga med i farten. Det kommer inte att gå långsammare, aldrig någonsin.


söndag 11 maj 2014

Det flyktiga livet

Dagen kom då verkligheten visade den del som inte är speciellt vacker. Livets grymma sida, den som äter sig fram utan att först fråga. Ett helt liv tuggas i bitar, kvar lämnas ett skal fyllt med en oförståelig röra. Vi vet att det kan bli så, ändå kommer det som en överraskning när det väl händer. Vi har det bra, även den som inte är sig själv längre. Den personen har det bra i en annan värld, kvar i vår men på en ny frekvens. Livet finns kvar.

Efter ett omvälvande möte kan det vara skönt att få sätta sig ner i ett varmt rum med en rykande varm kopp kaffe på bordet framför sig. Höra elden knastra i spisen några meter bort. Känna den gamla kuddens hästtagel sticka dig i armen, om och om igen. Njuta av de söta gullvivebuketterna på de små borden. Ta ett bett på den anissmakande kakan och känna att allt är som det en gång var. Prata om det som tynger och ändå skratta åt de små sakerna i livet. Vi måste ta vara på varandet och varandra. Varje dag, påminna både sig själv och andra att det är nu det gäller. Det är nu vi finns och nuet gör livet.

Madame Blå i Skåne-Tranås

Som att sitta hemma, men ändå borta

lördag 10 maj 2014

Stort och smått, livet

Helg, gråa skyar och korta solglimtar. Städa hus för att inte drunkna i dammråttor. Få ledsamma mail och lösa det på bästa vis. Bota huvudvärk med en löptur i det hejdundrande vackra landskapet. Lyssna på Frost-musiken för hundrade gången. Hämta och lämna sonen hos kompis. Njuta av naturen och sjunga högt till gamla godingar som letats upp både på Spotify och i cd-hyllan. Den här dagen har rusat fram, varit fylld av händelser av olika slag. Nu är det kväll, i munnen spelar fortfarande smaken av köttfärssås och en fantastisk whisky från 1962. Barnen varvar ner i soffan ihop med pappa och jag sorterar tankar och strax är det dags att hänga tvätt. Kvällen avslutar jag med Eurovision song contest, liksom många andra europeer. Vem vinner?



fredag 9 maj 2014

Klä sig i sommar när det gråa täcker solen


Lite sommarkänsla en gråmulen dag då oron i magen lagt sig en smula. Ljusblå klänning med blommor, målade tånaglar och matchande smycken. Eftersom det inte är så varmt ute fick jag lägga till ett par gammelrosa strumpbyxor och en skön grön tröja.

Maken vabbar dottern, jag åkte iväg till kursen där jag hann vara i en och en halv timme innan maken ringde. Sonen var krasslig och behövdes hämtas från skolan. Attans, jag hade tagit fel bil. Vi har två barnstolar i min bil och i den andra finns endast en kudde. Alltså packade jag ihop mina saker, önskade kursgänget trevlig helg och hämtade en hängig son i skolan. Båda barnen hemma, inget ovanligt alls. Bortsett från att det är MAJ och då ska inga barn vara sjuka. Skönt nog är de två småttingarna inte under isen, de är snarare på isen med välslipade skridskor.


Telefonen plingade till nu i eftermiddags. Det fanns ett paket att hämta i Lövestad. Jag for iväg och njöt för fullt av utsikten. Rapsfält så långt ögat ser, det är en ynnest. Vackra Skåne! Hem igen till tossiga barn och fredagsfika, som för de här barnen består av geggamojja (mjölk, havregryn och O'boy). Nu ligger de båda två i vardagsrummet och tittar på tv. Chokladskägg har de också. Maken har gett sig ut på löptur i regnet. Jag sparar min tur till imorgon. Alldeles strax kravlar jag upp i soffan och njuter av att helgen har inletts.

torsdag 8 maj 2014

Det blev ju så

Precis när jag stoppade ner den ena foten i en stövel, för att hämta barnen, ringde telefonen. "Din dotter har alldeles nyss kräkt." Panikhämta sonen på fritids för att sen hämta en blek tös på förskolan. Nästan alla barn är nere för räkning och en del av personalen och föräldrarna likaså. Peppar, peppar, det har inte blivit mer illamående här hemma. Dottern mår fantastiskt och leker just nu att hon gör paj åt oss alla. Just nu är vi invaggade i en skör trygghet. Det är bra nog.

När oron regerar


En helt vanlig morgon. Grått ljus och tunga moln. Alla är på glatt humör, pappan kör till jobbet, sonen vinkas av när han klivit ombord på skolbussen och dottern tycker att det är alldeles för långt hem så jag får bära henne. Vi fixar flätorna, packar väskor och därefter bär det av till förskolan. En stor och ekande lokal möter oss. Många, väldigt många, av barnen är magsjuka. Det slog till på en gång och nu bär föräldrar runt om i socknen hinkar och torkar munnar. Jag har inget annat val än att lämna dottern på förskolan och åka iväg på kurs. Oron triggades igång för fullt där i kapprummet. Tänk om. Jag avskyr magsjuka och räknade helt och hållet med att sommartid stängde dörren till dessa virus och bakterier. De har nog gömt sig på ett bra ställe och sparat det största utbrottet till maj månad.

Jag känner bubblande oro i magen. Elva vitpepparkorn ligger där inne och gör nytta. Ingen får ta den tron ifrån mig, de gör nytta. Lika bra att köpa hem soppor och cola, om ifall att. Kanske plocka bort mattor och gosedjur och ställa fram en hink på en lättåtkomlig plats. Inga sniglerier här inte.


onsdag 7 maj 2014

Näktergalens ankomst

Det är när vi kommer ut på vägen som de första tonerna gör sig hörda. Den är här! Den sitter i skogen på andra sidan vägen och sjunger för oss. Näktergalen har anlänt och mitt hjärta svämmar över av lycka. Vi överöses av de mest fantastiska utsikter och ljud, det är bara att öppna upp och ta emot.

Sonen försvann i rapsen, han stod och njöt av blommorna och sprang inte ut förrän bussen dök upp en bit bort. Dottern förklarade att "jag känner att molnen är här, regnet kommer nu". En minut senare hade de första dropparna landat på oss.


När dottern var lämnad på förskolan hade regndropparna blivit både större och fler. Mina tankar började mala om att det inte alls skulle vara så behagligt eller passande att hoppa i träningskläderna och ge sig ut på en tur. Den kloka sidan vann och tio minuter senare joggade jag min väg genom naturen. Andningen är tung, det är som att kroppen är trött. Benen tycker däremot att det är skönt och hade alldeles säkert orkat springa en bra bit till. Jag får helt enkelt köra längre pass med fler intervaller.


Nu vräker regnet ner och jag ska göra i ordning en god lunch att ta med mig till soffan där planerna är att vila framför The great Gatsby. Huset doftar gott av de två plåtar med fröknäcke som jag nyss tog ur ugnen. Äntligen ett gott och nyttigt bröd till frukost/fika. Nog för att dinkelbrödet är gott, men mjölet gör min mage både orolig och svullen.

För er som missade receptet på fröknäcket och gärna vill baka gott. Här kommer det.

Fröknäcke, 1 plåt.
½ dl sesamfrö
½ dl solroskärnor
½ dl linfrö
½ dl pumpakärnor
1 tsk havssalt
2 dl majsmjöl
½ dl olivolja
2½ dl kokande vatten

Sätt igång ugnen på 150 grader. Blanda mjöl och frö/kärnor med havssaltet. Rör ner olja och vatten och bred ut smeten på en bakplåtspappersklädd plåt. Kör i ugnen i 40-50 minuter. Förvara i tätslutande förpackning.

Jag brukar ta ut plåten efter tjugo minuter och skära upp knäcket i lagom bitar istället för att bryta det när det är klart. Snyggare kanter och inte en massa smulor som flyger i köket.



tisdag 6 maj 2014

Vi badar i guld

Vi badar i guld av högsta karat. Att färdas genom landskapet är att se gult någonstans i blickfånget. Överallt blommar rapsen. Den blommar vilt där förra årets skörd stod. Den har slängt sig över till andra sidan vägen och står stolt i gräset, alldeles gul i toppen. Himlen är grå och solen står på fälten. Huvudet blir tungt av doften, minnen från tidigare vårar väcks till liv och blandas med det som sker nu. Jag sitter på huk i vägkanten och söker rätt känsla. Bilar susar förbi bakom ryggen på mig och små spindlar kilar snabbt iväg mellan mina skor. Mitt i naturen, mitt i det bästa. Årets största humla far mellan blommorna, vilken är bäst, hur ska jag hinna. Grannhumlan är alldeles gul på benen av allt pollen den samlat på sig. Hallå, små humlor, var bor ni någonstans?

Jag slänger en sista blick på guldfälten och känner att det är dags att gå hem. Huvudet dunkar av intryck och allergi. Att komma hem är att se allting en gång till, denna gång via datorn. Nu är det er tur att titta.




måndag 5 maj 2014

Sista stunden

Dottern har fått hem en maskotkompis från förskolan. Det är Spökis, en intressant filur som dök upp på konstigaste vis. Han är numera ett glatt inslag i barnens vardag och varje vecka får ett barn ta med Spökis hem för att visa hur det är hos just det barnet. Jag har nyss sammanställt bilder och text för att överlämna det på onsdag då Spökis ska åka tillbaka till förskolan igen.

När jag ändå sitter här vid datorn och knapprar, beskär bilder och blir alldeles fyrkantig i ögonen, passar det bra att lägga in en bild från tidigare ikväll då jag var ute och fotade i trädgården. Dessa ljuvliga små blommor finns överallt och förgyller livet för mig. Vet någon vad de heter?


Jag vill inte göra annat

Naturen är så oerhört inbjudande just nu att jag inte vill göra annat än att gå bland träd och buskar och blommor för att få sniffa, känna, titta och uppleva. Insidan fylls av ett lugn som inget annat kan ge mig. Det vackra finns där, öppet för alla, tillgängligt för alla (reserverar mig för de gamla som aldrig får komma ut, för de unga som inte kan komma ut just nu och för de som låst sig inne). Plommonträd och körsbärsträd har låtit många av sina blomblad singla mot marken och nu är det dags för äppelträden att ta över. Våra fem träd har nätta knoppar i vitt och rosa. Vissa är på väg att slå ut när som helst och det är nästan så att jag måste stå ända inne i trädet och se det ske. Det går ju inte, hur skulle det se ut? Jag skulle inte orka, bli kissnödig och hungrig. För att inte tala om hur irriterade barnen skulle bli av att inte hämtas i eftermiddag. Njutdoserna får delas upp, lite i taget så att annat hinns med. Dessutom startar en kurs imorgon som jag är inskriven i. Fram till sommarlovet är dagarna uppbokade tillsammans med andra människor och miljöer. Det ska inte hindra mig från att bli daggvåt om fötterna på morgnarna när jag smyger ut i trädgården och njuter. Precis innan barnen vaknar och dagen drar igång. På eftermiddagarna slänger jag mig ur bilen och andas in allt underbart och på så vis har jag allt det goda hos mig.

Där vi står varje morgon och väntar på skolbussen

Längs grusvägen, orkidéer

Aromaknoppar i massor

Bloggandet staplar sig fram. Så är det och så får det vara. Livet tar så stor plats att jag inte riktigt har ord över att lägga in till texter. Låt oss njuta tillsammans av det som finns utanför fönstrena. Visst?