lördag 28 juni 2014

Semester utan känsla


Igår på eftermiddagen drog årets sommarsemester igång i det här huset. Smått annorlunda med tanke på att sonen varit sjuk i feber första delen av veckan och i torsdags blev han magsjuk på eftermiddagen. Jag vaknade upp med halsont igår och sent på kvällen fick dottern kruppliknande symptom och natten ska vi inte tala om. Att därför kliva upp denna lördag och känna semesterkänsla, visade sig vara mycket svårt. Dessutom har all oro gett mig magkatarr.


För att ändå inviga semestern skålade vi in den igår. Jag och maken med rosébubbel och barnen med yttepyttelite cola. Nu siktar vi in oss på att bli friska och glada och dessutom vill vi gärna se mer sol och värme.

onsdag 25 juni 2014

Fel slags besvikelse

En halv mil och lite till, det var förra löprundans otippade resultat. Idag var det dags igen. När barnen var lämnade på fritids och förskola åkte jag hem och bytte om. Lika bra att ha träningen gjord så är resten av dagen fri till annat.

Jag värmde upp, startade musiken och studsade iväg. Det kändes tungt redan efter trehundra meter. Nåja, jag vet att början alltid är körig. Efter 1,5 km var det fortfarande tungt för andningen och segt i benen. Dessutom stekte solen oerhört mycket på armar och ben. Vände vid 2 km och siktade in mig på att nu är det tillbakaväg, lättare och mål i sikte. Tänkte springa förbi hemmet och vända längre bort på vägen. Men, jag fick stanna efter 4,3 km för då vinglade jag mest omkring på vägen och kände mig snurrig. Gick hem i lugn takt och kände att det gjorde ont i höger lår, på utsidan. Drack en liter vatten och kände mig besviken. "Bara 4,3 km." Stretchade och pratade med maken. Han tyckte att det var bra gjort av mig. Efter en stund insåg även jag att det var bra. Tredje längsta löppasset - det får jag inte vara besviken över. Snart nog är havmilen i siktet igen och då finns också orken där.


I trädgården

En riktigt varm sommardag, full av dofter och vackra växter. Smultronen lyser röda i stengärdet och längs ytterväggen. Jordgubbarna är fortfarande vita och bigaråerna stoltserar med de skånska färgerna. Intill gamla stallet blommar de båda rosenbuskarna för fullt och nu syns det hur illa jag beskurit dem. Till nästa år får det bli skråklippning och sen får vi se hur det går.

Schersminen står bullig och pryds av vita doftlösa blommor. Grannen har jasmin och när jag springer förbi dem doftar det som hemma hos mamma och pappa. En stor del av deras tomt är omgärdad av jasminbuskar. Jag ska be om några så att vi kan byta ut den fula tujahäcken och slippa känslan av instängdhet. Pionerna är strax överblommade och de hänger tungt mot gräsmattan, bruna och frasiga. Det lilla plommonträdet har liksom de andra somrarna fullt sjå med att nära de mängder av plommon som vuxit fram. Det stora plommonträdet mår däremot inte bra. Frukterna skrumpnar ihop innan de ens blivit stora som en tumnagel. Vi får kanske såga ner det och planera något annat på det stället. Fast, var ska då hängmattan ta vägen? Trädet får stå kvar.

De fem äppelträden har massor av kart i år. Hur ska vi hinna med att göra något av alla äpplen? Det brukar bli svårt nog med två eller tre fyllda träd. Sensommarfest med äppelplockning, det ska jag komma ihåg. Vi bjuder in några vänner och låter dem plocka åt sig själva och därefter står vi för middag i trädgården. Äppelfest i sensommaranda.


tisdag 24 juni 2014

Vildingar

En ensam vallmo står i det som skulle kunnat vara en rabatt. Nu är det istället en rest efter delar av tujahäcken. Där samsas maskrosor med nässlor, tistlar, gräs och några rangliga vallmostjälkar. Tänka sig att vi har alldeles egna vallmo i trädgården. Inte sådda, de är vilda och har kommit hit av fri vilja. Tack så mycket.


Det skulle inte regna idag. Tvätten som hängdes ut för en stund sen fångar nu upp de stora och tunga regndropparna. Eller, nu är det visst hagel istället för regn. Jag ser hur de studsar på utemöblemanget. En härlig hagelskur i slutet av juni, det var otippat. På lördag drar semestern igång och jag har både sommarklänning, tjock kofta och stövlar redo. En stor gott och blandat tack, gärna mycket sol om det finns.


I år får vi nog en svensk sommar att prata om under hela vinterhalvåret. En kall, blåsig och regnig sommar då surfplattor, datorer och smarta telefoner glödde i vardagsrumshörnorna. En sommar då torktumlarna inte fick någon semester och vedförsäljarna skrattade högt varenda gång de öppnade sina välfyllda plånböcker. En sommar med de grönaste gräsmattorna på länge och de suraste minerna och vitaste benen.

Förhoppningsvis har jag fel, kanske skulle jag sia åt smhi? Jag önskar verkligen att värmen hittar tillbaka hit igen så att vi slipper sitta inne under vår efterlängtade ledighet.

måndag 23 juni 2014

Ett potpurri av händelser


Att tjuvkika in i sin egen trädgård och se de knallrosa pionerna böja sig för vinden, det är vackert. Sonen är sjuk, han fick feber i lördags och inte blir det bättre. För en stund sen var tempen uppe i 40,2 och för en sekund fanns det ingen ork i den stekheta pojken. En dos febernedsättande rådde bot på det och nu måste vi beordra honom ner i soffan för att vila.

Lillasyster har varit på förskolan där hon sov bort 1,5 timme efter lunch och var pigg som en lärka när jag hämtade henne. Förra veckans sena kvällar och aktiviteter tog musten ur tösen och dessutom har hon stökat sig genom de senaste nätterna. Snart är det dags för semester och lediga dagar tillsammans. Då kan sovtiderna ruckas på utan att det stör onödigt mycket. Feber på dottern för en vecka sen och feber på sonen nu. Då är vi klara med det när ledigheten drar igång.

Jag och sonen har sett den andra filmen om Harry Potter idag. De är verkligen underhållande för hela familjen (bortsett från de minsta). När spindlarna fyllde hela tv-bilden valde sonen att titta bort och jag såg till att ha båda benen uppe i soffan. En spindel i taget räcker. Helst liten och utomhus. Till filmen blev det glass och chokladdryck, det enda sonen kunde få ner.

När dottern var hämtad ville hon göra något pyssligt till sin kompis på förskolan. Jag skulle leta upp stenar och det slutade med att barnens alla pyssel- och målarsaker hamnade på golvet i gamla arbetsrummet. Massor åkte i soporna och nu när det är organiserat och rent finns det helt plötsligt fri yta mellan sakerna. Dottern fick sina stenar (mosaikplattor) och hon och storebror fyllde varsitt papper med fina klistermärken och stjärnor och gnistrande mosaik. Ovanligt lugnt och sansat för en gångs skull. En härlig känsla av lycka spred sig genom kroppen på mig när det inte ljöd en massa skrik och arga ord genom huset. Så ska det vara, alltsom oftast. Lite gap hör vardagen till. Både från barn och vuxna.

Strax drar senaste säsongen av True Blood igång. Jag är redo och tänker sitta bänkad med en kopp te när introt körs. Imorgon är det dags för årets första Morden i Midsomer. Det är sommar till max för mig. Att stänga ute fågelkvittret för en stund och bara låta anglofilen i mig få sin beskärda del. Som om två säsongsstarter inte vore nog den här veckan är det dessutom barfotapremiär på torsdag. Då får vi inredningsintresserade lustmätet fyllt tillsammans med Ernst K. Hans brunbrända fötter ska tassa över singelbeklädda uppfarter och de lika bruna händerna kommer att svepa genom den gula rapsen. Metaforerna kommer att hagla och tusentals män drar tunga suckar i tv-soffan intill sina lyckliga fruar som väntat så länge på Ernst-ögonblicket. (Givetvis kommer mången man att sucka lyckligt av att höra den ljuva värmländska stämman samtidigt som ett antal kvinnor byter kanal innan kväljningarna övergår i frustrerat kräkparty.) Fast jag, jag älskar Ernst.

söndag 22 juni 2014

En halv mil och lite därtill

Uj, vad svårt det var att komma upp i 4 km. Men så en dag hände det. Jag var över gränsen och kände mig extremt nöjd. Sen låg jag där strax över och kämpade på. Det tog stopp varje gång och orken ville inte mer. I tisdags kom maken hem med ett par kompressionsstrumpor från Löplappet. De satt perfekt och jag tog en löptur redan på kvällen. Körde med dubbla sport-bh:ar för att verkligen ha full stagda. Klockan hade blivit åtta på kvällen och vädret var perfekt. 17 grader varmt, lätt bris och solen gömde sig bakom ljusgråa moln. Benen kändes starka och orken fanns där när jag var hemma igen. Fortsatte att springa en bit till och när jag kom hem för andra gången visade appen på 4,75 km. Vilken kick det gav! Jag blev överlycklig och log från öra till öra under resten av kvällen.


Under resten av veckan har det varit svårt att få tid till löpning utan att känna stress. Kurs och simskola och fester och avslutningar och midsommarfirande. Idag, till slut, fanns det tid och känsla nog för att hoppa i kläderna igen och låta benen gå. Efter en halv km öppnade himlen sig och jag rusade in under ett träd för att inte bli dyngsur. Stod där i en minut eller två innan det lugnade sig så att jag kunde fortsätta. Kände mig tung i kroppen men stretade på. Övertygade psyket att fortsätta (det vill gärna spöka med mig och locka till soffhäng istället) och det gick hur bra som helst. Sprang ännu lite längre och när jag var tillbaka vid hemmet visade appen på 5,23 km. Hurra! Jag har sprungit en halv mil! Det som var ett mål i slutet av sommaren är redan avklarat. Nu ska jag sikta på att bli bättre och snabbare. Eller så låter jag det vara som det är. Lyxar till det med att njuta i stora drag och passar på att titta på naturen och lyssna på den tokbra musiken.

Fasen vad nöjd jag är med mig själv!

Midsommarafton med camping vid Immeln

Midsommarafton, vad göra? Vi blev faktiskt bjudna till ett par bekanta och deras sommarställe en bit upp i landet. Jätteroligt, men tyvärr alldeles för långt att köra med tanke på att det snart är semester och mer körning. Vi funderade in i det sista, valet stod mellan att fira hemma med biokväll för barnen och sen film för mig och maken när de små somnat, och att åka iväg och tälta en natt. Maken tyckte att Immeln var ett passande ställe, 1,5 timme bort. Jag kände att det kunde räcka med 40 minuter i bilen. Till slut fick vädret avgöra. Regn i södra Skåne, torrväder uppe i norr. Alltså packade vi in tält, sovsäckar, liggunderlag och kläder och ägg och sill och kräftor och snaps och saft och godis och allt annat som behövs för en trevlig midsommar i tassemarken.


Bra blev det! Bortsett från en kall vind så sken solen på oss mellan molnen och sjön bjöd på ett fantastiskt skådespel tillsammans med den nedåtgående solen. Barnen lekte, hittade fossiler, matade elden med kottar och vi föräldrar njöt av lugnet i naturen. Vi hade sällskap av ett stort gäng konfirmander som var på läger. De skrattade och skrek och sjöng hela kvällen lång. Natten var sval och trots att jag hade den varmaste sovsäcken blev det lite kallt om ryggen ett tag.

Frukosten smakade extra bra på midsommardagsmorgonen och alla var pigga och glada. När bilen var packad styrde vi hemåt igen med lungorna fyllda av frisk luft. Det var en mycket trevlig variant på det vanliga midsommarfirandet.

torsdag 19 juni 2014

Misommartid och konsten att simma


Varma och soliga dagar, jasmindoft, vallmohav och svettiga nätter. Sommar, alltigenom sommar. I måndags började sonen på simskola. Tänk att jag är en av alla de föräldrar som sitter vid kanten och tittar på när taniga och bleka barn samlas kring en ledare för att försöka vinna kunskapen att simma. Tyvärr går det alldeles för fort. Redan första dagen ombads barnen att ta bentagen över bassängen. Jag kan tycka att en förklaring av bentag borde passa in först. I tisdags skulle de även simma med armtag - inget om vad armtag är och hur de hjälper oss att flyta. Nä, bara pang på. Sonen fick ont i magen. Igår blev det ännu värre, även om jag tog med honom till badet en stund tidigare för att vi skulle leka i vattnet. Hans underläpp darrade där han stod bland de andra, magen värkte och till slut gav han upp. Jag vet precis hur det känns. Det tog mig flera somrar att övervinna rädslan och på så vis kunna simma.

Efter lektionen pratade jag med simläraren och förklarade att det gick för fort. Hon blev glad för feedbacken och sa att de skulle göra annorlunda nästa gång. Så idag åker vi till badet och håller tummarna för att det går bättre. Om inte får det bli privatundervisning mellan mor och son. Mig litar han på och jag har tålamodet att vänta ut honom. Vi kommer att stå där i bassängen med lila läppar och gåshud över hela kroppen. Idag är det nämligen inte alls varmt i luften. Det blåser och gråa moln har lagt sig i vägen för solens varma strålar.

Sammanfattningsvis, det drar ihop sig till midsommar. Imorgon kläs stänger runt om i landet, små grodorna hörs mellan byarna och de tjockaste koftorna ligger nerpackade mellan nygjord flädersaft och knallröda jordgubbar. Det kan gå precis hur som helst.


lördag 14 juni 2014

Sommarlov?


När jag var en liten flicka som nyss slutat första klass kom sommarlovet som en skänk från ovan. Tio veckors ledighet! Två veckor utomlands, resten på hemmaplan. Sommarlov innebar helt ledig tid från allt vad tidiga morgnar och kollektiv underhållning från betalda vuxna innebar. Så nu när sonen slutat första klass har jag svårt att ta sommarlovskänslan till mig. Han har två veckor kvar på fritids innan det är dags för semester. Sen har han mer fritidstid att vänta innan höstterminen börjar igen. På olika medier har det skrivits om sommarlov för barnen. Jag kan inte låta bli att undra, menar de då lov från allt var skola och fritids innebär eller är det bara skolslut? För vår del blir det pyttelite sovmorgon varje dag. Ca trettio minuter per dag. Sen är det vanliga rutiner. En del av dagarna kommer att gå åt till att hämta inför simskola, sitta med vid simskola, lämna åter till fritids efter simskola. Tankar på den planeringen gör att mitt hjärta knyter sig en smula. Samtidigt vet jag att tiden på fritids gör gott för alla. Om det sen blir en dag då jag hämtar tidigare, ja då kan vi njuta lite extra. Vi kan väl sikta mot sommarlovskänsla?


Fullmåne fredag den trettonde

2049, det är nästa gång fullmåne och fredagen den trettonde inträffar samtidigt igen. Jag tvivlar på att den blir lika vacker som igår. En stor gul skål på den blåa himlen mot allt det gröna nere på marken. Jag borde ha svept in mig i varmaste pläden, greppat vinglaset och placerat rumpan ute på trappen. Rusade in efter kameran istället. Min nyinköpta pall fick agera stativ så att det kunde bli en mycket bättre bild än det blir när jag står och håller andan (det blir faktiskt ganska bra bilder).


Fredag den trettonde, är det bara skrock eller för just den kombinationen olycka med sig? Jag kan tycka att dagen blev rörig, men inte mer än många andra dagar. Bortsett från rörigheten var det skolavslutning, sonen är färdig i första klass och går nu över i en massa årskurser som kommer att rusa fram alldeles för fort. Vi hade delavslutning på kursen igår (som tur var på eftermiddagen så att jag kunde vara med sonen på förmiddagen) och det känns väldigt bra att gå vidare i nästa steg. På kvällen firade vi sommar med bubbel och choklad. Avslutningsvis såg jag och maken hur Holland förnedrade Spanien i fotbolls-VM. 5-1?! Jag undrar hur gott spanjorerna sov efter den brakförlusten. De kanske också stördes av fullmånen. Min natt blev stökig och varm och hur jag än vred mig låg kroppen aldrig riktigt bra. Ska jag skylla på månen eller på att det varit alldeles för mycket på sistone?

onsdag 11 juni 2014

Utan skuld


Huvudet bultar, näsan är röd och ögonen har svällt upp av alla tårar. Insidan svider av det långa långa sår som skrapats upp. Jag är så ledsen, livet är grymt och vi människor gör det inte lättare. En solig dag har gått in i mörkret och det enda jag vill är att skrika och sparka. Helvetes jävla skit! Allt utom bra. Att vara oskyldig och ändå behöva vara den som tar det hemska, sura. Den är jag. Och jag är så jävla ledsen nu.

fredag 6 juni 2014

För att så är det

Jag kan liksom inte hjälpa det. Naturen är underbar och när vallmon blommar spritter det till extra mycket i kroppen och jag känner att livet kan stanna där och då och inte göra mycket mer. Fast, det blir väl tråkigt i längden att bara se vallmo? Till slut vänjer vi oss och då är det inte speciellt och längtansvärt längre. Visst? Vissa saker är bra att vänja sig vid. Tråkiga och måstiga saker kan bli till vanor och då bara finns de där och tids nog skaver de inte speciellt mycket. Andra saker vill jag aldrig behöva vänja mig vid. Som vallmo, näktergal, stjärnklara nätter och bubblande barnaskratt. Vinbärssniglar på stengårdsgården är inget jag vänjer mig vid. Varje gång de uppenbarar sig på de regnblöta stenarna kommer fascinationen över mig. Tänk att de är så vackra, jämna och glänsande. Hur de än skyndar sig blir jag aldrig stressad. Deras tankar når aldrig mina och därför är det rogivande att veta att de finns där. Ibland kan jag heller inte vänja mig vid att barnen som burits under mitt hjärta är mina att vägleda och älska. Tänk att de finns, att de kom till världen på grund av mig. Det är så stort att jag nästan får svindel.

Just idag är det sveriges nationaldag och vi har firat tillsammans med mina föräldrar som gifte sig den sjätte juni för tjugosju år sedan. I bröllopspresent fick de en förstoring av en bild jag tagit. Det är med stor sannolikhet originalet av min bloggheader. Gult som solen, vackert. Vi har ätit gott, torkat kladdiga fingrar, pratat telefoner, förmanat barn i minijeepen och slutligen tog jag ett kliv in i jasminhäcken och drog in den fantastiska doften. Nu samlar vi våra krafter för att åka iväg på fotbollscup tidigt imorgon förmiddag. Jag ska luta mig tillbaka i soffan och njuta av lugnet en stund. Avsluta vinet och tvätta ansiktet innan det är dags att krypa ner under täcket och lyssna på näktergalen och lövgrodorna.


torsdag 5 juni 2014

Leka med bilder

Min systemkamera följde med i bilen idag. Jag stannade till på samma ställe som igår och förevigade de ljuvliga vallmorna. Det blev några fina bilder som kommer att hamna i mappen för framkallning. I området fanns en hel drös med kråkor som flög omkring och kraxade med varandra. Det är vackra fåglar, kråkor. Tog ett par bilder och när jag fick tid över i eftermiddags redigerades de till på lättaste vis. Mer ljus och massor mer med kontrast. Helt plötsligt ser det ut som tryck, inte fotografier. Coolt.



onsdag 4 juni 2014

Där himlens vackraste kantar vägen

Äntligen hittade jag den. Grusvägen där en bit av himlen fallit ner och lämnat spår som får mitt hjärta att svämma över av lycka. Jag kom inte mig för att hoppa in i bilen på en lång stund. Varför lämna perfektion när den bara finns där? Imorgon får den stora kameran följa med dit, mobilen räcker inte till. Det ger mig en perfekt anledning att stanna till igen. Älskade vallmo.




måndag 2 juni 2014

Torsdag till måndag, maj till juni

Det är sommar. Ljuvlig och underbar sommar. Varmt och kallt och skönt grönt. Ursvenskt vackert. Näktergalen sjunger dag som natt och göken ackompanjerar där det passar. Syrénerna har blommat över och bigaråträd och plommonträd har fått massor av gröna stenhårdingar som om inte allt för många veckor har blivit till saftiga frukter.

Vi har haft besök över hela långa helgen. Barnens farmor och farfar har förgyllt dagarna och det blev nytta med nöje. Äntligen är listerna i sovrummet på plats. En del av köksluckorna är slipade och målade en första gång och barnen är lekta med till bristningsgränsen (sonen håller nog inte med, men vi får se hur trötta de små liven är i kväll när de kommit hem från skola och förskola). Solen visade upp sin vackra sida och lät oss få varma dagar med mycket utetid. Vi har varit i Vantalängan (vid Brösarp) och ätit frukost och njutit av naturen. Igår blev det korvgrillning vid Hörjelgården (i stekande solsken) och de andra dagarna har spenderats på hemmaplan. Det blev en härlig övergång från maj till juni och om en och en halv vecka börjar sommarlovet.

Långa och roliga dagar gör gott för själen. Delar av min insida hinner tyvärr inte med och idag är det lite si och så med ork. Kursen kändes övermäktig och uppgiften fick mig ännu mer ur balans. Istället för att hoppa i joggingkläderna när jag kom hem blev det en lång promenad. Som jag har saknat de långsamma turerna längs grusvägen. Att stanna vid var och varannan blomma för att njuta och fota och samtidigt känna dofterna från naturen. Prata lite med kossorna och se de vita molnen glida sakta mot den blå himlen. Tankarna sorteras och i många fall blir det bra. Andra gånger blir det bara snurrigare och då är det tacksamt att stanna och ta ett djupt andetag och försöka låta det svåra flyta iväg med vinden.

Det blir en lugn eftermiddag och kväll. Vi parkerar oss i soffan och njuter av en film och låter alla borden och måsten vila till en annan dag. Kanske försvinner de. Ibland är det viktigt att bara vara så att jaget kan komma ikapp nuet.