onsdag 24 september 2014

Nya tider

Vad härligt det var att sitta i trädgården och lyssna på fågelsång och dricka en kopp kaffe, som smaksatts med kanel. Igår var höstens första riktigt kalla dag. Solens strålar var däremot precis lika varma och sköna som vanligt. Jag satt där med benen uppslängda på bordet, smuttade på mitt kaffe och lät blicken gå mellan omgivning och tidningen i knät. Då och då surrade en bålgeting förbi, trött i farten och säkerligen upptagen med att fixa inför vintern.

Till kvällen gjorde jag både plommonpaj och äppelpaj, olika favoritsmak bland familjemedlemmarna. När barnen somnat gick vi föräldrar några turer mellan vedbod och hus för att fylla på vedlåren. Det är dags att köra igång höstvardag här hemma. Tända brasan varje dag och njuta av en annorlunda värme mot den vi nyss lämnat. Fylla på vedlåren ett par gånger varje vecka. Göra som jag gjorde igår, stanna till en stund och lyfta blicken mot himlen där miljoner stjärnor blinkar ner mot oss. Passa på att fylla insidan med ny och frisk luft och samtidigt låta kinderna bli rosiga av kylan. Jag älskar hösten. Dofterna, färgerna (som är mina favoriter), ljudet av att gå på nedfallna löv och känslan av att komma lite närmare naturen.


tisdag 23 september 2014

Frukt och tänj och rosiga kinder


Det finns massor av äpplen och plommon i köket. Jag rensade plommonträdet igår och passade på att plocka upp en del av alla de äpplen som fallit ned. Det blåste dessutom starka vindar under kvällen igår så jag får väl ta ett varv till med min fina äppellåda. Fram med grytor och kastruller - här ska kokas kräm och mos och sylt och göras pajer och äppelkakor. Jag vet inte om armarna orkar lyfta kastrullerna med tanke på hur de känns efter gårdagens yogapass. Helt ny inom området, en och en halv timmes böjande och tänjande av alla tänkbara kroppsdelar. Att hålla i ratten på hemvägen var en tuff uppgift. Så skönt det var att ta en varm dusch och därefter göra varm choklad med många chokladbitar i. Maken hade invigt eldningssäsongen och gjort en brasa i kaminen. Jag sjönk djupt ner i soffan och bara njöt.


Den här dagen vaknade vi upp till kyla. Två ynkliga plusgrader visade termometern på. Inne hade vi sjutton grader och det gick ovanligt fort att få på sig kläderna. Både jag och barnen hade mössa och överdragsbyxor när vi gick till bussen, prasselbyxor. Det kom rök ur munnarna på oss och kinderna var rosigt röda när vi kom in igen. Jag vet inte hur många djupa andetag jag dragit in denna morgon. Allt för att känna det rena och orörda till max. Nu fortsätter dagen, strålande solsken och fågelkvitter utanför fönstret.

lördag 20 september 2014

Gräset är grönare på hemmaplan

Trädgården svämmar över av äpplen och de sista plommonen hänger löst på grenarna. Gräset växer hejvilt och mina fotspår lämnar vindlande gångar efter sig. Dofterna är ljuvliga, sommar och höst i ett. Prästkragar växer nonchalant mitt i allt det gröna.



Barnens pool står fortfarande intill parasollet och utemöblerna gapar tomma. Det finns mycket att göra men det enda jag tänker på är hur underbart det är att gå i frihet. Plocka ett äpple, äta ett plommon, sticka näsan i en av de sista blommande kaprifolerna och samtidigt stå djupt i mossa och låta fötterna omges av gulbruna höstlöv som redan virvlat färdigt.

Det grönaste gräset hittar du inuti dig själv.

onsdag 17 september 2014

På tur i naturen

Jag satt i bilen, motorn gick och bredvid mig låg systemkameran och en vattenflaska. Stirrade rakt ut i tomheten, bara var för en stund. Samlade tankarna och bestämde mig för vilken väg som var bra. Det blev höger, mot de färskiftande skogarna vid Andrarum. Småfnissade åt gänget i P3s Morgonpasset och uppslukades efter en stund helt av omgivningarna. Klarblå himmel, lövträd som gjort sig redo att genomföra årets föreställning. Vid infarten till Christinehofs slott parkerade jag bilen och småsprang över vägen för att fånga färgerna i en lönn som stod och solade sig. Stod en stund och tittade på fåren, lyssnade på traktorn som brummade på åkern intill. Tog mig tillbaka till bilen utan att trassla ner fötterna i färisten mellan de båda pelarna som bjuder in till slottet och parken.



Det fanns inga andra besökare än jag på parkeringen. Det enda som hördes var kråkorna som kraxade högt ovanför trädkronorna. Kameran hängdes runt halsen och stegen styrdes mot skogen. Ljuvliga dofter och överallt svampar i olika färg och form. Flugsvamparna var naggade i kanterna och här och var låg omkullputtade Karl-Johan och ruttnade. En korp följde mig genom den mörkaste delen av skogen. Jag hörde hans olycksbådande röst om och om igen. De flesta träden var fortfarande ljuvligt gröna, som om de njöt extra mycket av de sista varma dagarna innan kylan och mörkret kommer. Just därför kändes de röda och gula och orangea bladen ännu mer vackra. De stod ut bland de andra, rasslade svagt i vinden och skapade vackra mönster.



När jag var tillbaka vid slottet igen, hade solen värmt upp bänkarna intill det gamla stallet. Jag satte mig en stund och lyssnade på tystnaden som avbröts då och då av talande röster inifrån slottet. Gnuggade några lavendelblad mellan fingrarna innan jag gick tillbaka till bilen och körde vidare.


Inte långt från Christinehof ligger Hallamölla som är skånes största vattenfall. Platsen har inhyst en kvarn sen medeltiden, nu är det hembygdsföreningen som driver stället som ett museum. Att gå från en lugn skog utan några större ljud till att steg för steg närma sig ett vattenfall, är en stor omställning. Åtminstone för mig som är väldigt känslig för ljud. Vattenmassorna brusade och susade och skrek sig fram längs stenarna. Höjdskräcken satte in och det krävdes mod att ta sig fram till kanten. En lång stund satt jag på en avsats och lyssnade, andades in dofterna och följde vattnets väg längs fallet.



Det kunde inte ha blivit en vackrare septemberdag. Solen visar sig från sin bästa sida, vilket ger stora färgnyanser i naturen. Precis vad jag behövde en dag som denna. Nya intryck som bara vill mig väl. Orken är fortfarande borta, men det känns inte lika tungt längre. Underbara natur, du är det bästa som finns.


torsdag 4 september 2014

September började på bästa vis

Augusti la sig som ett stort kallt och blött täcke över oss. Sommaren tog slut över en dag och vi slängdes in i en alldeles för tidig höst. Men så bytte vi blad i almanackan och september förde med sig sol och värme. Underbara soluppgångar, sköna dagar och magnifika solnedgångar. Det är nu vi ska passa på att gå ut på kvällarna och se hur världen ter sig i de sista solstrålarna. Jag njuter för fullt och önskar att många fler gör det med mig.

Instagram är min favoritplats bland sociala medier. Det är där jag skickar ut bilder på allt vackert som kommer i min väg. Följ mig gärna, jag_ar_sandra är namnet.