torsdag 27 november 2014

Somligt

Vad svårt det är att vara mamma. Nästan aldrig är det lätt. Alltid finns det något som gnager på mig och tar upp för mycket plats i hjärna och hjärta. Just idag gav något mig magont. Mitt barn mådde inte riktigt bra och till slut var så mycket upp och ner att tårarna rann. Då knöt sig magen och tankarna tog fart. "Vad kan jag göra, vad ska jag göra och blir det bra att göra så?" Hann vi rädda morgonen? Jag vet inte. Vill gärna tro att det blev bra till slut. För att ändra tankebanor lovade jag barnen att vi ska baka saffransbullar ikväll. Och på lördag ska det bli kallt på kvällen. Då passar det fint att klä sig varmt och gå ut i trädgården för att titta på stjärnorna. Kanske med en mugg choklad i handen? Små mål att tänka på och se fram emot när det är tufft för stunden.

Jag tackar naturen och dess kraft att läka på ett sätt som inget annat kan. Det är mitt sätt att komma tillbaka till en bra nivå. Vad är mitt barns sätt att ladda om och skaka av sig? Kanske med kompisarna, kanske i lugnet på eftermiddagen eller stunden innan det är dags att sova. Vilket enormt ansvar det är att vara mamma. Att ha hjärtat fyllt till bredden av kärlek till sina barn och samtidigt försöka rädda dem från världen och skicka ut dem i samma värld.


tisdag 25 november 2014

Solen!

Vilken underbar start på dagen! (Jag bortser från att jag själv tydligen vaknat lite på fel sida.) Först stjärnklart, sen en himmel i olika blå nyanser som för varje minut antog en rosa-orange ton. För att få extra effekt skickade naturen in lite dimma i bilden. Jag for in och ut genom dörren för att njuta så mycket som möjligt, men också för att ta några bilder.

Spektaklet varade i en och en halv timme innan de stora molnen slukade allt solsken och dolde det stora klotet. Nu vilar återigen en gråaktig nyans över landskapet. Håll tummarna för sol senare idag!


måndag 24 november 2014

I ♥ Stockholm


Helgen har spenderats i Stockholm. Jag slog till på ett glas champagne i väntan på att få borda planet. Vi lämnade ett grått Skåne och kom fram till ett duggregnande Stockholm. Ovan molnen var himlen precis så vacker som himlen ska vara. Pastelliga färger och ett fluffigt molntäcke som matta.


Hotellet vi bodde på, Radisson Blu, Royal Viking, var över förväntan. Rummet hade dubbelsäng åt mig och maken, sängskåp med dubbelsäng åt barnen och dessutom soffgrupp där vi vuxna (farmor och farfar var också med) kunde sitta och prata när barnen somnat. Längst ner i byggnaden fanns en träningsanläggning med poolavdelning där vi roade oss efter middagen på fredagen. Barnen njöt i stora drag och de var som duracellkaniner hela helgen.


Efter en stökig natt startades lördagen upp med hotellfrukost. Den var fantastisk för alla ickeallergiker. Jag och dottern begränsades rejält och vi blev besvikna båda två. Det hade inte varit svårt att ordna något litet lyxigt åt oss när de andra kunde välja och vraka bland kakor, varm frukost och goda brödsorter. Som tur fanns det frukt att fylla magarna med.

Alla gjorde sig i ordning och därefter delade vi upp oss. Maken mötte upp sin allra finaste vän för att bege sig till Värtahamnen där det var dags att springa Stockholm Tunnel Run. Vi andra tog bussen till Tekniska museet där tre timmar flög sin kos. Barnen sprang runt och tittade på en massa saker och vi vuxna hängde med och höll ordning på dem. I restaurangen fanns det olika alternativ för oss allergiker och det slutade med att dottern åt min lunch och jag fick ta hennes pannkakor.



Strax efter halv två lämnade vi byggnaden och gick mot Kaknästornet. Himlen var precis lika grå som hemma i Skåne, men humöret var fint. Sonen blev inte ett dugg imponerad av hissen upp till toppen. Han hade tänkt sig något mer åt rymdraket-hållet. Tack och lov för att det inte var så. Utsikten var lika storslagen som alltid, jag hade önskat sol så att alla färger hade kommit till sin rätt. Caféet hade ett stort och inbjudande fikabord att plocka från. Däremot fanns det inget alls åt mig och dottern. Som tur var hade jag packat ner några goda bullar i väskan och på ren nåder fick vi äta dem när de andra åt sina köpta kakor. Hur kan de vara så snikna att de knappt vill tillåta allergiker fika med resten? Vi har inte valt vår allergi. Stort minus till Kaknästornets café.


När vi till slut satt på bussen tillbaka till city hade det börjat skymma och de pyntade skyltfönsterna glimmade härligt mot oss. Här och var sågs det gula reflexvästar, många av de 40 000 som sprungit Sthlm Tunnel Run passade på att se sig om i stan efter loppet. Vi hoppade av bussen vid Kungsträdgården och sållade oss till den stora massan som också bestämt sig för att titta på NKs julskyltning. Jisses, det var trångt och alla barnvagnar var perfekta att snubbla över. En stund senare anslöt sig maken och hans kompis till sällskapet och vi fick höra en snabbversion av hur det hade gått i loppet. De log från öra till öra och runt halsen hängde det fina medaljer. Ett snabbt besök gjordes i en mataffär för att köpa godis åt barnen och sen gick vi tillbaka till hotellet för att bara finnas till en stund. Svärföräldrarna (farmor och farfar) hade med sig bubbel för att fira Fs fina resultat i loppet och vi skålade för en fin dag. Barnen var trots dagen fulla av energi och de körde järnet när vi satt på restaurang senare på kvällen. Den natten blev väldigt stökig då lillasyster hela tiden blev överrullad av storebror. Storebror som natten innan hade blivit nerputtad på golvet av en liten tös som trängdes rejält i sängen.


Söndagen började med hotellfrukost och därefter badade de andra en stund i poolen. Jag hade ont i magen och bestämde mig för att stanna i en vilstol och titta på när de andra plaskade för fullt. Innan det var dags att bege sig till flygbussen gick vi in på Centralen för att hitta en lättare lunch. Det slutade med ett riktigt bra besök på Luzette. Hovmästarinnan var en riktig pärla och fixade speciallunch åt mig och dottern. Sonen hade otur och fick en olivburk i ryggen - vilket plåstrades om med att hela gänget bjöds på goda bullar från cafédelen. Dottern och jag fick en stor skål med sorbet. Den lätta lunchen blev en rejäl måltid och vi satte oss mätta och belåtna på bussen som tog oss ut till Bromma.


Idag är det måndag och vi har en månad kvar till julafton. De andra i familjen är iväg på sina "jobb" och jag tar igen mig här hemma. Hade ett möte i Ystad klockan tio och den tid som är kvar innan det är dags att hämta barnen ska jag spendera i tystnad för att återhämta mig och landa i lugnet. Tänker placera ändan i soffan och fortsätta att mata kaminen för att hålla en go temperatur i huset.

torsdag 20 november 2014

Vardag

Huset är alldeles tyst, bortsett från datorns surrande. Sonen har åkt iväg med skolbussen och dottern åkte med pappa till jobbet idag. Att komma hem till ett tomt hus klockan tjugo i åtta på morgonen är mycket ovanligt. Jag kunde byta till nyhetsmorgon på tvn och sätta igång datorn direkt. De dagliga rutinerna är viktiga för mig och när det blir en förändring tar jag ett steg tillbaka och antar en skeptisk min.

Att vara ensam är viktigt för mig. Det är då jag återhämtar mig och zoomar ur en stund. Det är också då mina blogginlägg brukar skrivas. Men inte nu. Det finns ingen inspiration. Naturen har antagit en grå ton och solen har jag inte sett på länge. Dagarna rusar fram och alldeles snart är det dags att hänga upp julkalendrar på kylen. Längtan efter jul är stor. Huvudet bubblar av julsånger och barnen är tacksamma att sjunga för. Glöggen står i källaren och räknar ner dagarna till första advent. I kylen ligger jästen och samlar sig för att bli till guldiga saffransbullar. Om jag blundar kommer doften till mig på en gång.

Ett par dagar i veckan arbetstränar jag på Erikshjälpen. Det är otroligt roligt och jag känner mig än mer värdefull. Kläder packas upp och sorteras innan de säljbara hängs upp på galgar och prismärks. Jag hade ingen aning om att kläder var så roligt att plocka med. Prissättning är minst lika roligt. Vad är andra villiga att betala och vad tycker jag? Just nu växer den nya butiken fram och om en dryg vecka är det stor invigning. Då ska caféet vara klart och alla prylar iordningställda. Allt till förmån för de som har det sämre i världen. Lägg sen till det stora återbruket i att köpa second hand. Alla vinner!

Datorn surrar och för en gångs skull är oljudet i höger öra tyst. Vad skönt det är när allt känns normalt och vanligt. Fint. Det är dags att plocka fram dagens kläder och äta mellanmål innan dagens aktiviteter drar igång.

tisdag 18 november 2014

Den obstinata naturen

För att vara en november med väldigt få soltimmar, har naturen slagit på stort. I trädgården blommar smultronen och den ena rosen har två vackra blommor, varav den ena är nästan utslagen. I gräsmattan spirar knallgröna grässtrån och här och var tittar små violer upp. Ett av träden på sonens skolgård stoltserar med vita blommor och på rapsfältet en bit bort blommar det för fullt i gult. Jag har pratat med dem och sagt att det vore bra om de gick och la sig så att de har ork när våren kommer. Vad bryr sig de om det? Inte ett skvatt. De lever för stunden och tänker att det halvsvala vädret vi haft bara är en fas i sommaren. Om mindre än två veckor är det december och då kan det bli så att ljuvligt vit snö faller över landskapet och bäddar in de små knopparna så att de blir förkylda om nosen. Tokiga årstider. Det var bättre förr. Eller, jag minns inte.

torsdag 13 november 2014

Önskelista

Om en månad är det Lucia. Den dagen kliver jag upp tidigt och värmer lussebullar innan det är dags att se på SVTs sändning. Barnen har redan börjat öva i skola och på förskola. På väg hem från hämtningen igår ljöd luciasången genom bilen. Underbart.

Något som också har börjat snurra i huvudet är alla julklappar som ska införskaffas. Barnen har skrivit klart sina listor och Tomten har fått ta del av dem. Jag satte en maxgräns på tio klappar var, sonen fick sudda och stryka ut och fundera innan han till slut var nöjd med sin lista. Våra barn är ganska jordnära när de väl får tänka efter. Visst skulle de vilja ha en egen cross och en liten ponny, men de önskningarna gör sig bäst som drömmar.

Jag har också börjat fundera på en önskelista. Fyller på efterhand som jag kommer på.

1. En vit jul, snötäckt landskap och knarrande vitt under skorna.
2. God julaftonsmat tillsammans med goda vänner.
3. Friska barn för all framtid.
4. Barnpassning så att jag och maken kan umgås med varandra då och då.
5. Ork.


fredag 7 november 2014

Fem julsanningar

Heléne har i sin blogg skrivit ner fem julsanningar om henne och skickade sen vidare uppgiften till de som vill svara. Jag älskar julen och skriver givetvis ner fem punkter.

1. Ett absolut måste på julafton är Ris à la malta. Även om jag inte tål mjölkprotein numera så går det att få till en riktigt god med hjälp av växtrikets magiska smaker. Serveras med hemgjord saftsås (svarta vinbärssmak).

2. En julafton utan Karl-Bertil Jonsson är otänkbar. Det killar så gott i magen när jag hör musiken och ser de härliga karaktärerna.

3. Jag avskyr när det väller av julklappar under granen. Kvantitet är sjukt störande och det lär eventuella barn att mängden klappar är viktig.

4. Julen ska vara vit, om än så bara en frostnupen trädgård där ljusslingorna kan spegla sig.

5. Precis som ungarna är jag barnsligt förtjust i julkalendern på tv. Varje dag, från den 1:a till 24:e december, sitter vi klistrade framför SVTs kvartslånga avsnitt. Förra årets, med familjen Hedenhös, är oslagbar!

torsdag 6 november 2014

De sista guldiga dagarna

Ut med er nu! Njut av de sista dagarna med guldfärg i skog och mark. För en del är denna härliga period redan över för det här året. Men vi som bor långt ner i landet kan njuta ännu ett litet tag. När dottern är lämnad på förskolan kör jag nästan alltid längs en grusväg där det ligger en liten skog. Den skogen är ljuvlig året om. Just nu pumpar alla löv ut det sista från sin färgpalett innan de faller ner till marken och lägger sig som ett rostigt täcke. Gråvädret låter färgerna svälla och det blir ett speciellt djup i det du ser. Varje dag stannar jag till och njuter, antingen med mobilen framför ögonen eller bara för att hinna med att se.

Om tre veckor är alla blad borta och vi rotar fram adventsljusstakar att ställa i fönsterna för att stänga ute mörkret. Då ser jag fram emot den första frosten. Den som får allt att glittra och glimma. Frosten som gör gräsmattorna frasiga och får andedräkten att släppa ut små moln av varm luft. De där riktigt kalla frostmorgnarna blir den lilla skogen till en skattkista, fylld av kristaller och briljanter. Då måste jag stanna till igen och bara njuta.


tisdag 4 november 2014

Del 11 av 12


Oktober avslutades med pumpor, Halloweenfest i sonens skola och Österlen lyser. På fredagskvällen åkte vi till Kivik där Björn Ranelid talade för en rejäl folkmassa vid Kungagraven. Efteråt var det fackeltåg till en gröning där ett sällskap underhöll med eldshow. Det kunde varit bra. Jag, 167 cm lång, såg rakt in i ryggtavlor på alla långa gubbar och tanter som ställt sig längst fram. Dottern, som är 107 cm lång, såg absolut ingenting. Vilken tur då att vi tagit med fika, te och varm choklad och bullar. Barnen slocknade i bilen på hemvägen och sov sig genom hela natten utan avbrott.

Österlen lyser, vid Kungagraven i Kivik
Lördagen pysslades det med barnen och på tvn stod sport på schemat då Allsvenskan avslutades, Liverpool spelade och Djurgården hockey spelade. På kvällen var det oerhört skönt att njuta av Downton Abbey. Varmt och lugnt i huset. Ännu en ostörd natts sömn blev det, väldigt välkommet.

Bestämde mig för att matcha hösten
I söndags var familjen hembjudna till bekanta på brunch. Oj, vad vi åt. Gott och lyxigt, att slippa laga mat är något jag uppskattar mycket. Innan helgen tog slut var det simskola för barnen och därefter la sig lugnet över huset.



Igår började november, näst sista delen av 2014. Ett år som susat förbi. Bra på många sätt, dåligt på andra. Skolan är ett ämne som får min mage att vrida sig alldeles för hårt och en del av nätterna går åt till att fundera på förändringar. I den andra vågskålen ligger min arbetslivsinriktade aktivitet. Den väger tungt, det är solsken i livet. Jag trivs och är omtyckt. Det bygger mig från hjärta till hjärna.

Om inte alls många veckor är det december. Jag längtar, barnen längtar. Vi vill ha adventsljusstakar, glögg, julkalender på tv, lussebullar, tomtar i vrårna och doften av jul. Vad härligt det känns att få för-njuta i november. Göra längtan till något fint och varmt.