onsdag 31 december 2014

2014, månad för månad

Många summerar året som gått när det endast är några dagar kvar. Jag vill också göra så och har funderat på vad som hänt. Vad har varit bra, vad har varit mindre bra och vad vill jag ta med mig in i 2015? Tänk, det stod alldeles still när jag satt där och mindes. Flera gånger blev det blankt och jag blev orolig. Har det här året inte varit bra?

Året började med snö och sjuka barn. Det vabbades friskt här hemma i janurari och humöret sjönk i huset. I februari fortsatte barnen att vara sjuka och månaden gled nästan förbi i grått om det inte varit för biobesök och besök av alltid lika välkomne Fredrik. Jo, jag började ju springa (jogga)! Ett livslångt hat övergick i ett intresse och en längtan att få komma ut och trampa grus. När mars tog vid åkte vi till ett snöfritt Gävle och umgicks med makens familj. Humlor och bin hittade upp ur sina gömlsen och vårens strålar lockade till kaffestunder på yttertrappen. Vi drog på oss lite mer sjukdom i familjen, alla däckades och vab-märket lyste rött på ytterdörren.

April inledde kvartal nummer två och solen tittade fram allt mer. Springande fortsatte och mitt humör blev allt ljusare. Barnen blev sjuka igen och under påsklovet hängde vi febertoppar i riset. Som extra topping blev jag till slut så sjuk i magen att ambulans tillkallades och jag fick veta att ett litet magsår förmodligen slagit rot i mig. Sköna maj ramlade över oss och - barnen var sjuka. Det var feber och magsjuka och förkylningar efter varandra. Sonen fyllde åtta år och trädgårdskalaset hölls i 24-gradig värme. I juni var sommaren hos oss och var tredje dag befann jag mig på riktigt sköna löpturen i vår vackra omgivning. Ett oerhört svårt beslut togs och tårarna forsade i vad som kändes som en evighet. Barnen sjöng sommarvisor i kyrkan och helt plötsligt var det sommarlov. Lite vab på det och sen mixade vi kurs med simskola och en midsommaraftonscamping vid vackra Immeln. Vi kom hem igen och nästa barn blev sjukt i hög feber som knappt hann gå över innan magsjukan slog till. 

Med hjärtat i halsgropen blev det juli och vi pustade ut från sjukor precis lagom till att det var dags att packa väskorna och bege oss upp till Stockholms skärgård. Vädersajterna hade lovat oss regn och kalla dagar men vi överraskades av sol och ljumna vindar. Barnen badade i det iskalla vattnet och humlorna surrade förtjust över alla prunkade blommor. Semestern gick vidare och vi åkte vidare norrut till ett stekhett Gävle. Vi fikade och badade och besökte både Fjärran höjder och Furuvik innan vi åkte tillbaka till Skåne och pustade ut tillsammans. Jag och maken fick egentid och bodde på hotell i Lund och njöt av sommar och lugn. Svärföräldrarna kom ner till oss i slutet av månaden och sommaren visade sig på styva linan och vi badade både här och där. En orehört tråkig incident fick mig att börja falla och jag fick jobba hårt för att orka med allt. När min födelsedag kom var det så varmt att tårtan smälte i solen, ett härligt sätt att gnälla på. Det blev bröllopsdag och hela familjen skålade i champagne och pommac. Ett par dagar senare var det dags för nästa födelsedag och då var vi inne i augusti. Både maken och min pappa fyller år den första augusti och vi firade lite lätt. För bara två dagar senare var det dags för familjens lilla Rapunzel att fylla år, fyra blev hon. Vi åkte till Sövdesjön och badade i riktigt varmt vatten och på eftermiddgen blev det tårtkalas med mormor och morfar. Dagen efter drog vardagen igång och med den försvann det vackra vädret. Regn och grått och svala vindar. Jag hade inte sprungit på ett tag eftersom värmen fick mig att må dåligt när pulsen steg. Men med kallare väder kom jag igång igen och försökte på bästa vis klara av det. Tyvärr satte magen stopp för de flesta pass och även annat i min vardag. Skolorna började igen och efter bara två dagar kom höstterminens första feber. Jag började på Erikshjälpen och kände mig nästan en meter längre och väldigt mycket mer värd. Så blev det september och barnen började på simskola i Ystad. Dagarna rullade på och det mesta handlade om valet. Barnen höll sig friska hela månaden men maken åkte på en dunder influensa och låg däckad på vardagsrumsgolvet.

Oktober, redan dags för höst? Månaden hann knappt dra igång förrän jag blev så sjuk i magen att jag hamnade på akuten. Urusel tajming då maken skulle till Liverpool dagen efter och jag behövde vara på topp. Det blev bra till slut, tack vare att svärmor kom ner till mig och barnen. Dagarna fortsatte med tablettintag för att hålla magen i schack. Dottern testades för sin mjölkproteinallergi och vi fick klartecken att börja med små doser mjölk. Jag och tre klasskompisar från grundskolan träffades en kväll och pratade till det rök ur munnarna på oss, fantastiskt roligt! Det blev höstlov och barnen blev sjuka. Dottern fick avsluta sin mjölkprovokation på grund av magont och det såg vi som ett nederlag. Senare den veckan blev jag så chockad och glad att inget annat kunde vara bättre. Livet återfick en del av sin glans och dagarna blev lättare att leva. Som avslutning på oktober åkte jag iväg på en egen helg till Söderåsen. Från fredaglunch till söndageftermiddag var jag alldeles själv. Bodde på Kongagården och njöt i fulla drag. Som pricken över i på den helgen begav jag mig till Söderåsens nationalpark där jag hänfördes av naturen. November knackade på dörren och hösten var mild och vacker. Barnen blev sjuka igen och den ena dagen efter den andra passerade i rasande takt. Dotterns allergiläkare ringde och vi påbörjade en ny provokation. Under månadens andra hälft åkte vi till Stockholm en helg. Maken skulle springa Stockholm Tunnel Run och jag och barnen skulle roa oss med farmor och farfar. Det blev en fin helg och när vi kom hem igen var det bara en vecka kvar till första advent. De första snöflingorna föll och adventsljusstakarna ställdes fram i fönstrena. När det blivit december avbröts dotterns andra mjölkprovokation och hon återgick till mjölkfri kost igen. Första helgen i december hölls en fantastiskt god och rolig kräftskiva med mina föräldrar och min syster. Dottern fick feber och efter bara två dagars normaltillstånd drabbades hon av en extremt elak kräksjuka. Hon blev en liten blek mus och det var först efter fem dagar som hon återgick till att bli sig själv igen. Luciahelgen gick i hink och handspritens tecken och när skolavslutningen kom var båda barnen hemma med mig, alla tre halvdana men jullängtande.

När julafton väl kom var barnens farföräldrar här och på eftermiddagen kom mina föräldrar och min syster hit och vi åt god mat, såg Kalle Anka, öppnade julklappar och kände hur minuterna rusade fram. På juldagen vaknade jag upp till ett vitt landskap och kände ett litet sting av total lycka i bröstet. Vi badade i lånad badtunna och rusade halvnakna över snöklädd mark. Annandagen gav mig ångest och jag kände att julen ryckts ur mina händer. Lyckades återta glädjen igen och helt plöstligt var det mellandagar. 

Det här året har gått i sjukdomens tecken. Inget allvarligt, bara tråkigt. Nästa år ska vi vara friska och ta vara på stunden. Det blir en Skottlandsresa i juli då jag och maken firar 10-årig bröllopsdag. Det blir födelsedagar och högtidsdagar och vardagar. 2015 ska vara ett fantastiskt år att se tillbaka på när nyårsaftonen kommer.

Gott Nytt År.

måndag 29 december 2014

Ett par dagar innan det nya året tar vid

Måndag, en mittemellandag. Alla är hemma, men jag har möte i Ystad, och då för första gången under lovet sover alla till klockan åtta. Kvicksilvret har letat sig hela vägen ner till 12 minusgrader och all snö och frost glittrar för glatta livet. Huset har kylts ner under natten och jag fryser trots ylleklänning och tjocka strumpor.

På en parkering i Ystad ligger det tunna snötäcket orört sånär som på några små tassavtryck. Solen speglar sig på bästa vis och jag kravlar mig ner på knä för att fota spektaklet. Mötet blir bra, vi löser knutar och ser livet från den ljusa sidan.


De andra i familjen är ute när jag kommer hem igen. Barnen har fått röda kinder på ett kick och i den kalla luften känner jag doften av eld. Kaminen jobbar på för fullt i vardagsrummet och det tar inte ens fem minuter innan jag är tillbaka i de varmaste och fulaste kläderna. Vi äter lunch och gröten smakar plättar, den brände fast i botten. Men vad gör det när jag får nykokt ägg att äta med sked?

Hela familjen hoppar in i bilen och vi gör som många andra och tar oss till affären för att köpa hem nyårsmaten. Det blir endast familjen på nyårsafton, som alla andra år. Vi och en trerätters meny och tomtebloss. När klockan slår över på det nya året kommer jag och älskade maken att skåla i varsin liten whisky samtidigt som vi tittar på fyrverkerierna i horisonten. Därefter släcks huset ner och när morgonen gryr kommer det att vara ett fantastiskt 2015.

lördag 27 december 2014

Livet just nu och ljuvliga frost

På juldagen hade temperaturen sjunkit rejält och vi bjöds på 9 friska minusgrader och snöfall. Direkt efter frukosten blev det lek i snön och på eftermiddagen kravlade sig hela gänget ner i den hyrda (grannar är bra att ha) vedeldade badtunnan där vi nästan svettades bort.

När kvällen kom glimmade himlen av stjärnor och julkänslan tog ett extra hopp i rätt riktning. Igår, annandagen, kände jag ett stort sting i härtat - julen var på övergående. Vi huttrade en stund i trädgården, passade på att andas den sköna luften och fnissa åt barnens glädje med pulkor och snowboard, innan det var dags för barnens farmor och farfar att flyga norrut igen.



Idag har det återigen skimrat i gräsmattor och på trädstammar. Kaprifolens bär är täckta av små taggar och långt nere i den lilla världen sticker grässtråna upp som krispiga spjut ur marken. Familjen gick över åkern för att lyssna på åns porlande och jag förtrollades av de runda isbollarna som formats strax ovanför vattenytan. Inomhus råder ett varmt lugn och kaminen gör mig alldeles lycklig. Julgranen doftar ljuvligt och överallt ligger det julklappar som barnen fått. Jag tänder ljus och fyller doftlyktorna med jul och försöker känna nuet.

För en liten stund sen hade jag en behaglig dejt med Michael Bublé i köket. Matlagning, ett glas vin och en mjuk stämma, ibland är allt på topp. Barnen tittar på Disneyfilm i vardagsrummet och maken har limmat ihop en julklapp som ramlade i golvet och gick sönder. Jag njuter av stunden och ser fram emot att dela 1,5 timme tillsammans med alla personer på Downton Abbey senare ikväll.

Igår kände jag mig helt ur gängorna en stund, idag har jag återtagit en del av det som gör mig lycklig. Jag hoppas att alla ni har en fantastisk fortsättning efter julhelgen och gör det som får livet att le.

fredag 26 december 2014

Snälla, ta inte slut

Idag är de Annandag jul och vi vaknade upp till ett gnistrande kall snölandskap. Jag vill inte att julen ska ta slut. Det har gått alldeles för fort och varit fullt ös hela tiden. Att julen skulle vara en lugn och njutbar högtid stämmer inte längre. Det är än det ena och än det andra, benen går fram och tillbaka och hjärnan kör på högvarv. Så ska det inte vara. Så jag sitter i soffan och gör allt för att varva ner. Stirrar på granen längtar efter en hel eftermiddag i soffan. Utan krav. Men, det är som det är, att gilla läget och göra det bästa av situationen är livet. En dag ska jag ha min drömjul. I lugn och ro, med glitter i kanterna och nejlikedoft i näsan.

Snälla, ta inte slut riktigt än. Låt mig lyssna på julmusik ett par dagar till. Låt mig äta en stor skål med ris a la Malta och massor av saftsås. Tack.

måndag 22 december 2014

Snart så


Med tanke på att det är julafton om två dagar, känns det bra att vara klar såhär långt. Resten av familjen är på Sturup och hämtar farmor och farfar. Jag skulle vila. Skulle. Nu sitter jag åtminstone i soffan. Smuttar på en Luciaglögg och tittar på granen. Tänker stanna här i fem minuter. Sen ska jag göra köttfärssås. Ska och ska och ska. Värken i öronen är ett tydligt tecken på stress. Men vi måste faktiskt äta.

Vacker gran, skön värme från kaminen och bara jag i huset. Det var längesen. Njutminut.

lördag 20 december 2014

I juletid

Jag upptäckte till min förfäran att det senaste blogginlägget skrevs den andra december. Idag är det den tjugonde. Så mycket har hänt, roligt och mindre roligt.

Kräftskiva hade vi första helgen i månaden. Jag åt till det stod kräftstjärtar ur öronen och då åt jag några till. På vardagarna har jag jobbat, gjort hushållssysslor, beställt julklappar på nätet och planerat. En del timmar har spenderats i drömmarnas rike, oftast på natten men också dagtid.

Sen blev dottern sjuk, feber och förkylning. När hon väl återhämtat sig kom kräksjukan som en irriterande gäst. Den intog hennes lilla kropp och stannade där i alldeles för många dagar. Hon blev uttorkad och med telefonhjälp av en sköterska på vårdcentralen fick vi till slut tillbaka vår solstråle. Törstig till tusen och hungrig som en varg.

Jaha, då var vi nästan framme vid jullovet och jag hade börjat krackelera i kanterna. Prickigt ansikte, orolig mage och en mycket rörig hjärna. Panik byggdes upp och det krävdes en enorm viljestyrka att ta sig genom den mörka stunden.

Sonen blev sjuk, men vi köpte gran, pysslade på hemmaplan och eldade i kaminen. Igår blev det både mintkulor och kola gjort. Och NU är det jullov för nästan hela familjen. Jag jobbar de dagar då det inte är helgdag och tänker bannemig njuta.

I eftermiddag klär vi granen och kokar knäck. Vi hämtar en lyxjulskinka från Lillehem och kokar den innan den griljeras och provsmakas. På måndag kommer svärföräldrarna från norr och på onsdag ska vi ha en fantastisk julafton med våra nära.

tisdag 2 december 2014

Julkalender på Instagram

Förra året gjorde jag en humoristisk julkalender i väntan på julafton. Den uppskattades av många av mina bekanta och därför har det blivit en ny i år. Jag lägger upp dagens lucka på Instagram, du hittar mig om du söker på Jag_ar_Sandra eller klickar här. Om du har Facebook och vi är vänner får du automatiskt se dagens lucka, såvida jag inte oföljs.

Humorn går inte hem hos alla, men jag njuter och det är viktigt.